dagispysslet till en ny nivå

Mitt nästa favoritmaterial i pysselväg är vanliga hederliga hamapärlor. Precis som man använde till att göra pärlplattor när man gick på dagis. Här har jag, med inspiration från ett instagramkonto som heter ”Jennyshusochhem” pärlat på ståltråd och format så att det står love. Pärlor är verkligen så enkelt, lagomt tidskrävande och håller en sysselsatt när man behöver. Jag jobbar tillexempel på att pärla glasunderlägg, som jag ska försöka få på bild snart. Med hjälp av att söka på ex. hamaperlerbeads som hashtag på instagram eller på Pinterest så kan man få en miljon briljanta idéer på vad man kan göra. Lycka till! Adjö.

den magiska plasten

Som jag skrev i förra inlägget så sparar jag på konserver och här kommer ännu ett superenkelt och fantastiskt sätt att förvandla dem till snygg förvaring. Dekorplast, gärna med marmormönster, är väldigt populärt att använda till allt möjligt i pyssel och inredningväg nu för tiden.  Det är enkelt att använda och finns att köpa lite överallt, på Bauhaus eller Panduro Hobby tillexempel. Jag upplever att min rulle har räckt väldigt länge, så det var helt klart värda pengar. Åk, köp och pyssla! Adjö.

älska sprayfärg

Jag sparar på saker som egentligen är skräp, konservburkar och glasburkar. Vilket gör att jag behöver hitta smarta användningsområden till dem innan jag drunknar i tomma konserver. Mitt senaste, lätta, pyssel är att förvandla dem till förvaringsburkar, krukor eller annat, med hjälp av sprayfärg. Jag använder Montana Black och är jättenöjd med den. Här har jag slagit lite lätta bucklor i en burk med en hammare och sedan sprayat den vit. Toppen att ha pennor i på skrivbordet! Adjö.

ännu mer succulenter

 Som jag skrev i det förra inlägget – succulenter och kaktusar är bäst. Här har jag använt en mugg och två ljuslyktor från Lagerhaus som ytterkrukor. Jag tycker ofta att det är svårt att hitta snygga saker att ställa i fönster och bokhyllor, det mesta är bara krafs. Nu har jag i alla fall hittat snyggt krafs, till en relativt billig peng!  Och grönt hemma gör verkligen att det känns mysigare. Adjö.

kaktuskärlek

Jag har fått dille på kaktusar och succulenter. De är typ jordens mest tacksamma växter. De ser alltid snygga ut och man kan sätta dem i mängder av olika krukor. Här har jag använt gamla konservburkar och de står lite överallt i lägenheten, mestadels i bokhyllorna. Adjö.

nåldyna av glasburk

Igår fick jag gå hem från jobbet med feber och eftersom det är så sanslöst tråkigt att vara hemma och sjuk så pysslade jag lite. Det är ungefär vad man orkar – sitta på en stol och röra på händerna. Ett väldigt enkelt pyssel. Allt man behöver är en glasburk, lim, sax, tyg, nål, tråd, vadd och ett bredare tygband.

Klipp ut en rund tygbit, några cm större än locket, fyll den med vadd och sy ihop kanterna så att den bildar en boll. Limma fast bollen med sömmen neråt på locket och limma sedan fast tygbandet så att det täcker kanten på burken och skarven på tygbollen. Dekorera med vad du vill, jag valde två spetsband. Klart! Adjö.

min syster

Nu ska jag berätta om en av mina favoritpersoner i hela världen; min lillasyster.

Hon som delade sitt godis med mig trots att vi fått lika mycket och jag redan ätit upp mitt.

Hon som är snabb på att lära och blir bäst på allt hon tar sig för, vare sig det gäller musik, slöjd, språk eller bergsklättring.

Hon som knappt kan se TV-reklam för att hon får ont i hjärtat av att se barn som lider.

Hon som inte är rädd för att ifrågasätta eller konfrontera för att rättvisa och sanning ska komma fram, eller för att ge någon en riktig fetsmäll för att försvara någon som är svagare.

Hon som kan göra hur galna saker som helst för att få mig att skratta och som kan vara mer irriterande än någon annan jag känner.

Hon som har världens största hjärta, är tuffare och modigare än jag någonsin kommer bli.
Hon som är generös, smart, begåvad och rolig.

Jag är så stolt och välsignad över att få vara hennes storasyster.

den ständiga kampen

Jag har aldrig gillat idrott. När jag gick i skolan var det, och matten, det värsta jag visste. Jag gillar inte sport och trivs inte på gym. Jag gillar helt enkelt inte att röra på mig. Det är jobbigt, man blir svettig och måste duscha. Det enda som har funkat någorlunda är promenader eller att simma, eftersom jag kan göra det ensam – utan att andra tittar på, och jag slipper bli svettig. 

Jag har inga problem med vikten, så jag har nästan aldrig känt behov av att motionera mer än att ta en promenad då och då. Men jag är otroligt svag, orkar ingenting och har ofta, för ofta, ont i kroppen. Så nu har jag gjort slag i saken och laddat hem Runkeeper, appen, där jag har börjat följa en träningsplan för nybörjare som förhoppningsvis ska hjälpa mig att börja springa. Hittills har jag bara kört tre dagar, och det har gått bra. Nu är den riktiga utmaningen att få detta att hålla i sig. Jag vill orka mera! Adjö.

välbehövlig vilodag

Idag är det måndag. Min vilodag. Den är kanske extra välbehövlig just idag då jag har haft en lång helg med lägeråterträff för Tonårsbibelskolan. Det har varit en fantastisk helg. Finns det något bättre än att umgås med ungdomar och se dem växa i sig själva och i sin tro på Gud? Något mer givande än att få dela livet en stund med dem och kanske finnas där och bära en del av deras bördor? Knappast, det slår allt. Det var tårar när vi skiljdes åt igår. Men man blir trött. Så idag blir en dag i återhämtningens tecken. Promenad, soffläge, kanske en sväng till simhallen, en tur till ICA och lite plock här hemma. 

Det blev knappt några bilder alla i helgen, men tre svartvita. Varav en på Tjocksmock från igår kväll då han såg ut precis som jag kände mig. Adjö.

vinterkylan och klarheten

Det är kallt i Övik idag. Någon sa artonminusgrader och en annan sa elva. Jag vet inte säkert, men träden är vita och krispiga och ljuset flödar (för ovanlighetens skull) in genom fönstren. Eller det gjorde i alla fall det, tidigare idag, nu är det mörkt ute. Vi har Ekumenisk Bönevecka vilket innebär att från och med igår är det lunchbön och kvällsmöte varje dag – med en stor finalgudstjänst på söndag. (Då jag faktiskt råkar vara en av tre som ska predika tillsammans, så kom och lyssna om du har möjlighet!) I alla fall, idag var lunchbönen i Sörlidens församlingsgård och Svenska Kyrkan höll i trådarna. Det var en väldigt enkel och mässa med nattvard och jag slogs av hur fantastiskt det är att mitt i allt det kalla och ljusa, under så enkla former, få dela min älskade Jesus med så många olika människor. Traditioner och kulturer, ålder och uttrycksätt, ingenting spelar liksom någon roll. Vi fick bara vara tillsammans i stillhet – inför Gud. När jag sedan kom ut slog kylan, klarheten, krispigheten och ljuset till och jag fick bara förundras i hjärtat över hur fantastiskt livet är.

Bilderna är från tidigare i vinter, i december tror jag, när vi var uppe hos mina föräldrar. De första riktiga vinterdagarna jag fick känna på. Adjö.

när jag dör

Den senaste tiden har jag tänkt och funderat väldigt mycket på vad som är viktigt. Flera gånger varje dag har bilden av 86-åriga Elina dykt upp på näthinnan. Gamla tant-Elina som sitter och funderar över sitt liv och allt hon upplevt. Vad tänker hon på? Vad säger hon om livet hon levt?Eller den andra bilden som jag levt med under några veckor; Elina i himlen med Jesus. Första mötet. Vad säger han? Vad säger jag?

Jag tror att den främsta anledningen till att jag tänkt så mycket på detta är för att jag vid årsskiftet läste en bok som heter ”Himlen finns på riktigt” och parallellt med den läste ur Uppenbarelseboken i bibeln i min dagliga bibelläsning. Som ni hör på namnet så handlar ”Himlen finns på riktigt” väldigt mycket om himlen, precis som Uppenbarelseboken också gör, och jag bara älskar att läsa och fundera. Hur kommer det att bli?

Därför har jag under de senaste veckorna levt med ett lite längre perspektiv än normalt. Istället för att bara tänka denna veckan ut, eller på sin höjd fram till sommaren, har jag levt med evigheten i sikte. Med slutet av det här livet i tanken. Det har fått mig att tänka. Vad vill jag? Vad är viktigt? Vad värdesätter jag? I slutet. När allt tar slut och evigheten börjar. Vad önskar jag då att jag gjort av mitt liv?

Inte lätta tankar och frågor, som jag, trots att det är svårt och kanske ibland upplevs oviktigt just nu, är väldigt tacksam över att jag har bearbetat. För vet ni vad jag har kommit fram till?

När 86-åriga tant-Elina ser tillbaka på sitt liv önskar jag att hon ska känna frid över att alltid, i livets alla stunder, tillsammans med André valt och alltid prioriterat Jesus. För när jag står där i himlen kommer jag att strunta i var jag har bott eller hur mycket pengar jag tjänat, jag kommer till och med att strunta i vad jag pluggat eller hur stort hus vi har haft. När jag står där i himlen framför min pappa Jesus kommer det enda som är värt något vara tiden och livet jag levt med Honom. När jag står där finns det bara en sak jag önskar att Han ska säga. ”Älskade Elina, jag är så stolt över dig, över att du har följt mig och valt mig – genom hela ditt liv. Väl gjort, du trogne och gode tjänare.”

Ögonen tåras och hjärtat värker när jag tänker på det. Så vill jag leva och så ska jag leva. De här tankarna har fått mig och André att ta vår tro ännu mer på allvar. Speciellt gällande hur vi spenderar vår tid. Och vi, framför allt jag, har börjar tänka annorlunda när det gäller framtiden och vad vi värdesätter. (Det speglas bland annat i mitt förra inlägg där jag skriver om vad jag vill med år 2015.) Tänk du med, det är viktigt.

saker vi aldrig kommer säga i himlen

Gott nytt år! Och förhoppningsvis gott nytt-bloggår. Som ni märker uppdaterar jag inte så flitigt här på bloggen, men jag hoppas på att det ska bli ändring framöver. Tänkte börja med att tipsa alla er som gillar kyrk-humor om en superbra sida med väldigt roliga (och otroligt tänkvärda) bilder. Som den här tillexempel, som visserligen kanske inte är så rolig, utan mest bara tänkvärd.

en sån där dag

Idag är det första november och jag skulle inget hellre än att ligga i sängen hela dagen. Äta och titta på serier, det bästa med att ha TV:n i sovrummet. Jag vet inte om det är mörkret som gör att man får så lite energi den är årstiden, eller att det är så grått och trist ute. I vilket fall är det bara att kliva upp ändå, göra allt som måste göras och hålla ut en månad till, sen är det dags för julmys. Då kanske lite av den forna orken återvänder. Adjö

enkelt till anslagstavlan

Här kommer ännu mer höstpyssel. Jag köpte en gammal anslagstavla av kork på loppis och målade den vit, och istället för att använda vanliga tråkiga vita häftstift målade jag dem i roliga färger. Ett enkelt sätt att göra det på är att trä en plastpåse över ett vanligt grytunderlägg av kork, trycka dit häftstiften och sedan måla dem med hobbyfärg. Jag är väldigt nöjd med resultatet! Har tyvärr ingen bra bild när anslagstavlan är upphäng på sin plats, eftersom det är så mörkt på kvällarna och därmed svårt att fota bra bilder. Ni får nöja er med detta. Adjö.

fixa krukorna

Jag älskar hösten. Jag älskar färgerna, att det blir lite kallare så att man kan använda vantar och mössa. Och jag älskar när det regnar. Faktiskt. För när det regnar kan man med gott samvete sitta inne – och jag gillar att vara inne. Man kan tända ljus och dricka te, läsa en bok eller pyssla. Vilket jag gillar. Så eftersom det har regnat en hel del senaste veckan har jag också pysslat en hel del och jag tänkte dela med mig av ett superenkelt och kul sätt att få tråkiga lerkrukor lite roligare. 

Allt du behöver är krukor, pensel och hobbyfärg. Jag köpte min på Panduro.

i mitt Sverige

Dagen efter val, och det är med blandade känslor jag ser på mitt land. Vårt land – Sverige. Jag citerar UnderbaraClara när hon skriver om vad hon ser, och jag håller henne i mycket.

”Jag äcklas av alla försök att tala till min plånbok när det enda jag hungrar efter är någon som berättar om ett annat slags samhälle. Ett annat slags Sverige än det vi lever i nu. För i mitt Sverige är evig tillväxt inte norm, där är överkonsumtion inte något som premieras. Där begränsar istället för uppmuntrar politikerna miljöförstöring. I mitt Sverige är åtta timmars arbetsdag undantag istället för regel. I mitt Sverige utförsäkrar vi inte svårt sjuka. Och viktigast av allt: I mitt Sverige utestänger vi inte människor som flyr från krig och nöd. Världens fattigaste länder tar emot 80 procent av alla flyktingar. Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi borde göra mer än vad vi gör idag. Att vi inte redan gör det är en skam. Som kristen är det också det som starkast drabbar mig: Hur vi misshandlar den jord som vi borde skydda. Och hur är de fattigaste i världen drabbas hårdast av det. Och när de sedan drabbas och flyr för sitt liv – då stänger vi gränserna.”

Därför är det dags nu vänner! Dags att gå ut och göra skillnad – för ett varmare Sverige. Dags att kavla upp ärmarna och arbeta aktivt för att skapa det land vi vill leva i, det land vi vill lämna efter oss till våra barn. Ett land där människan värderas högre än pengar, där omsorg om varandra och vår jord är det som levs. Vi gör det tillsammans – jag tror att vi kan. Inte med hat och att vända ryggen till, utan genom att stå sida vid sida, genom gemenskap, genom att lyssna och agera, genom att leva allt vi önskar och pratar. Nu är det dags. Nu bygger vi Sverige!

önskelista

Jag fyller år i oktober, och min man har önskat en önskelista av mig. Först kom jag i princip inte på en enda grej jag önskar mig – förutom fred på jorden. Jag har ju allt, plus att jag inte brukar göra önskelistor så ofta nu för tiden (förutom den jag la upp på bloggen för ett tag sen – mest i brist på annat att blogga om). Annat var det när man var liten, då kryssade man i leksakskataloger i månader innan födelsedag och julafton och önskelistan i fråga skickades till mormor och morfar i god tid. Men efter en stund insåg jag att det är rätt kul att önska sig saker. Så jag öste på och kom på massor med roliga och inte alls speciellt livsviktiga saker som kan vara kul att ha. Håll till godo André – nu har du lite att välja på!

1. Hårolja från Moroccanoil

2. Radio till köket (med aux-ingång)

3. Shampoo och balsam från Kevin Murphy 

4. Body Butter Strawberry från The Body Shop

5. Ansiktsmask från The Body Shop

6. Curl defining cream från Moroccanoil 

7. Näbbstövlar (fodrade i färgen Skimo) från Docksta Sko

8. Modern Family säsong 5

9. Body Butter Raspberry från The Body Shop

10.  Kameraobjektiv fast 35” till Nikon

11. Hårinpackning från Moroccanoil

12. Filt ”Hevenly Honeycomb” från Mokkasin

13. Utebyxor (Gröna Keb) från Fjällräven

14. Tandborste från Humble Brush

15. Frankie Daily Journal 2015 från Frankie Magazine

16. iPad

17. Böcker (det mesta är välkommet!)

några favoritbilder

maktlöshet och glädje

Ikväll har jag träffat en man, som spelar på gatan varje dag för att försörja sin familj. De förlorade sitt hus i Rumänien i översvämning, och bor för det mesta i en bil här i stan, för att citera honom själv ”Romania is bad for my family”.

Jag såg honom, och hans familj, när jag var på väg hem från tåget och gick först bara förbi. Men när jag kände igen hans äldre dotter (jag har tänkt på henne sedan jag såg henne här om dagen) upplevde jag att Jesus sa åt mig att vända och gå tillbaka till dem. Jag gjorde det.

Men den där känslan, känslan av maktlöshet och glädje. Glädje över ett fint samtal, över att förhoppningsvis fått betyda något för någon och över att ha gjort rätt. Men också maktlöshet. Över hans två döttrar. Över familjens situation. Över att de inte är de enda. Över att jag inte vet vad jag ska göra nu.

Detta är ett blogginlägg för att be er, som kanske är lite visare än mig, om hjälp. Är det någon som har ett förslag på hur jag kan göra något mer för den här familjen, så tar jag tacksamt emot det. Adjö.

hemma hos sjulssons: vardagsrummet

Vi fortsätter den guidade turen av lägenheten med nästa rum; vardagsrummet. Som ni snart kommer att upptäcka har vi ingen TV i vårt vardagsrum, utan i sovrummet. Eftersom vi inte vill umgås framför TV:n när det kommer folk utan socialisera oss på andra sätt. Egentligen hade vi inte tänkt ha någon TV alls, jag var utan i de förra lägenheterna, men vi fick den vi har nu av släktingar. Vi har dock inga kanaler utan använder den bara för att titta på film lite då och då.

 Här står jag alltså i dörröppningen. Jag älskar att vi har så stora djupa fönster i alla rum. Här inne tycker jag att de gör sig bäst gardinlösa. Gungstolen är också en favorit, den köpte vi på blocket för några veckor sedan och målade svart (färgen var en blandning mellan gul och avskavd vit innan). Det är verkligen en favoritplats att sitta och läsa på. Stringhyllan hittade vi i ett förråd hos släkt.

 Här ser ni musikhörnan, till höger om gitarrerna är dörren ut i hallen. Pianot bar mannen och några vänner upp för några veckor sedan, det stämdes i tisdags och nu ska jag bara hitta ett snyggt tyg att klä om pianopallen med. Bokhyllorna med de svävande böckerna heter ”floating bookshelves”, jag köpte dem på Åhléns men jag gissar att man kan googla det och hitta dem någon annan stans också. Balkongdörren skymtas till vänster om pianot.

Soffan kommer från Mio och soffbordet är ett loppisfynd, precis som jordgloben som skymtas i fönstret.

Vår lilla balkong, här sitter vi så fort det är fint väder. Liten men mysigt. Perfekt för två.