Jag saknar André idag. Jättemycket. Det är tur att det finns telefoner. För när man är såhär full av trötthet och PMS och körkortsångest och höstmörker kan man jättebehöva sin pojke. För att kunna andas normalt och koncentrera sig på livet utan att gråta hela tiden. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar