mängder av behov jag inte behöver

Ibland blir jag knäpp på världen, och på mig själv inte minst. Har ni tänkt på hur otroligt mycket av allt vi köper som vi faktiskt inte behöver? Alltså. Livet går typ ut på att skapa behov som egentligen inte finns och sedan göra allt i vår makt för att fylla de onödiga begären. Mig skrämmer det lite. Jag skrämmer mig själv. Det går så lätt att köpa och det går inte alls lika lätt att faktiskt tänka. Och då menar jag tänka, på riktigt. Jag blir mörkrädd och önskar att livet handlade lite mindre om mig och mitt och lite mer om oss och vi och varandra och vad vi mår bra av.

Ibland tänker jag att jag ska köpa ett litet hus ute i skogen med bara utedass och kallvatten ur en vattenslang och leva helt ouppkopplad i billiga second hand-kläder och bland loppisfynd. Ta sparken in till byn mitt i vintern och cykeln på sommaren och berätta om Jesus för alla runtomkring mig så att vi tillslut blir ett litet Jesus-kollektiv som bor i min lilla stuga. Samtidigt så vet jag att det inte kommer att bli så. Antagligen kommer jag också att köpa en iphone en dag. Men grejen är att jag inte vill att hela min tillvaro ska hänga upp sig på en enda liten telefon, eller något annat heller för den delen. Vi får hjälpas åt att påminna varandra om vad som egentligen är viktigt i livet. Tack. Adjö.

förbaskade öron

Jag har fått öroninflammation. Igen. För typ hundrasjuttioelfte gången på tre år. Sedan jag spräckte trumhinnan på flyget till Malmö mår mitt öra inte bra. Jag blir så trött. Och alla ni med tinitus. Jag förstår verkligen ert lidande. Ni gör det så OTROLIGT bra som orkar. Adjö.

jag gör det gärna igen

Igår efter jobbet kom Sandra hem till mig. Sen gick vi och mötte upp Lina på stan. Vi åk thaimat, såg Hamilton två på bio och gick hem till mig och åt chokladpudding med hallon och pratade. Hur mysigt som helst. Kvalitetstid på hög nivå. Jag gör det gärna igen. När som helst. Adjö.

ja jag vet, min befriare lever!

"Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: 
'Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.
Saliga är ni som hungrar, ni skall bli mättade.
Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta" - Luk 6:20-21

Jag älskar min Jesus. Han är verkligen befriaren. Åh vad jag önskar att alla ville ge honom en chans. Jag tror att alla människor har ett Gudsformat hål i sitt hjärta som inte går att fylla med nåt annat än Honom. Och att Gud har miljarder av hål i sitt hjärta efter alla som inte känner honom än. Han har ett Elinaformat hål som bara kan fyllas med just MIG, han har ett Rebeckaformat hål som bara kan fyllas med Rebecka, ett hål för Mohammed, ett för Emma, ett för Lars, ett för Siv och ett för alla andra också. Om du bara visste hur mycket Gud saknar dig och längtar efter dig. Om du bara visste. Adjö.

vad gör jag egentligen

Jag tänkte berätta lite om en av de bästa sakerna med mitt jobb. Igår kväll är ett superbra exempel. Varannan tisdagkväll har vi något som heter Jesus Generation på min kyrka. Det är för ungdomar mellan tolv och fjorton år, och igår hade vi uppstart. Det kom nitton ungdomar och vi hade ornat med tårttävling. Först är det tävlingar om redskap och ingridienser, den som vinner får välja först. Efter det är det tårtbakning och tävling om vem som gör godast och snyggast tårta. Kvällen avslutades med andakt. Fattar ni vilken otrolig välsignelse och vilket privilegium det är att få hänga med så fina ungdomar? Det är bäst. Vi hade superkul, och det bästa va allt är att jag också får dela Gud med dem under andakten och förhoppningsvis ge dem nåt att stå på under veckan som kommer och kanske under hela livet. Gud är god. Adjö. 

jag saknar mina fina

Försök leva utan djur. Det går. Men det är inte roligt. Inte på så vis att man ligger hemma och gråter hela dagarna och inte orkar gå ut. Men det är något som saknas. Lite päls och lite mys och lite villkorslös kärlek och en svans. Eller två. Mina fina kompisar på bilden är hemma hos min mamma och pappa. Där har dom det bra. Men dom fattas mig i mitt liv. Sommaren är slut. Adjö.

