Jag klagar inte, jag tycker om hösten. Att andas kalla friska andetag och lövens tusentals olika nyanser. Det är vackert. På hösten går solen ner över älven och livet blir en enda stor solnedgång. Med hösten kommer verkligheten, sommaren är slut och vardagen börjar om. Men det är inget dåligt. För med hösten kommer också tjocksockar, te och böcker som kompensation för jobb och skola. Då får man ha på sig långärmade tröjor och halsdukar, vantar och måla naglarna i mörka färger. Äntligen slipper alla tunna fladdriga tyger och pastelliga glada färger. Hösten är tänkandes årstid, kärlekens årstid. Den enda del av året det faktiskt är legitimt att ligga under täcket en hel dag och kramas och lyssna på Melissa Horn. Jag älskar hösten. Kanske för att jag älskar att göra ingenting, för att jag älskar att njuta av stillhet och vacker natur. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar