Alltså. Om jag tänker att det är trettionio dagar kvar till bröllopet så känns det lite som att det är ingen panik alls. Typ, på trettionio dagar hinner man mycket. När jag sedan inser att femton av de trettionio dagarna innebär läger, sju innebär lappis och ytterligare några innebär fläng och resande, då känns det genast lite mer bråttom. Ser dock väldans mycket fram emot allt flygande och farande mellan Övik, Rusksele, Lycksele, Husbonliden, Ullånger, Norrmjöle och eventuellt Björkvattnet. Det blir trevligt, men mycket. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar