för första gången

Har haft en riktigt bra kväll. Jag och Johanna följde med resten av gänget, bestående av vår mentor Erica, Faith, Zach, Ally och Chris, till Times Square där vi tillbringade kvällen. Vi började med att käka pizza, en slice för en dollar, och sedan bar det av på gudstjänst i Times Square Church. Riktigt mäktig kyrka med massa folk, härlig gospel och en asbra predikan som handlade om att vi inte ska smyga i tystnad med evangeliet om Jesus. Efter det gick vi genom självaste Times Square och tog roliga foton och bara tittade innan vi tog tunnelbanan hem. Tack Jesus för en fantastisk kväll! Adjö.

fyra filer istället för en

Jag kommer nog aldrig se på svensk trafik och svenska vägar på samma sätt igen. Här är trafiken helt galen. Ni som känner mig vet att jag är åkrädd, och tänk er då hur hemskt jag tycker att det är när det är tre eller fyra filer åt vardera hållet med hur mycket bilar som helst som alla kör som idioter. Det är fruktansvärt obehagligt, och helt galet tempo. Adjö.

oviktig information

Förresten. Nu kan ni följa min blogg på bloglovin. För er som har koll på sånt. Ni som inte har koll kan bara fortsätta som förut. Adjö.

dagens bästa låt

led mig din väg, även när jag inte ser dig
hjälp mig att förtrösta, när missmod tränger in
hjälp mig hålla ut i det som måste komma
ta mig vid handen, för mig hem till dig
ta mig vid handen, för mig hem till dig

lär mig att ge, som du dig själv har givit
hjälp mig att förlåta, även när det kostar allt
värm mitt kalla hjärta, med elden från ditt eget
ge mig mod att leva, bli källan till mitt liv
ge mig mod att leva, bli källan till mitt liv

när jag inte kan se dig, när jag inte kan förstå
har jag bara ditt ord, att du är nära ändå
när stormen har fällt, allt jag hållit mig till
väntar du på mig, väntar du på mig

hjälp mig respektera, tänka gott om alla
inte göra skillnad på stora eller små
låt mig bära frukt som ett träd med djupa rötter
dolt för mina synder, lever du i mig
dolt för mina synder, lever du i mig

när jag inte kan se dig, när jag inte kan förstå
har jag bara ditt ord, att du är nära ändå
när stormen har fällt, allt jag hållit mig till
väntar du på mig, väntar du på mig

led mig din väg, även när jag inte ser dig
hjälp mig att förtrösta när missmod tränger in
hjälp mig hålla ut i det som måste komma
ta mig vid handen, för mig hem till dig

ta mig vid handen, för mig hem till dig
ta mig vid handen, för mig hem till dig

Led mig din väg - Bengt Johansson

till alla där hemma

Hej Sverige. Jag saknar dig. Idag har jag börjat betygsätta och rätta kvinnornas arbeten. Större delen av deras veckodagar består av "plugg" såsom reflektioner på kapitel i bibeln, böcker de har fått och ska skriva om, prov, osv. Riktigt roligt och intressant faktiskt. I övrigt så händer det inte så mycket. I dag har vi varit här i sex veckor, halva tiden har alltså gått. Jag har suttit och pratat med Gud och läst bibeln i en timma. Fy sjutton vad jag har saknat att ha egentid med Honom. Vi hänger mycket här, eftersom det är bön och gudstjänster och grejer flera gånger i veckan, men det är i princip alltid tillsammans med andra. Jag har saknat att prata med Honom i lugn och ro. Det behövde jag. Adjö.

dagens bästa låt

there is something in your eyes
makes me wanna lose my sel
fmakes me wanna lose myself in your heart
there is something in your voice
that makes my heart beat fast

hope this feeling lasts, the rest of my life

if you knew how lonely, my life has been
and how long i have been so alone
and if you knew how i wanted someone to come along
and change my life the way you have done

it feels like home to me, it feels like home to me
it feels like i am all the way back where i come from
it feels like home to me, it feels like home to me
it feels like i am all the way back where i belong

a window breaks down on lumdard street
and a siren rings in the night
but i am all right 'cause i have you here with me
and i can almost see through the dark there is light

well if you knew how much this moment means to me
and how long i have waited for your touch
and if you knew how happy you are making me
i never thought that i would love anyone so much

it feels like home to me, it feels like home to me
it feels like i am all the way back where i come from
it feels like home to me, it feels like home to me
it feels like i am all the way back where i belong
it feels like i am all the way back where i belong.

Feels like home - Edwina Hayes

dagens bästa låt

i know it’s hard to count on anything
‘cause no one knows just what tomorrow brings
still here we are, we’ve shared so many years
we’ve come this far, there’s nothing to fear
you will see, you and me will always be
you will see, you and me will always be

i know this world can sometimes bring you pain
believe me boy it’s gonna be okay
you ask me how it is that I’m so sure
‘cause with every day I love you more
you will see, you and me will always be
you will see, you and me will always be

me and you and you and me
you know it’s true
that you and me will always be

i know this sounds too good to be true
that I devote my whole life to you
and if my life should end, my love goes on
and you will always have this song
you will see, you and me will always be
you will see, you and me will always be

Always be - Jeffrey Gaines

med halva inne

Nu är i princip halva praktiken avklarad. Fem veckor av tolv har gått och det är fyrtioåtta dagar kvar. Det känns konstigt och lite svårt att förstå. Å ena sidan har det extremt fort, samtidigt som det känns som om det är en hel evighet kvar. Kanske en livstid. Dock vet jag att det inte stämmer. Det är bara dagar. En månad och lite till.

En månad och lite till. Tid att njuta av New York, sakna Sverige, fundera över vilka delar i den amerikanska kulturen jag ska ta med mig hem, och vilka jag ska lämna bakom mig. Tid att be och fundera och prata med Gud om vad som kommer härnäst, efter sommaren. Tid att få nya vänner och tid att växa i tro. Tid att ännu mer förstå vilken otroligt stor Gud jag har. Tid att göra massa roliga saker.

Jag måste komma ihåg att Sverige finns kvar. Men med tanke på allt som händer. I know it's hard to count on anything. No one knows what tomorrow brings. Det är då det är tur att man har Gud, för Han har koll. Och skype, så att man kan prata med svenskarna. Adjö.

avslutningsfredag

Igår gick jag och Johanna över Brooklyn Bridge för andra gången. Det var superfint. Idag har vi haft graduation   friday. Fem av männen har tagit examen från programmet och två män och två kvinnor har gått från fas ett till fas två. Jag älskar graduationkvällarna. Speciellt när jag får agera fotograf. Superkul. Adjö.

träna med johanna och elina

Igår kväll, lite sådär lagomt sent, skulle jag och Johanna träna. Men det spårade ur och blev en film istället. Titta och njut, men jag varnar er; det är natthumor. Adjö.

hinna ifatt sig själv

Nu ska jag berätta lite. Den sista veckan har varit riktigt jobbig. Jag har haft en massa hemlängtan, sovit dåligt och känt ett konstant skrikande behov av att få ta en promenad i skogen i Idbäcken med min hund. Bara hon och jag. Samtidigt som verkligheten alltid kommer snabbt och svarar; du är i New York. Passa på och njut av en av världens mäktigaste städer. Okej, jag är i New York. Men jag gillar fortfarande inte städer. Det är för mycket folk, bilar, avgaser, byggnader och alldeles för högt tempo. Dessutom är jag van vid egentid. Något som är väldigt sällsynt här. Man får liksom bara överleva ändå. Och det gör man. Även om det inte är kul varje minut.

