onsdag 27 februari 2013

hope

What we need is hope
Hope that can heal our land
Hope in the Father’s love
Found in the Savior’s hands
What we need is hope
God, shed your grace on us
In you alone we trust
Hope for America – Big Tent Revival

fredag 22 februari 2013

finaste ramarna


Jag vet, det är jättedålig kvalité på bilderna. Mobilbilder, såklart. Ska gräva fram kameran snart. Jag tänkte bara visa mina fina ramar, äntligen upphängda på hedersplatsen ovanför köksbordet. Adjö.

torsdag 21 februari 2013

överlevnadstaktik

Jag är sjuk. Vilket jag redan har skrivit några gånger. Jag är sådär sjuk att huvudet värker, ögonen är svullna och röda, det rinner konstant ur näsan, hela kroppen gör ont, jag nyser varannan minut, och febern tar över alla tankar och den sista lilla energin försvann för längesen. Men okej, hur överlever man en sån sjuka? Jo. Man har världens finaste fästman som tar hand om en och kommer med förnödenheter. Ett flak cola första dagen och nässpray, näsdukar och chips andra dagen. Och som lägger på en alla filtar som finns innan han släcker alla lampor, tar ut soporna och går hem. Det är kärlek, och han är min. Adjö.

kommentarsvar

"Hej Elina! Tråkigt att du är sjuk. Men nu ska jag pigga upp dig! Jag läste just din uppsats som du gjorde om Curth-Eilerth Westerlund, för vad jag gissar för sig känns som hundra år sedan. Vi fick läsa några gamla intervjuer nu i förebyggande syfte eftersom att vi precis ska börja med det. Det var verkligen en förmån att få läsa din uppsats! Så välskriven och fin. Man får en så otroligt varm känsla av Curth och man känner att du menar vartenda ord du skriver om honom. Du har satt ribban högt! Nu får vi se om jag lyckas jag med. ;) 
Hoppas du har det jättebra och krya på dig! Kram



Hej Cicci! Fy vad roligt att höra från dig, och speciellt när du kommer dragande med sånna här gamla minnen! Tack, vad roligt att du tycker att den var bra. Jag älskade att skriva den, var en av de roligaste skoluppgifter jag gjort och mötet med Curth-Eilerth är något jag aldrig kommer glömma. Han var verkligen en på miljonen och jag hade sån tur som fick träffa honom och dela lite av hans liv. Lycka till med din intervju, och njut av att skriva den! Sen kan du väl hälsa Erik från mig? Jag saknar honom faktiskt, haha. Frid! 

onsdag 20 februari 2013

en dag i min säng






Jag är sjuk. Sjukare än jag varit på ungefär hundra år. Så dagen spenderas i sängen med tusen näsdukar och Masterchef Australia. Tog lite mobilbiler, det här är utsikten från min säng. Kul va! Adjö.

tisdag 19 februari 2013

äntligen, men ändå inte

Igår flyttade jag. Med feber och näsblod och hela köret. Inte världens bästa dag. Men vi blev i alla fall klara, och än fast allt är i lådor och påsar så har jag på känn att det här kommer bli bra. En bra plats att bo på, ett fint hemma. Men. Då var det ju det där med febern. Den har inte gått över. Fryser och svettas om vartannat, huvudet dunkar, näsan rinner och kroppen är öm och tung. Värsta sjukan på länge. Jag som ville packa upp, och som har jobb att göra. Men febern tar ju inte hänsyn till sånt, attans feber. Adjö.

PS. Här ser ni mitt fönster. Tjuvkik på nya lyan. 

fredag 15 februari 2013

en ganska typisk fredag

Vad gör jag på fredagar? Jo, jag har konfa med det här sköna gänget på bilden. Vad gör du på fredagar?

torsdag 14 februari 2013

den här dagen, alltså


Jag är inget stort fan av alla hjärtans dag. Skulle gå och handla lite avokado och jag har aldrig sett så många killar med blommor och nallebjörnar. NALLEBJÖRNAR. Men hjälp mig, jag blir mörkrädd av bara tanken. Visst, det är mysigt att visa kärlek och uppskattning. Men inte med gosedjur, på den mest klyschiga dagen på hela året. Alla hjärtan och blommor skapar mer känsla av att vilja kräkas än av romantik. I alla fall, jag fick en ros av en snubbe på stan och jag fikade en hjärt-cupcake. Det var mitt "firande". Glad alla stjärtars dag på er!

onsdag 13 februari 2013

sverige älskar att skita ner allt heligt

Marcus Birro, killen som slår huvet på spiken. Såhär skriver han den här gången. Vill du läsa allt kan du göra det här: http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/birro-sverige-alskar-att-skita-ner-allt-heligt/. Idag tar jag bara en liten del av allt. Adjö.

"I Sverige tar sig ofta den andliga längtan andra uttryck. Vi tror på mindfulness, spöken, stenar på magen, energier och allt vad det är. Vi vill ha den enkla vägen. Gud ställer för höga krav på oss. Vi vill ha en kravlös andlighet. Vi vill gärna förändras men inte omvändas. Vi vill ha utan att göra eftergifter."

tisdag 12 februari 2013

två fina burkar


 Jag tror aldrig att jag har visar min cola-burk? Eller den med blommor på som jag har gjort om till ett sterainljus. I alla fall, här är dom. En ask för smycken och en som är ett fint ljus. Fyndat på second hand ute i Gullänget. Hur bra som helst! Adjö.

söndag 10 februari 2013

bästa klänningen och håret sen!

Alltså. Det här är min favortklänning, blommor och liten puffärm, och sen knappar och lite vippkjol som ni inte ser, och bröstficka, som är det allra bästa. Finklänningen, och jag ser så rödhårig ut på bilden. Jag förstår liksom inte hur det kunde hända. Visserligen älskar jag rött hår och hade gärna varit röd om jag hade fått välja. Men nu är jag ju inte det, i verkligheten. Adjö.

torsdag 7 februari 2013

några dagars instagram

Ni som inte har instagram missar ju så mycket! Så jag tänkte visa er lite, här kommer axplock från två veckors instagrammande. Njut!

Bild från idag. "idag är en bra dag! #godisgood #happy #soblessed"

Bild från igår. "fika med oscar."

Bild från en fika, typ en vecka sen. "nån som fattar det roliga? #dagensandrafika #dålighumor"

Bild på fika, typ en vecka sen. "bra avbrott på arbetsdagen #gofika #bästamannen #slemlor"

Bild från JG förra tisdagen. "blir spännande ikväll #bestjobever #lifeasayouthpastor #JG

Bild på en kaka, från förra veckan antagligen. "#happycookie"

Också förra veckan, ett riktigt bra bibelord! "då ska ni finna ro för era själar. #withjesus #bestbookever"

Nån helg sen, jag och oscar. "vem har hårigast armar?"

Ytterligare en fikabild, typ två veckor sen. "gofika med mannen"

det ljusnar vid horisonten

Återigen på kontoret, det är fortfarande grått ute, men jag är gladare. Lite sömn och gofika igår kväll gjorde susen. Så nu är jag fit for fight, vilket behövs när det är massa som händer ikväll med årsmöte och gemenskapsdag och JG premiär och konfa och pannkakskyrkan och allt. Sen flyttar jag ju snart. Om bara nån vecka, det börjar ljusna vid horisonten och våren är på väg. Halleluja! Adjö.

onsdag 6 februari 2013

det är så grått när det är grått

Jag sitter på kontoret och arbetar. Eller inte just exakt i den här sekunden, för nu bloggar jag. Men jag har arbetat och jag ska fortsätta med det alldeles strax. Det är bara det att jag har så förbaskat ont i huvudet och är trött som ett hus. Det är så grått ute och kallt och usch. Nä, jag vill ha sommar, nu på en gång. Tack och adjö.

tisdag 5 februari 2013

det är väl inte hela världen?


Nu ska jag visa er nåt fint. En jordglob, som är liten, och rosa. Jag älskar jordglobar. Har ju en stor och vanlig sedan tidigare, så jag blev hur glad som helst när jag hittade den här på Indiska. Du kan tro att jag blev glad! Adjö.

kommentarsvar

"Anonymsöndag, 03 februari, 2013
Måste få vara lite sneaky och fråga om ni kommer gifta er snart eller så? :-) Om jag förstått det rätt så är ni väl förlovade? Så roligt i alla fall! :-)"

Standardfrågan i alla lägen. Vi är helt klart förlovade, och när det gäller bröllop och sånt så lär det också hända nån gång, exakt när är det bara Gud som vet! Jag lovar att berätta när det är bestämt. 

fredag 1 februari 2013

hur fint som helst


Jag hittade världens finaste ram på loppis i Ullånger för någon vecka sedan, perfekt storlek var den också. Just nu ligger den dock nedpackad i en påse och väntar på att vi ska flytta till Villagatan och nya lägenheten där den ska upp på väggen. Adjö.

PS. Jag älskar den här bilden, som är i ramen alltså. En enda normal puss, efter ungefär tusen helgalna försök. Jag vet att hade bilden knäppts ungefär en sekund senare hade jag skrattat hur högt som helst och allt hade blivit kompott. Men den togs precis i rätt sekund, när jag höll mig för skratt och André, världens finaste André, inte gjorde något galet. Det händer så sällan i vårt förhållande, vi skrattar ofta och gör galna saker, men ibland. En sekund. Kan vi låtsas vara helt normala. Vem hade kunnat tro det?

torsdag 31 januari 2013

den där tomheten som aldrig försvinner

Birro, han har gjort det igen. Eller Gud har gjort det igen, med Birros hjälp. Gud försöker berätta något för dig. Han försöker få dig att förstå att det inte behöver vara sådär svart! Att den lilla aningen du känner, nånstans djupt inne, det är Gud. Att den där tomheten du brottas med, längtan efter mer, det är det Gud-formade hålet i ditt hjärta och liv där han borde och vill och är skapt för att vara. Våga lyssna.

Här hittar du krönikan i original, men jag klistrar in den också, för dig som helt enkelt inte tänker klicka vidare, och jag hoppas att du låter Gud trösta dig. För det vill han. 

"När livet tjuter som ett överfallslarm söker jag dig.

När de svarta tunga, kyrklockorna i underjorden får marken jag går på att skälva, då söker jag dig.
När allting är grått, gråare än grått, då söker jag dig. När jag står med handen runt en flaska sprit, söker jag dig. När jag försöker ta mig ut januari månads gråa kättingar, då längtar jag efter dig.
Till din nåd, din tillgivenhet, din tröst.
När barnen gråter för att mamma och pappa bråkar finns det en liten pojke, inte större än en fingerborg, som löper febrilt i mitt inre för att täcka över alla sår som står och blöder. Då lyssnar jag efter dig.
Varsamt, i takt, stilla.
Som en midsommardagsmorgon, innan dimman lättat, innan klirret från städandet, innan lommens tjut över nejden, när det bara är jag och det daggvåta gräset, då längtar jag efter dig.
När jag slås till marken av ett rasande mörker så hemskt att jag inte kan förstå det, letar jag efter dig bakom stängda ögonlock. När drömmarna kärvar, när januari flyter ihop till en enda blaskig sörja, när livet inte når upp till en enda plusgrad, tänker jag på dig.
När jag sitter ensam på ett tåg och ser de bruna åkrarna tänker jag på dig. När jag läser om morden, förstörelsen, ledan hos människor, tänder jag ett litet hopp och tänker på dig.
Jag söker dig när du inte vill bli funnen.
När jag till slut kommer till den punkt när ingenting bär längre, när mitt hjärta kallnat, när mitt huvud stöter fram sjuka tankar, då ber jag till dig. Jag gör det eftersom jag inte har något annat val. Jag gör det eftersom du finns, du vill bli funnen, bara man vågar fråga efter dig.
När varje dag känns som både ett slut och en oövervinnerlig start, då ber jag till dig. När jag gömmer mig i ruset är det dig jag saknar. När jag gång på gång försöker fokusera mitt hjärtas blick framåt, åt rätt håll, ber jag dig om hjälp med det.
Och du hjälper mig med allt detta.
När människor önskar livet ur mig syresätter jag mitt blod med mikroskopiska änglar. När det gör ont i själen skickas de pyttesmå ambulanserna ut. De små vårdarna, inte högre än en avbruten tändsticka, blir stående längs vägen. När jag ber till dig så hinner de fram.
När förstörelsen hotar att svepa med sig mig och alla jag älskar i den svartaste av floder minns jag att du är trofast och värdig, också när jag inte känner det så.
När jag sitter i en av dina kyrkor, vilken som helst, vacker, pyntad, kärv och sträng, alla former går lika bra, då vågar jag äntligen gråta.
Ärlighet. Öppenhet. Tydlighet. Hela tiden. Aldrig låta ironin eller cynismen segra. Aldrig låta hemligheterna vinna mark. När allting tjuter svart och sorgset, och du faktiskt tror att du är ensam i den här världen, minns då alltid att det är lögn. Du är aldrig ensam. Vi sitter i våra små kuber av värme och ljus, så nära, ändå mil ifrån varandra. Om jag hade dig att tala med, och du hade mig att tala med, skulle vi överleva. Nu hotas vi i grunden och i vår ensamhet i stället.
Men då, precis då, kommer viskningen, som när några församlade samtidigt byter sida i Bibeln, precis så där varsamt, mjukt rör sig fjärilen när den slår med sina vingar. Där har du Gud.
När jag inte orkar med livet, orkar livet med mig.
Tröst finns, precis när vi står på tröskeln eller räcket. När skymningen faller hårt och när det känns som om mina tårar aldrig ska ta slut, då tänker jag på dig.
Jag är förlåten och kärleken vann."

när man gräver i arkiven





När man gräver i arkiven hittar man så fina saker, så fina minnen. När jag önskade mig och fick O'boy och Coca-Cola i födelsedagspresent, första gången jag satt på dass och Holly och Rufsen, mormor och morfars pudlar. Fina minnen, från en fin barndom som jag ibland kan sakna och längta tillbaka till. Men då försöker jag tänka att jag skapar nya minnen, om tjugo år kanske jag tittar tillbaka på gamla foton från idag med ett leende och tänker "det var bra då", fast jag lärt mig att alla tider har sin glans, att det inte lönar sig att försöka vrida tillbaka klockan, den går alltid framåt, och att idag också är ganska så fantastisk. Adjö.