hungrig efter mer

Jag sitter på kontoret, vid skrivbordet, och längtar efter mer. Tårarna rinner, ungefär som om det rinner över på insidan. Som när man fyller vatten i ett glas, inte häftigt och snabbt, utan spolar sakta, vattennivån höjs och tillslut rinner det helt enkelt över. Så känns det. Samtidigt som jag vill ha mer.

Förstår du? Jag vill ha mer och mer och mer och mer. Mer av kärleken, mer av min älskade Jesus. Det är Han som fyller på mitt glas, mitt inre, som gör att det rinner över, inte häftigt och snabbt, utan lungt och stilla, tills jag en dag bara slås av att jag MÅSTE GÖRA NÅGOT! Det rinner över, det liksom flödar kärlek, samtidigt som det måste ut på något sätt. Innan jag spricker. Spricker av Jesu kärlek och omsorg och varsamhet mot mig, mitt i allt. Det måste ut. Jag måste få ge vidare. Jag längtar efter att ge vidare.

Sån kärlek som flödar över i mitt inre finns inte överallt, den finns bara på ett ställe, den är så värdefull, det kan inte bara rinna över och försvinna ut i ingenting. Den måste vidare. Måste till andra. Så att du också förstår. Så att du också känner samma. Att du bara vill gråta, av tacksamhet, och överflöd av kärlek, gråta till din Jesus.