hejdå allt

Det snöar. Har inte bildbevis än. Men jag lovar; det snöar. Ganska mycket dessutom. Hejdå converse. Hejdå skinnjacka. Hej näbbstövlar och frusna händer. Fy sjutton. Jag skulle verkligen älska vintern, om den inte var så kall. Den är vacker, ljus och härlig. Snön är mjuk och fluffig. Men kall. Väldigt kall, och jag gillar inte att frysa. Jag känner liksom hur min kropp skriker ”nu är det dags”. Dags att gå i ide, och vänta till första tussilagon tittar fram. Adjö.

det här med Svenska kyrkan och allt

Valet av ny ärkebiskop idag. Massor av debatter och artiklar och intervjuer och allt. Jag tänkte länka och kommentera två riktigt talande artiklar på ämnet. Den ena är en ledare ur Kyrkans Tidning, SvK:s egen, med rubriken ”Kristus på väg ut i marginalen?”  och den andra är en intervju som Världen Idag har gjort med Eva Hamberg, den har titeln ”Tungt avhopp från Svenska Kyrkan”.

Vi börjar med en kommentar på den senare av de två. Är det inte något talande att ett sådant tungt namn inom SvK säger såhär om SvK och den sekularisering som pågår: ”Det stora problemet är att man inte längre ser Jesus som kyrkans herre. Man verkar skämmas för Jesus och har förpassat honom ut i marginalen. Det här har inte börjat nu utan har varit tydligt länge. Jag har ofta tagit upp det som ett stort problem, en kyrka utan Jesus i centrum kan inte fortsätta vara en kristen kyrka.” Att en person som under så lång tid varit både medlem och arbetat inom SvK väljer att lämna, delvis på grund av att Jesus inte får vara med. För att Kristus är förpassad ut i marginalerna. I en kristen kyrka.

Vad ska man säga? Bär man namnet Kristus, kallar man sig Kristen. Måste man kunna stå för Honom som allting handlar om. Annars kan man, som Barbro Matzols från SvK:s egen tidning skriver, ”ta ner skylten och stänga butiken”. Jesus borde vara den Kristna kyrkans allt. Utan honom kan vi lika gärna lägga ner. På riktigt. För då är ingenting av det vi kristna sysslar med något värt.

Jag är född in i Svenska Kyrkan och har aldrig gått ur, eftersom jag tycker att det är otroligt viktigt att vi kristna uppmuntrar och stöttar varandra. Att vi som Guds familj kan stå för och visa på enighet. Men att Svenska Kyrkans nya ärkebiskop inte kan svara på om Jesus ger en sannare bild av Gud än Mohammed, det blev droppen för mig. Det kan jag inte sympatisera med. Jag står fortfarande för enighet, och för att uppmuntra och stötta varandra. Men jag måste också markera, och det gör jag genom att gå ur. En kyrka som kallar sig Kristen men som tummar på Kristus? Nej tack.

Avslutningsvis ett citat från den första av artiklarna jag länkade. Den från SvK:s egen tidning. ”Kyrkan finns ju på grund av Jesus Kristus och ingen annan. Därför tillhör också kyrkan Kristus. Tror inte kyrkans företrädare att det förhåller sig på det sättet längre, kanske vi ska ta ner skylten och stänga butiken? Det vore ärligare än att få människor att tvivla på att den ärkebiskop som ska leda kyrkan in i framtiden verkligen ser Kristus som sin kärna och stjärna.”

PS. Här kommer en till riktigt bra kommentar på ämnet. HEJA SKYTTE! http://www.dagen.se/kronikor/ledarkronika/goran-skytte-forsonligt-och-oforsonligt/ 

sitt fint

Jag har pysslat och grejat väldigt mycket de senaste veckorna. Eftersom det ändå har varit flyttkaos med måleri och grejer har det liksom inte märkts att jag har passat på att måla lite till. Tillexempel två pinnstolar som den förra lägenhetsinnehavaren lämnade kvar. Den övre bilden visar hur de såg ut innan jag gick på dem med färgen Pink Baby-Rose (en väggfärg) från Jula. Den nedre visar resultatet, som passar perfekt i vårt sovrum. Som jag ska visa fler bilder på vid ett annat tillfälle. 

nya kläder till hallkökssoffan

I förmiddags gick jag ner på Åhléns och tittade på tyg. Hittade ett fett färgglatt randigt, som fick följa med hem. Planen var att klä om en kökssoffa som vi har i vår hall. Det gamla tyget var blått och inte superfint, och eftersom soffan stått både i ett förråd och i en sommarstuga luktade den dessutom lite unket. Gjorde ett superenkelt klädbyte med hjälp av lite häftstift. Vilket gör att det är hur enkelt som helst att byta tyg om jag skulle vilja ha något annat. Jag är nöjd! Fick en ny soffa för cirkus tvåhundra kronor och några häftstift. Fest! 

min älskade lillasyster

Min vackra lillasyster har efterlyst fler bilder på henne här på bloggen, och mindre på blommor och inredning. Eftersom jag tycker om henne så mycket följer jag hennes önskan. Här kommer lite bilder från vårt bröllop. Med syster i centrum. Adjö.

Lillasyster – Storebror – Jag – André – Lina (Svägerska) – Daniel (Svåger) – Christoffer (Svåger)

Mina syskon t.v. Andrés syskon med respektive t.h. Linnea – Daniel – Jag – André – Lina – Daniel – Christoffer – Emmy – Jonas

i ett flyttkaos

Förkylningen börjar ge med sig. Har bara massor med rethosta och lock för öronen kvar. Snart så! Har haft en superfin helg med hajk och kalas  och soffköp och sängköp. Plus att det börjar likna något här hemma också. Sakta men säkert. Vi lever fortfarande bland lådor. Men man börjar smått kunna ana vilken fantastisk lägenhet vi har fått. Gud är SÅ god. Tack Jesus. Nu ska jag gå och lägga mig i världshistoriens skönaste säng. Det ni. Adjö.

höstbilder i sjukdimma

den här kan man sakna

Alltså. Jag är sjuk. När man är sjuk kan man sakna sin hund. Världens finaste och mjukaste. Ja, ni ser ju. Världens sötaste.

sjukdomssysselsättning

En sak man kan roa sig med när man är döförkyld och ligger på bäddsoffan i nya lägenheten medan mannen flyttar, det är att läsa inredningsmagasin. Som de här två, på bilden, tillexempel. Det är en liten ljusglimt i alla fall. Adjö.

sjukdomssysselsättning

En sak man kan roa sig med när man är döförkyld och ligger på bäddsoffan i nya lägenheten medan mannen flyttar, det är att läsa inredningsmagasin. Som de här två, på bilden, tillexempel. Det är en liten ljusglimt i alla fall. Adjö.

en blomstertid

Jag gillar snittblommor. Denna gången blev det rosa och vita nejlikor som jag satte i små flaskor. Superfint. Plus att dom står sig rätt så länge, och det är ju inte helt fel. Adjö.

en ledig måndag

Såhär fin ledig måndag hade jag denna veckan. Den spenderades hemma hos mamma och pappa, där det var väldigt mycket höst. Vi åkte till Mårdseleforsen och gick över broarna och njöt av att inte vara i stan. Adjö.

sakta men säkert

Mest troligt har inte du kikat in här lika ofta som jag gjort de senaste dagarna. Men om du mot förmodan har det, borde du ha upptäckt alla tusentals olika kläder jag provat på bloggen under bara en dag eller två. Allt för att känna mig hemma mitt i allt det nya. Nu börjar det lika något. Ganska likt det gamla men med lite småfix bara. Det känns bra såhär långt. I övrigt så längtar jag väldigt mycket till imorgon, söndag, då jag ska ta med mig mannen och åka hem till mor och far och syster och katten och hunden, som jag längtar efter jättemycket. Det blir fest. Adjö.

en ny start

Välkommen hit! Det är är med vemod i hjärtat jag skriver mitt första inlägg här på elinasliv.se, samtidigt som det känns otroligt kul, och spännande! Kika omkring lite, menyn ligger längst ner på sidan. Kom med synpunkter, så filar vi på det här nya tillsammans. Som ni ser finns arkivet från iliina.blogspot.com här med. Så ingenting blir bortglömt. Nu kör vi! Adjö.

så vemodigt att jag nästan dör

Jag vet inte hur jag ska säga detta. Det är så vemodigt att ögonen tåras. Jag har en ny bloggdomän. Alltså en ny bloggadress. Jag dör lite just nu. Men jag kände att det var dags för en uppdatering, av typ allt. Det känns spännande, men samtidigt otroligt sorgligt. Jag vet, det är bara en blogg. Men också ett helt kapitel av mitt liv. Jag har bloggat här i snart sex hela år, sedan i december 2007, och jag älskar den här bloggen. Den är fantastisk, och innehåller så många minnen. Men det är dags. Alla gamla inlägg kommer att följa med till den nya adressen, så arkivet finns kvar, och det gör den här bloggen med ifall jag eller någon annan skulle vilja kika in ibland. Men nu drar vi vidare, hoppas du hänger på! 

Vi ses på www.elinasliv.se

throwback wednesday, eller?

Man brukar väl kalla det Throwback Thursday. Om jag inte missminner mig. Men det är onsdag idag, och jag längtar tillbaka. Till sommar och glädje och kärlek och värme och bröllop. Mest för att det regnar och är grått och höstlikt ute, och mörkt, och jag är inte van med det än. Jag vill ha sommar, som sagt. Så vi längtar oss tillbaka lite. Adjö.

tillbakablick; vårvandring

Jag varken fotar eller bloggar så värst mycket för tillfället. Har alldeles för fullt upp med jobbet och mannen och livet, och med att kolla in alla andras foton och bloggar. Har hittat lite nya bloggskatter som jag lagt till bland bloggfavoriterna i menyn här bredvid. Vi får njuta av deras fina saker, och av lite vårminnen, medan vi väntar på att det ska sluta regna.  Här tillexempel; lite från en vandring vid Slottedalsskrevan. Adjö.

finporslin

Titta vad fint jag köpte igår! Tolv flata tallrikar, tolv djupa, tolv små assietter och tolv stora assietter. En såssnipa, en kanna, ett stort, två mindre och två djupa ovala uppläggningsfat, och två fyrkantiga djupa uppläggningsfat. Allt ser ungefär helt oanvänt ut, och jag är nöjd. Adjö.

lite längtandes

Jag gillar hösten. Längtar hem lite. Alltså hem till Rusksele. Eller till Götabro. Jättemycket till Götabro faktiskt. Är sådär lagomt avundsfrisk på alla som har fått börja bibelskolan där nu i höst, och som har hela sitt år framför sig. Bästa året nånsin, jag hade gärna haft det framför mig. Adjö.

golden-drömmen

Just nu längtar jag så hemskt mycket efter en hund i mitt liv. Det har jag gjort länge, och tänkt att det går över, att jag klarar mig. Men jag tror bestämt inte att jag gör det, klarar mig alltså. Jag behöver en hund. Titta bara vilken dröm-dag jag hade i somras! Hemma i ett soligt Idbäcken tillsammans med vår egen Nelly, den vita, och två helfina golden-killar. Man blir ju helt lyckligt bara av att titta på dom! Åh. Adjö.