jag hittade en gammal skrivelse

Att ta farväl är det värsta jag vet. Även om det är ett kärleksfullt farväl med förhoppningar om att ses igen. Ett farväl är alltid ett farväl. Föraningen om alla de avsked som väntar mig får hjärtat att värka. Av ansträngning. Mest över de farväl som blir för evigt. Jag har så många av er i mitt hjärta, och fler kommer det nog bli. Vetskapen om att jag någon gång kan komma att behöva säga ett sista ord till er skulle kunna ta kål på mig. Men eftersom jag försöker leva i hoppet så fortsätter jag att be. Med förhoppningen om att vi ska ses igen.

Men förhoppningar dövar inte alltid värkande hjärtan. Några av er kommer att gå en annan väg och det är för er mitt hjärta värker. Jag vill absolut inte ta evighetsfarväl. Samtidigt som jag känner mig själv och vet att jag har en tendens att söka mig till de som är vilse. Det är för er mitt hjärta värker.