om musikalen och att vara same

Bilden är från mitt bröllop då lillasyster hjälper kusinbarnen att kasta på låtsasrenen. 

I onsdags hade den samiska musikalen Stor Nila premiär i Lycksele. Det var eleverna i nian på Finnbacksskolan som spelade den, ett manus av Mikael Niemi, och min lillasyster Linnea var med och sjöng. Jag har tyvärr inte kunnat se musikalen eftersom jag inte hade möjlighet att åka till Lycksele. Men det gör ont i hjärtat, på något sätt, när man hör systern sjunga och jojka (jojken har hon skrivit själv!!) om vad samerna upplevde när svenskarna kom, och tog över. Trots att jag inte var där, trots att det var så längesen, trots att jag själv också är svensk, inte bara same, trots det så känns det i hjärtat. Det värker och det smärtar när jag känner vad de kände som blev tvingade till ett annat liv. När de som var ett med marken, ett med fjällen, blev slitna itu. Sen blir jag stolt, så sjukt stolt över att jag har en sån otroligt fantastisk lillasyster!

”det fanns en tid, då vi var fria. 
vi levde våra liv som verkligt fria…” 

”och marken vi haft en gång, 
blev belagd med förbud…”

”och sen tog dom allt,
ja sen tog dom allt…”

Här kan man lyssna på en del av jojken och en av sångerna:
https://soundcloud.com/malin-sjulsson/r-st-004-m4a

Och här kan man lyssna på en kort intervju som sameradion gjorde med min syster: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=5795137