Trots detta är jag tacksam. Tacksam över att jag är här och får uppleva New York. Tacksam över att få lära känna alla fantastiska människor här på centret. Tacksam över att få ha Johanna såhär nära och dela livet med henne. Tacksam över hur lätt Gud har suddat ut mina gamla ramar och gett mig helt nya perspektiv. Tacksam över att när jag idag hör ordet missbrukare inte tänker på en gammal, smutsig uteliggare. Tacksam över kulturskillnader och konstiga saker. Tacksam över perspektiv. Men mest av allt, tacksam till Gud. För allt. Adjö.

sockerbit i new york

Idag har jag och Johanna varit lediga. Så vi tog tunnelbanan över till andra sidan vattnet och letade upp en svensk godisaffär, Sockerbit heter den, och köpte lösgodis. Helt otroligt gott. Efter det tittade vi lite i några små butiker, utan att köpa något, och tillbringade en hel del tid på ett mysigt café där dom hade jättegott te. Bra dag och precis vad jag behövde för att väga upp gårdagen. Adjö.

tunga dagar

Idag är har varit den tyngsta dagen på länge. Alla ni som tror, och ni som inte gör det, be för mig, och för alla andra berörda. Familj och släkt speciellt. Både för Ms Carmen, en härlig kvinna som har volontärarbetat här på Teen Challenge i mer än tio år men som efter en kort stund av sjukdom dog imorse. För hennes nära och kära. Och för Dennis Foghelin, som efter en allvarlig stroke svävar mellan liv och död. För hans familj, speciellt hans fru och barn, och vänner. Jesus, idag är vi många som behöver få vila i din kärlek. Tack för att Du bär oss när det är jobbigt. Amen.

dagens bästa läsning; umeåelever sågar RFSU

Läste precis i VF om hur "Umeåelever sågar RFSU". I artikeln reagerar två femtonåriga tjejer, bland annat Natalie Carrion, på RFSU:s sexualundervisning i skolan. De berättar om ledande frågor som fick dem att bara svara vad de trodde att RFSU ville höra och om en lek som istället för fruksallad hette kondomsallad. "Vem vill bli kallad för en kondomsort? Jag vågade inte längre protestera fast Sverige är ett land där vi ska ha åsiktsfrihet och jag brukar säga vad jag tycker, betonar Natalie Carrion."

Jag tycker att det är fantastiskt starkt av tjejerna att reagera och våga ifrågasätta, och personligen så tycker jag att deras reaktioner verkar vara helt befogade. Nu var jag inte där under lektionen, så jag vet inte säkert. Men bara en sån sak att läraren inte är med under undervisningen? Vad ska det vara bra för? Vad är det som är så speciellt med sexualundervisningen att inte skolan kan hålla i den själv? Vad har RFSU överhuvudtaget där att göra? Varför leka en lek där man kallar eleverna för olika kondomsorter? Det låter helt otroligt onödigt och jag har väldigt svårt att se det viktiga i en sådan sak. Visst är det viktigt med skydd, men när jag var femton år hade jag också tyckt att det var fruktansvärt obekvämt att leka en sådan lek.

Natalie slår verkligen huvudet på spiken i slutet av artikeln när hon säger "Jag tycker att det är viktigt att man får lära sig att en relation inte bara handlar om sex. RFSU borde lägga upp sexualundervisningen på ett annat sätt, så att man inte bara känner sig nedtryckt... I vår ålder har vi ju inte blivit så starka, då vi tjejer knappt vågar visa oss för varandra i omklädningsrummet." Varför tar man inte upp sådant som är viktigt istället? Adjö.

här är lilla jag

För er som tycker att det är intressant så lägger jag upp lite bilder på mig från praktiken. De flesta är från Johannas kamera eftersom jag oftast tar bilder på henne istället för på mig. Så tack för lånet Hannis. Adjö.

detta är dagen på svenska

Här skulle videon ha varit. Men
uppladdningen funkade inte så ni får
titta på den på min facebook istället.

Här ser ni Brooklyn Teen Challenges fantastiska kvinnor framföra en sång på svenska. Eller okej, vi börjar på engelska med "This is the day" och avslutar på svenska med "Detta är dagen". Jag spelar som en tant från frälsningsarmén. Gud är god, det var en fantastisk gudstjänst ikväll där det bland annat pratades om att Gud är en Gud som reparerar det som varit trasigt och om att inte slösa bort tid utan "share your story and share the image of God". Adjö. 

vår i brooklyn

Nu är det såhär att det är dödligt varmt i det här landet och har varit det i två dagar. Typ tjugofem plusgrader och klarblå himmel. Man ska inte klaga, för det är skönt med värmen, men dock lite smått frustrerande att inte kunna ha på sig "vanliga" sommarkläder pga. klädkoden här på centret. Smällar man får ta, antar jag, och det är klart värt det.

I veckan har vi lärt tjejerna en sång på svenska, "Detta är dagen", och den ska vi sjunga ikväll på Coffee House. Alltså gudstjänsten som är varje fredag kväll. Ska bli superkul. Annars händer inte så mycket speciellt. Adjö.

intet nytt under solen

Här händer inte så mycket. Två nya tjejer har kommit till programmet den senaste veckan. Vilket är kul. Jag är hemskt trött idag. Och har hemlängtan. Men sånt är livet och imorgon och på fredag är vi lediga. Så det är bara att bita ihop. Adjö.

lyckliga självklarheter

Läste precis min lillasysters blogg och blev glad. Såhär har hon skrivit:

"10 fakta om mig:
- jag hatar att sitta still
- jag sjunger hos sång pedagog
- jag har lätt att lära känna nya människor
- min syster är min idol
- jag sliter skor
- jag sjunger hela tiden
- jag har morgonhumör så det räcker till 10 andra
- jag är envis som bara den
- jag är sydsame och läser samiska i skolan"

Ser ni det fina? "Min syster är min idol". Klart man blir glad när man läser sånt, trots att det inte är speciellt förvånande. Jag är nog allas idol. Adjö.

very very upptagen

Jag och Faith i en turistaffär på Pier 17. Canada och Sverige!

Okej. Jag vet att jag är dålig på att uppdatera. Men det händer liksom saker hela tiden här. Idag har vi varit på outreach i princip hela dagen. Det började med gudstjänst, som var i princip den roligaste jag nånsin varit med om, och slutade i kyrkans källare med Kentucky Fried Chicken och tårta. Och när jag säger roligaste så menar jag inte rolig som i rolig och bra. Utan rolig som att jag höll på att skratta IHJÄL mig under hela gudstjänsten och gjorde allt jag kunde för att dölja det. Om ni vill veta varför så tar vi det öga mot öga nån gång, eller förslagsvis skype eller telefon.

I övrigt händer det inte så mycket. En av tjejerna frågade om jag kunde lära henne spela gitarr, och sen visade det sig att det var några andra som också var intresserade, men de har ingenting att spela på. Så igår gick jag till Guitar Center och köpte en billig gitarr till dom. Vilket uppskattades, så nu övas de ackord och de spelar faktiskt rätt mycket. Bra spenderade pengar, måste jag säga, när man ser vilken glädje det ger. Adjö.

walking the bridges

Idag har jag, Johanna och Faith gått över både Manhattan och Brooklyn Bridge. Dessutom stannade vi på Pier 17 och åt lunch, och jag hittade en superfin och behändig plånbok på rea. Som också fungerar bra som souvenir från NYC. Ni får njuta av utsikten på bilderna och försöka tänka er hur coolt det var att se in real life. Adjö.

värsta häftiga livet

Jag har det bra här. Jag är ingen resemänniska och jag tycker fortfarande att det är konstigt med runda dörrhandtag. Men jag trivs. Det är en sån välsignelse att få vara här och se hur Gud jobbar och förvandlar människors liv. När jag tänker på det så är det helt sanslöst häftigt att jag får vara en del av allt som Gud gör här, om än bara en yttepytteliten del. Alla människor är fantastiska och det är varmt ute, typ som på sommaren. Hoppas alla ni i Sverige har det bra också. Adjö.

vilse i new york

Igår tog jag och Johanna en promenad ner till Crumbs, värsta bästa cupcakes-stället innan jobbet. Jag åt en brownie och Hannis nån med strössel på. Gilla gilla gilla. Sen skulle ni bara veta vad som hände, vi gick hem och började jobba, och igår kväll innebar jobbet att följa med en av tjejerna in till Manhattan på ett slags möte. Dit gick det bra, men när vi skulle hem hände det lite roliga saker. Johanna och jag är ju från Sverige, så vi gör ju inte så mycket nytta när det gäller att hitta i NYC. Grejen är att den andra tjejen inte heller är från New York så när vi skulle ta tunnelbanan hem hände det sig så att vi hoppade av på fel ställe i tron att det var rätt. När vi kom upp ovan jord igen så irrade vi omkring en stund för att försöka hitta hem. Till sist frågade vi en person på gatan hur långt det är till Clinton avenue (där vi bor) och han sa "ni är inte ens i Brooklyn, ni är på Manhattan". Haha. Så var det med den saken, där gick vi omkring och filosoferade i tron att vi var i Brooklyn, men inte det inte. Så vi letade oss ner under jord igen och lyckades till sist hamna på rätt tåg hem. Spännande upplevelse. Adjö.

premiär på manhattan

Idag hade vi vår premiärtur till Manhattan, likaså premär i amerikanska tunnelbanan. Allt gick som smort. Vi träffade en clown på tåget, köpte lite kläder och premiäråt på KFC, Kentucky Fried Chicken. Allt tack vare fina Gabrielle som förbarmade sig över oss vilsna svenskar och följde med. Bra dag! Adjö.

himlen i en cupcake

Idag har jag och Johanna  haft en jättefin ledig dag som vi har tillbringat i ett soligt Brooklyn. Gick ner till vattnet och fotade och det var så sjukt varmt att man svettades fast man bara hade tröja på sig, i mars! Sen åt vi en helt sjukt god cupcake på ett mysigt ställe, dit vi säkerligen kommer att återvända. Imorgon väntar premiärtur till Manhattan. Adjö.

Okej kompisar. Vi hade ju svenskt fika med amerikanerna igår kväll. Jordgubbstårta med hemmagjorda svenska flaggor på, och hallongrottor. Det hela blev väldigt uppskattat och jag är både stolt och nöjd. Speciellt över att vi var så ambitiösa att vi gjorde egna flaggor. Haha. Adjö.

nästan som midsommar

Ikväll bjuder jag och Johanna tjejerna och personalen här på svenskt fika. Så hela förmiddagen har gått åt att göra jordgubbstårta och hallongrottor. Lite knepigt när amerikanerna använder konstiga mått och inte ens har elvispar. Men förhoppningsvis smakar det lika gott som det ser ut. Adjö.

tack gud för teknik

Utan internet och skype skulle tre månader vara en hel evighet. Det kanske det är ändå, på sätt och vis. Men tack gode Gud för skype! Adjö.

en vanlig dag

Idag är det klarblå himmel och solen skiner över Brooklyn. Tröttheten tycks aldrig riktigt gå över, trots elva timmars sömn. Börjar jobba om cirkus tre timmar. Känns bra, jag gillar lugna mornar. Funderar på att ta en snabb sväng förbi second-handaffären i hörnet av Clinton Ave. Nära och bra. Adjö.

världens största kyrka

 I helgen har The swedes (alltså jag och Johanna) haft två riktigt lediga dagar. Lördagen tillbringades på Fulton Street och i Atlantic Center och senare hemma på Clinton Ave där vi var med på vårt livs första suprise party. Idag har vi varit på gudstjänst i en gigantisk kyrka, Brooklyn Tabernacle. Bara kören var på ungefär tvåhundra pers. Adjö.

roomies graduation

Ikväll har vår fina fina roomie Deborah tagit examen från TCMI, Teen Challenge Ministry Institute. Superfin kväll. Och jag gillar chokladtäckta oreos! Adjö.

jag vet att det är dåligt

Okej. Dålig uppdatering här på bloggen. Men jag har i alla fall fått min kamera nu, och vi har det fortfarande jättebra. Men grejen är att vi har något att göra HELA tiden. Vilket gör att jag inte riktigt har tid att både prata med alla hemma på skype, uppdatera facebook och uppdatera bloggen. Men i helgen är vi lediga så då ska jag ta mig tid och visa lite bilder och sånt. Hoppas ni kan sjå er tills imorgon. Adjö.