Jag är inte speciellt romantiskt lagd, har aldrig liksom velat ha blommor eller sånt. Umgås hellre med mig en dag än ge mig en gullig nallebjörn, typ. Men igår, sjuttonde maj alltså, hade jag och André varit ett par i tre år. Vi brukar inte fira sånt, och det gjorde vi inte igår heller. Jag hade till och med hunnit gå och lägga mig när han ropade att jag skulle komma. Då hade han köpt rosor, tre stycken, en för varje år. Fint va? Nån gång ska ju vara den första, och jag måste erkänna att jag blev rätt glad. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar