äntligen är jag påväg
till skogen och sjön och stugan intill
och tystnaden som väntar där
hit kommer jag åter, år efter år
här finns källor som aldrig sinat ut
här sjunger det ännu och himlen är tunn
fast mötet för länge sedan är slut
där rödhaken kastar sitt silver i kvällen
och tranor hörs långt ifrån
där asfalten slutar, där gruset tar vid
där stannar tiden, en stillhet blir till
som själen kan vila i
här vandrar jag nu i försommarnatten
på stigar som knappt går att se
men jag finner min väg i ett förunderligt ljus
långt efter att solen gått ner
och det är som det som var,
som fanns här en gång
av längtan och obändig tro
har fastnat i jorden, i himlen, i skogen
i tjärnarnas stilla ro
där öringen vandrar i hyttbäckens höljor
till myren där sångsvanar bor
där slättlandet slutar och bergen tar vid
där stannar tiden, en stillhet blir till
som själen kan vila i
Där stannar tiden - Bengt Johansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar