första delen på framtiden

Ovan ser ni beviset på att jag från och med i fredags är antagen till Akademi för Ledarskap och Teologi, en fyraårig utbildning som drar igång i Umeå till hösten. Vi kommer att bo kvar i Övik och jag ska pendla två dagar i veckan till Umeå, resten är praktik och självstudier. Det känns så sjukt spännande att få börja med något nytt – jag ser verkligen fram emot det. Samtidigt som det är med massa sorg i hjärtat jag lämnar ungdomsledarjobbet, Elim och alla mina fina barn och ungdomar. Visst finns det saker som jag längtar efter att slippa, men också saker jag inte förstår hur jag någonsin ska klara mig utan. Hur som helst, i höst börjar framtiden, och jag möter den med frid i hjärtat. Tack Jesus. Adjö.

finförvaring av konserver

Jag gillar att pyssla, men jag gillar inte alltid att betala dyra pengar för min kreativitet. Därför är billiga lösningar helt fantastiskt enligt mig. Sånt pyssel där man bara behöver använda sånt man redan har hemma. Därför sparar jag alltid på gamla konserver, glasburkar, kartonger och skräp. Tillexempel kan man göra superfina burkar av gamla konserver, presentpapper/ tapet, sax, lim och en penna.

 Börja med att rita ut en rektangel på pappret genom att mäta med burken. Vill man göra det enkelt kan man använda en linjal men det behövs egentligen inte. Klipp ut pappersbiten och limma fast den på burken. Klart! Superenkelt och superfint. Adjö. 

där själen kan vila

Jag har vad jag behöver i väskan i bilen
äntligen är jag på väg
till skogen och sjön och stugan intill
och tystnaden som väntar där.
Hit kommer jag åter år efter år
här finns källor som aldrig sinat ut.
Där asfalten slutar och fjällen tar vid
där stannar tiden, en stillhet blir till
som själen kan vila i.
- ur Där stannar tiden av Bengt Johansson

fotografering av Wilma

För några veckor sedan ägnade jag några timmar åt att fota Wilma, Andrés systerdotter. Det blev ungefär 1600 bilder tagna och här är några av dem, redigerade och klara.

pyssel med hamapärlor

Här kommer exempel på ännu mer pyssel man kan göra med vanliga plastpärlor och pärlplattor. Den övre bilden är glasunderlägg som jag tar fram när vi ska fika i soffan, för att undvika vita ringar i teakbordet. Den undre bilden är små symboler som jag har limmat fast på gratulationskort när nån har fyllt år. Det finns säkert mycket annat kul man kan göra med dem också. Ett tips är att leta mer idéer och inspiration på instagram eller Pinterest. Adjö.

mjukiskaniner

Den senaste veckan har jag legat hemma med världens förkylning. Ungefär det tråkigaste som finns, och noll ork att göra någonting. Förutom att röra på händerna. Så jag har varvat mellan soffan och symaskinen, och faktiskt lyckats producera några riktigt söta mjukiskaniner. En av dem är till och med såld (!). Jag har verkligen fått smak för att sy dem och jobbar på att göra dem bättre och bättre.

 Detta är den första av dem, med ficka på magen och i stort behov av förbättringar. Tillexempel insåg jag att jag jag behöver lägga till mer sömsmån. Då jag ritar mönstret själv är det sånt man inser allt eftersom man provar sig fram.

 Detta är nummer två, den är nog min favorit och vi får se om jag behåller den själv eller ger bort den i present till någon. Dock behövs lite mönsterjusteringar även här och det finns några små detaljer jag inte riktigt vet hur jag ska få till. Men jag är nöjd ändå!

Detta är den tredje och sista, som nu ligger på brevlådan och är på väg hem till sin köpare. Den fick lite mer hängöron och sicksackstygn runt magen.

Tyget på kroppen är en linnegardin fyndad på second hand och det mönstrade tyget i öronen och på magen är bomullstyg från Panduro. Jag är nöjd. Adjö

dagispysslet till en ny nivå

Mitt nästa favoritmaterial i pysselväg är vanliga hederliga hamapärlor. Precis som man använde till att göra pärlplattor när man gick på dagis. Här har jag, med inspiration från ett instagramkonto som heter ”Jennyshusochhem” pärlat på ståltråd och format så att det står love. Pärlor är verkligen så enkelt, lagomt tidskrävande och håller en sysselsatt när man behöver. Jag jobbar tillexempel på att pärla glasunderlägg, som jag ska försöka få på bild snart. Med hjälp av att söka på ex. hamaperlerbeads som hashtag på instagram eller på Pinterest så kan man få en miljon briljanta idéer på vad man kan göra. Lycka till! Adjö.

den magiska plasten

Som jag skrev i förra inlägget så sparar jag på konserver och här kommer ännu ett superenkelt och fantastiskt sätt att förvandla dem till snygg förvaring. Dekorplast, gärna med marmormönster, är väldigt populärt att använda till allt möjligt i pyssel och inredningväg nu för tiden.  Det är enkelt att använda och finns att köpa lite överallt, på Bauhaus eller Panduro Hobby tillexempel. Jag upplever att min rulle har räckt väldigt länge, så det var helt klart värda pengar. Åk, köp och pyssla! Adjö.

älska sprayfärg

Jag sparar på saker som egentligen är skräp, konservburkar och glasburkar. Vilket gör att jag behöver hitta smarta användningsområden till dem innan jag drunknar i tomma konserver. Mitt senaste, lätta, pyssel är att förvandla dem till förvaringsburkar, krukor eller annat, med hjälp av sprayfärg. Jag använder Montana Black och är jättenöjd med den. Här har jag slagit lite lätta bucklor i en burk med en hammare och sedan sprayat den vit. Toppen att ha pennor i på skrivbordet! Adjö.

ännu mer succulenter

 Som jag skrev i det förra inlägget – succulenter och kaktusar är bäst. Här har jag använt en mugg och två ljuslyktor från Lagerhaus som ytterkrukor. Jag tycker ofta att det är svårt att hitta snygga saker att ställa i fönster och bokhyllor, det mesta är bara krafs. Nu har jag i alla fall hittat snyggt krafs, till en relativt billig peng!  Och grönt hemma gör verkligen att det känns mysigare. Adjö.

kaktuskärlek

Jag har fått dille på kaktusar och succulenter. De är typ jordens mest tacksamma växter. De ser alltid snygga ut och man kan sätta dem i mängder av olika krukor. Här har jag använt gamla konservburkar och de står lite överallt i lägenheten, mestadels i bokhyllorna. Adjö.

nåldyna av glasburk

Igår fick jag gå hem från jobbet med feber och eftersom det är så sanslöst tråkigt att vara hemma och sjuk så pysslade jag lite. Det är ungefär vad man orkar – sitta på en stol och röra på händerna. Ett väldigt enkelt pyssel. Allt man behöver är en glasburk, lim, sax, tyg, nål, tråd, vadd och ett bredare tygband.

Klipp ut en rund tygbit, några cm större än locket, fyll den med vadd och sy ihop kanterna så att den bildar en boll. Limma fast bollen med sömmen neråt på locket och limma sedan fast tygbandet så att det täcker kanten på burken och skarven på tygbollen. Dekorera med vad du vill, jag valde två spetsband. Klart! Adjö.

min syster

Nu ska jag berätta om en av mina favoritpersoner i hela världen; min lillasyster.

Hon som delade sitt godis med mig trots att vi fått lika mycket och jag redan ätit upp mitt.

Hon som är snabb på att lära och blir bäst på allt hon tar sig för, vare sig det gäller musik, slöjd, språk eller bergsklättring.

Hon som knappt kan se TV-reklam för att hon får ont i hjärtat av att se barn som lider.

Hon som inte är rädd för att ifrågasätta eller konfrontera för att rättvisa och sanning ska komma fram, eller för att ge någon en riktig fetsmäll för att försvara någon som är svagare.

Hon som kan göra hur galna saker som helst för att få mig att skratta och som kan vara mer irriterande än någon annan jag känner.

Hon som har världens största hjärta, är tuffare och modigare än jag någonsin kommer bli.
Hon som är generös, smart, begåvad och rolig.

Jag är så stolt och välsignad över att få vara hennes storasyster.

den ständiga kampen

Jag har aldrig gillat idrott. När jag gick i skolan var det, och matten, det värsta jag visste. Jag gillar inte sport och trivs inte på gym. Jag gillar helt enkelt inte att röra på mig. Det är jobbigt, man blir svettig och måste duscha. Det enda som har funkat någorlunda är promenader eller att simma, eftersom jag kan göra det ensam – utan att andra tittar på, och jag slipper bli svettig. 

Jag har inga problem med vikten, så jag har nästan aldrig känt behov av att motionera mer än att ta en promenad då och då. Men jag är otroligt svag, orkar ingenting och har ofta, för ofta, ont i kroppen. Så nu har jag gjort slag i saken och laddat hem Runkeeper, appen, där jag har börjat följa en träningsplan för nybörjare som förhoppningsvis ska hjälpa mig att börja springa. Hittills har jag bara kört tre dagar, och det har gått bra. Nu är den riktiga utmaningen att få detta att hålla i sig. Jag vill orka mera! Adjö.

välbehövlig vilodag

Idag är det måndag. Min vilodag. Den är kanske extra välbehövlig just idag då jag har haft en lång helg med lägeråterträff för Tonårsbibelskolan. Det har varit en fantastisk helg. Finns det något bättre än att umgås med ungdomar och se dem växa i sig själva och i sin tro på Gud? Något mer givande än att få dela livet en stund med dem och kanske finnas där och bära en del av deras bördor? Knappast, det slår allt. Det var tårar när vi skiljdes åt igår. Men man blir trött. Så idag blir en dag i återhämtningens tecken. Promenad, soffläge, kanske en sväng till simhallen, en tur till ICA och lite plock här hemma. 

Det blev knappt några bilder alla i helgen, men tre svartvita. Varav en på Tjocksmock från igår kväll då han såg ut precis som jag kände mig. Adjö.

vinterkylan och klarheten

Det är kallt i Övik idag. Någon sa artonminusgrader och en annan sa elva. Jag vet inte säkert, men träden är vita och krispiga och ljuset flödar (för ovanlighetens skull) in genom fönstren. Eller det gjorde i alla fall det, tidigare idag, nu är det mörkt ute. Vi har Ekumenisk Bönevecka vilket innebär att från och med igår är det lunchbön och kvällsmöte varje dag – med en stor finalgudstjänst på söndag. (Då jag faktiskt råkar vara en av tre som ska predika tillsammans, så kom och lyssna om du har möjlighet!) I alla fall, idag var lunchbönen i Sörlidens församlingsgård och Svenska Kyrkan höll i trådarna. Det var en väldigt enkel och mässa med nattvard och jag slogs av hur fantastiskt det är att mitt i allt det kalla och ljusa, under så enkla former, få dela min älskade Jesus med så många olika människor. Traditioner och kulturer, ålder och uttrycksätt, ingenting spelar liksom någon roll. Vi fick bara vara tillsammans i stillhet – inför Gud. När jag sedan kom ut slog kylan, klarheten, krispigheten och ljuset till och jag fick bara förundras i hjärtat över hur fantastiskt livet är.

Bilderna är från tidigare i vinter, i december tror jag, när vi var uppe hos mina föräldrar. De första riktiga vinterdagarna jag fick känna på. Adjö.

när jag dör

Den senaste tiden har jag tänkt och funderat väldigt mycket på vad som är viktigt. Flera gånger varje dag har bilden av 86-åriga Elina dykt upp på näthinnan. Gamla tant-Elina som sitter och funderar över sitt liv och allt hon upplevt. Vad tänker hon på? Vad säger hon om livet hon levt?Eller den andra bilden som jag levt med under några veckor; Elina i himlen med Jesus. Första mötet. Vad säger han? Vad säger jag?

Jag tror att den främsta anledningen till att jag tänkt så mycket på detta är för att jag vid årsskiftet läste en bok som heter ”Himlen finns på riktigt” och parallellt med den läste ur Uppenbarelseboken i bibeln i min dagliga bibelläsning. Som ni hör på namnet så handlar ”Himlen finns på riktigt” väldigt mycket om himlen, precis som Uppenbarelseboken också gör, och jag bara älskar att läsa och fundera. Hur kommer det att bli?

Därför har jag under de senaste veckorna levt med ett lite längre perspektiv än normalt. Istället för att bara tänka denna veckan ut, eller på sin höjd fram till sommaren, har jag levt med evigheten i sikte. Med slutet av det här livet i tanken. Det har fått mig att tänka. Vad vill jag? Vad är viktigt? Vad värdesätter jag? I slutet. När allt tar slut och evigheten börjar. Vad önskar jag då att jag gjort av mitt liv?

Inte lätta tankar och frågor, som jag, trots att det är svårt och kanske ibland upplevs oviktigt just nu, är väldigt tacksam över att jag har bearbetat. För vet ni vad jag har kommit fram till?

När 86-åriga tant-Elina ser tillbaka på sitt liv önskar jag att hon ska känna frid över att alltid, i livets alla stunder, tillsammans med André valt och alltid prioriterat Jesus. För när jag står där i himlen kommer jag att strunta i var jag har bott eller hur mycket pengar jag tjänat, jag kommer till och med att strunta i vad jag pluggat eller hur stort hus vi har haft. När jag står där i himlen framför min pappa Jesus kommer det enda som är värt något vara tiden och livet jag levt med Honom. När jag står där finns det bara en sak jag önskar att Han ska säga. ”Älskade Elina, jag är så stolt över dig, över att du har följt mig och valt mig – genom hela ditt liv. Väl gjort, du trogne och gode tjänare.”

Ögonen tåras och hjärtat värker när jag tänker på det. Så vill jag leva och så ska jag leva. De här tankarna har fått mig och André att ta vår tro ännu mer på allvar. Speciellt gällande hur vi spenderar vår tid. Och vi, framför allt jag, har börjar tänka annorlunda när det gäller framtiden och vad vi värdesätter. (Det speglas bland annat i mitt förra inlägg där jag skriver om vad jag vill med år 2015.) Tänk du med, det är viktigt.

saker vi aldrig kommer säga i himlen

Gott nytt år! Och förhoppningsvis gott nytt-bloggår. Som ni märker uppdaterar jag inte så flitigt här på bloggen, men jag hoppas på att det ska bli ändring framöver. Tänkte börja med att tipsa alla er som gillar kyrk-humor om en superbra sida med väldigt roliga (och otroligt tänkvärda) bilder. Som den här tillexempel, som visserligen kanske inte är så rolig, utan mest bara tänkvärd.

en sån där dag

Idag är det första november och jag skulle inget hellre än att ligga i sängen hela dagen. Äta och titta på serier, det bästa med att ha TV:n i sovrummet. Jag vet inte om det är mörkret som gör att man får så lite energi den är årstiden, eller att det är så grått och trist ute. I vilket fall är det bara att kliva upp ändå, göra allt som måste göras och hålla ut en månad till, sen är det dags för julmys. Då kanske lite av den forna orken återvänder. Adjö

enkelt till anslagstavlan

Här kommer ännu mer höstpyssel. Jag köpte en gammal anslagstavla av kork på loppis och målade den vit, och istället för att använda vanliga tråkiga vita häftstift målade jag dem i roliga färger. Ett enkelt sätt att göra det på är att trä en plastpåse över ett vanligt grytunderlägg av kork, trycka dit häftstiften och sedan måla dem med hobbyfärg. Jag är väldigt nöjd med resultatet! Har tyvärr ingen bra bild när anslagstavlan är upphäng på sin plats, eftersom det är så mörkt på kvällarna och därmed svårt att fota bra bilder. Ni får nöja er med detta. Adjö.