Jag är ingen lägenhetsmänniska, jag trivs helt enkelt inte i städer. Jag är skapt för ingenstans, där det är folktomt och glest på hus men inte på träd. Därför känns det i hjärtat när jag anar lukten av vårvinter, solsken och varmare dagar. Jag är ju i stan, utan skidor, utan hund, tillsammans med massor av bilar och hus och ljud. Därför är det skönt att åka till Ullånger när jag kan. Där man har utsikt över hela byn och kan välja om man vill promenera bland folk eller i skogen, där man kan köra skoter och ha lugn och ro. Jag behöver det, för jag är skapt sån. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar