Men för att komma dit behöver man förtröstan, eller tro. Kalla det vad du vill. Man behöver kunna lita på att Han är med och leder i allt, och den tilliten får man genom att umgås med Gud och lära känna Honom. Så när vi har rätt fokus kommer vi automatiskt att få förtröstan. Det går ju inget annat, inte när man läser bibeln och ser vad lärjungarna fick vara med om och tänker på att Gud är lika nära oss som han var nära dom.
Ni har säkert hört talesättet "man måste våga för att vinna". Vilket är helt sant. För att Gud ska ha en chans att leda oss så måste vi gå. Om vi inte går framåt så spelar det ingen roll vad Gud gör, då står vi ändå bara på samma ställe och snurrar runt runt. Vi måste våga, och när vi gör det så kan jag faktiskt lova att vi kommer att se resultat.
Jag är medveten om att alla som läser detta kanske inte är kristna, och till er vill jag säga att jag absolut inte försöker tvinga på er något. Till er andra, som har Gud i era liv, till er vill jag säga att jag inte alls skriver detta för att visa mig duktig. De här blogginläggen var från början bara anteckningar där jag för min egen skull definierade vad jag behövde göra för att sluta trampa på samma ställe med Gud, innan jag kom på att det kanske finns någon annan som behöver fundera över samma saker. Någon som längtar efter samma sak som jag. Adjö.
Du är bra!
SvaraRadera