pastorsmåndag

Det är måndag, det regnar och jag är ledig. Som vanligt på måndagarna. Trots att jag egentligen inte titulerar mig som pastor utan som ungdomsledare. Idag ska jag försöka vila så gott jag kan, eftersom det i veckan kommer dra igång massor av roliga saker. JG, Jesus Generation, börjar på tisdag med tårttävling, cellgrupp som vanligt på onsdag, konfa på fredag och förhoppningsvis planering av ungdomsmöten, och massa annat också. Helt otroligt vilket jobb jag har. Sen är det såklart massa planering och grejer också. För att allt ska funka och flyta på. Gillart. Veckan kommer också bjuda på finbesök från familj, och längtansvärt tjejhäng med Sandra och Lina. Inte illa. Frågan är bara hur jag ska hinna med allt, eftersom jag är ledig idag. Adjö.

veckan är till ända

Ytterligare en vecka har gått och jag har nu börjat bo in mig i pluttlägenheten. Jobbet rullar på som det ska, det går bra nu. Kompis det går bra nu. Idag ska jag på födelsedagskalas hos svågern min, och imorrn är jag ledig. Pastorsmåndag, som det så fint heter. Måndagar är alltså min enda helt lediga dag varje vecka. Finfint. Höstvädret levererar. Adjö.

två stora bönesvar

Idag tänkte jag dela med mig av två saker som jag har fått vara med om den senaste tiden. Det första handlar om min lägenhet. En söndageftermiddag för några veckor sedan satt jag hemma hos André och kände mig så otroligt trött på att inte ha någonstans att bo. Jag nästan grät och var beredd att ta vilken lägenhet, till vilket pris som helst bara för att ha nånstans att bo. På kvällen var vi ett gäng som bad, och jag berättade om min oro och vi bad om en lägenhet till rätt pris och med bra läge. Under hela måndagen och tisdagen försökte jag få tag i en man som hade en jättedyr lägenhet som jag helt desperat ville ha, men jag fick inte tag i honom. Han hade sagt att jag skulle ringa i början av den veckan men helt plötsligt var det helt omöjligt att få kontakt med människan! Jag provade allt, ringde, mailade, smsade och lämnade röstmeddelanden utan någon respons. 

På onsdagkvällen, alldeles innan jag skulle börja en samling med ungdomarna, kom min arbetskamrat Karin och berättade att hon visste om en lägenhet jag kunde få titta på följande dag. Så blev det också, på torsdagen åkte gick vi, tillsammans med en man i församlingen och tittade på världens minsta lägenhet. På fredagen funderade jag. På lördagen ringde jag och sa att jag ville ha lägenheten och på söndag eftermiddag, nästan exakt på timmen en vecka efter att vi hade samlats och bett, hade jag nyckeln i handen och på måndagen flyttade jag in. Detta är inte slumpen. Det är en Gud som alltid är god, som leder och alltid vet bäst. Tack Jesus. 

Bönesvar nummer två fick jag uppleva igår kväll. Eller egentligen var det inte jag utan en av ungdomarna jag jobbar med. Vi skulle samlas ett gäng och be och sjunga lovsång till Gud. Trots att vi bara blev en handfull så blev det en fantastisk kväll där en kille som hade axeln ur led blev helad under bön. Vi bad alltså, i kraften av namnet Jesus, att han skulle bli frisk. Vilket han blev. Halleluja! Vår Gud är mäktig, vår Gud är större än någon annan! Adjö.

min tillflykt i livet

Hej och välkomna till världens mysigaste och minsta lägenhet. Här bor jag, på tolv kvadrat, och kunde inte ha haft det bättre. Kom och hälsa på om ni har vägarna förbi Övik. Förresten, bilderna gör den inte rättvisa. Adjö.

vissa blir jag imponerade av

Underbara Clara har skrivit ett riktigt vasst och bra blogginlägg om att vara ekonomiskt oberoende. Jag gillar verkligen hennes sätt att resonera och tänker försöka sikta lite likadant i framtiden. Här hittar ni det. Adjö.

jag kan knappt bärga mig

Det ska bli så kul att visa er min lägenhet! Tanken är att allt ska vara uppackat någon gång i början av nästa vecka och då ska jag ta lite kort och visa er. Den är hur mysig som helst. Kunde inte ha blivit bättre. Adjö.

det är min tur nu

I torsdags var jag och tittade på en lägenhet. I lördags bestämde jag mig. I söndags skrev jag kontrakt och fick nyckeln i handen. I söndags kväll åkte jag till Rusksele för att hämta flyttlasset. I måndags bar det av till Övik och lägenheten med alla saker. Idag, tisdag, är jag halvt inflyttad och har inte riktigt hunnit med i svängarna. Jag kan bara säga tack till Jesus. Som vanligt så fixar Du allt jag behöver i precis rätt tid. Du är min klippa, min hjälp i nöden, väl beprövad. Jag älskar dig. Adjö.

sju år och prostituerad

De här berättelserna är något av de hemskaste jag har hört. Det finns många i vår värd som lider och är utsatta på många vis. Mission Good News är en organisation som försöker hjälpa några av de människorna. De har flickhem där de tar hand om prostituerade flickor i Nepal, där de yngsta kan vara runt sju år gamla och ha tagit emot upp mot fyrtio män varje dag. Ge en stund av er tid och se den här filmen. Reflektera gärna över ditt liv i jämförelse med de här flickornas och fundera över vad DU kan göra för att hjälpa.

Det är egentligen bara Jesus. För människor i den här sitsen finns det inget annat. Jag kan ge dom mat, kläder, utbildning och kärlek. Men den enda som kan ge total upprättelse och verkligen läka ALLA sår i de här flickornas liv är Jesus. Se gärna båda filmerna, i slutet av den andra (som bara är länkad) sjunger alla flickor lovsång. Det är bland det starkaste jag har sett. De sjunger av hela hjärtat, för att de är så medvetna om att den enda som kan förändra, och har förändrat, deras liv är Jesus. Vill du ge pengar så går det att göra här. Vilket jag starkt rekommenderar. Jag kan inte vara där, jag kan bara be och ge av det jag har. Hjälpa Mission Good News att kunna ta emot fler flickor och ge dom Jesus så att de kan få ett värdigt liv. Adjö.

Film nr. 2: https://www.dropbox.com/s/7ixtgyh1gz3t7cw/Nepal_mpg.mpg

med siktet inställt

Ni skulle bara veta. Jag sitter här i Ullånger och försöker smälta alla intryck från min första vecka som Barn- och Ungdomsledare i Elimkyrkan i Övik. Det känns så otroligt kul och spännande att få börja där och jag tror att Gud har stora planer. Nästa vecka börjar jag på riktigt och om ni bara visste. Jag tror jag kommer ha världens bästa jobb, med Jesus som närmaste kompanjon. Adjö.

första dagen i mitt nya liv

Gissa vad. Just precis nu, i skrivande stund, sitter jag på vad som tydligen är mitt kontor och försöker smälta alla intryck jag fått under min första dag på jobbet. Nu är det officiellt, jag är barn- och ungdomsledare i Elimkyrkan i Övik. Om ni bara visste hur häftigt det känns. Gud är såååå god och jag är så otroligt tacksam över att Han har tagit med mig hit till vad som verkar vara en fantastisk församling med superhärliga människor. Tack Jesus för det! Adjö.

samma gamla visa

I förra inlägget skrev jag att vi hörs när allt blir som vanligt. Men det verkar det aldrig bli, och jag har inte list att vänta längre. Just för tillfället är livet struligt. Jag har slutat jobba och är hemma i Idbäcken för en stund. Huvudet snurrar av allt som måste ordnas. Jag ska ju flytta och börja på ett nytt jobb i en ny stad. Vilket känns spännande. Men innan det kan ske måste jag ha en lägenhet, och innan det kan ske är det massa letande och bröllop och åkande hit och dit och fram och tillbaka. Världens struligaste ungefär. Men förhoppningsvis varar det inte allt för länge. Adjö.

aldrig som vanligt

Jag minns inte sist det gick såhär länge utan ett enda litet blogginlägg. Det är smått tragiskt, när man tänker på det. Men livet blir ur fas när man jobbar knepiga skift och nästan aldrig gör annat än att sitta i en sommarstuga och fika. Jag har en del hemlängtan, och mycket vännerlängtan. Helt otroligt. Vi hörs när livet blir som vanligt igen. Förresten, jag har fått jobb i höst! Kul va. Nu ska jag bara hitta lägenhet också. I Övik. Adjö.

en dröm blir sann

Jag har alltid velat testa ha rött hår. Idag har jag provat Sandras röda hårinpackning och min dröm gick i uppfyllelse. Det blev mycket mer färg än vi hade trott och jag har nu ljusrött, halvflammigt hår. Häftigt värre! Adjö.

vackra höga kusten

Igår var jag och min extra-familj på en liten utflykt runt Höga kusten. Vi hann på utegudstjänst i Mjällom, vi tittade vid hamnen i Bönhamn och åt en glass på gårdsbutiken. Det var en trevlig kväll som slutade med att jag gick och la mig vid halv tio. Hur skönt som helst. Adjö.