Oj. Jag börjar gråta. Bara sådär. Vemod fyllde hjärtat utan att jag egentligen tänkte på något. Innan jag insåg att en sorglig akustisk sång spelas ur högtalarna. Inte konstigt att det känns ledsamt, när hjärnan fylls med berättelser om ensamma människor som älskar utan att bli älskade tillbaka. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar