tisdag 29 maj 2012

när man känner sig liten


Som de flesta av er vet går jag en ettårig bibelskola där det ingår en tre månader lång praktik som jag har gjort i New York. Mina övriga klasskompisar har varit utspridda på alla möjliga platser i världen och i Sverige och nu i dagarna redovisar vi våra praktiker för varandra. Något som verkligen är helt fantastiskt.

Idag redovisade bland andra Ida och Esther som har varit på ett barnhem i Johannesburg i Sydafrika. Det var en fantastiskt redovisning om ett fantastiskt arbete. Door of Hope är ett kristet barnhem där man tar emot barn som ingen vill ha. Allt de berättade och bilderna de visade berörde mig så otroligt mycket och det gör mig så fruktansvärt ont hur barn, som alltid är oskyldiga, alltid är dem som hamnar i kläm. Hur de längtar efter kärlek, något som jag tar för givet. Barn som blir lämnade i soptunnor, i påsar vid vägkanten eller på sjukhuset som nyfödda. Det får mig att känna mig så liten. Jag vill hjälpa till, men känner att jag inte räcker till.

Nu är det såhär att Door of Hope nästan helt finansieras av donationer, vilket ger mig en uppgift. Jag kan inte åka till Sydafrika och jobba och jag kan inte adoptera massa barn. Men jag kan ge. Om jag har tusen kronor jag kan ge hundra till de här barnen och det här arbetet. Så det ska jag göra, och det kan du också göra. Gå in på deras hemsida www.doorofhope.co.za och klicka dig fram till "how can i help" och välj sedan "donations". Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Tack Jesus för alla människor som ger sina liv åt dina minsta, som överallt i världen arbetar med att ge barn en framtid. Adjö.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar