Nu är i princip halva praktiken avklarad. Fem veckor av tolv har gått och det är fyrtioåtta dagar kvar. Det känns konstigt och lite svårt att förstå. Å ena sidan har det extremt fort, samtidigt som det känns som om det är en hel evighet kvar. Kanske en livstid. Dock vet jag att det inte stämmer. Det är bara dagar. En månad och lite till.
En månad och lite till. Tid att njuta av New York, sakna Sverige, fundera över vilka delar i den amerikanska kulturen jag ska ta med mig hem, och vilka jag ska lämna bakom mig. Tid att be och fundera och prata med Gud om vad som kommer härnäst, efter sommaren. Tid att få nya vänner och tid att växa i tro. Tid att ännu mer förstå vilken otroligt stor Gud jag har. Tid att göra massa roliga saker.
Jag måste komma ihåg att Sverige finns kvar. Men med tanke på allt som händer. I know it's hard to count on anything. No one knows what tomorrow brings. Det är då det är tur att man har Gud, för Han har koll. Och skype, så att man kan prata med svenskarna. Adjö.
En månad och lite till. Tid att njuta av New York, sakna Sverige, fundera över vilka delar i den amerikanska kulturen jag ska ta med mig hem, och vilka jag ska lämna bakom mig. Tid att be och fundera och prata med Gud om vad som kommer härnäst, efter sommaren. Tid att få nya vänner och tid att växa i tro. Tid att ännu mer förstå vilken otroligt stor Gud jag har. Tid att göra massa roliga saker.
Jag måste komma ihåg att Sverige finns kvar. Men med tanke på allt som händer. I know it's hard to count on anything. No one knows what tomorrow brings. Det är då det är tur att man har Gud, för Han har koll. Och skype, så att man kan prata med svenskarna. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar