jag har blivit med mac

Jag har ju inte berättat vad jag har gjort! Jag fyllde ju år i fredags, och i födelsedagspresent till mig själv köpte jag en MacBook Air. Min förra dator gick ju sönder och behövde lagas och sånt, så jag gav den till mor och far och själv slog jag på stort. Jag måste säga att det tar emot att lägga massor med pengar på teknik, samtidigt som jag är helnöjd. Jag älskar den, och förväntar mig att den håller i minst åtta år, utan att strula det minsta. I Jesu namn, amen. Adjö.

minnes melodi, som ajja brukar säga

Jag och Mattiaz. 

Bakifrån fr.v: Melindha och jag. Framifrån fr.v: Anton, Sandra och Andreas.

Jag har varit hemma i Rusksele i helgen. Där var det klarblå himmel, sol och kallt, och snö såklart. Men jag glömde kameran i Övik så det finns inga bildbevis. Igår tillbringades kvällen tillsammans med barndomsvänner och gamla kort. Supermysigt. Här kommer några. Adjö.

vilken tur jag har

"Du är min bästaste storasyster och min enda. Tur att jag bara ha en för det skulle bli jobbigt om jag hade fler som du. Du har varit med hela mitt liv. Fast du flyttat och stökat runt överallt. Och fast du inte gillat mig alla dagar. Dom där första dagarna i mitt liv då var jag rätt söt. Sen vart jag bara jobbig och för pestade din tillvaro. Fast du tycker nog ganska mycket om mig ändå. Jag saknar dej faktiskt. Att inte höra dej sjunga hela tiden. Jag vill att du kommer hem på riktigt och slutar leka vuxen. Du är inte vuxen inte än. När du blir 40 kanske. Eller inte ens då, men tur vi har livlig fantasi. Jag saknar att inte kunna bråka med dej när jag vill eller krama dej när jag vill. Nu är det André som du bara kramas med och jag med Lina eller Hampus. Jag saknar att inte kunna gråta eller berätta hur dumma folk är för dej. Jag saknar att gömma mig under din säng och titta på dej och springa i panik när du upptäckt mig. Jag önskar att du bodde här fortfarande. För jag saknar och älskar dej så. 

Ps. Jag är bara 14 år 15 om två månader ungefär så eventuella stavfel kan förekomma"

jag överraskade mig själv

Nu sitter jag på tåget på väg till Lycksele. Har nog varit min struligaste födelsedag nånsin, och det är mest SJ's fel. Men snart är jag framme. Förresten, eftersom jag fyller år idag har jag gett mig själv en världsfin och overklig och egentligen alldeles för dyr födelsedagspresent. Jag skäms lite halvt när jag tänker på det, men försöker tänka att det är en investering. Jag berättar mer imorgon. Det är snö här. Adjö.

en formande gemenskap

I skrivande stund sitter jag på tåget påväg från Stockholm tillbaka hem till Övik efter att ha varit på EFK's medarbetardagar i New Life i Stockholm. Det har varit dagar med riktigt relevant och utmanande undervisning. Roland Spjut har pratat om hur vi får en formande gemenskap där vi bland annat rört vid att vi kanske måste sluta skilja på privat och offentligt börja dela livet med varandra. Det har varit riktigt bra lovsång av Jenny som också är "A treehouse wait" (har två EP's på spotify som jag rekommenderar starkt!). Gud har påmint mig om massa saker och jag är otroligt glad att jag åkte. Har också fått träffa massa nya fina människor och haft den stora förmånen att umgås med massa olika pastorer och ungdomsledare. Det är alltid lika lärorikt att träffa andra som jobbar med samma sak som en själv, och pastorer är ju verkligen ett släkte för sig. Superbra dagar. Tack Jesus och EFK. Adjö. 

PS. För den som vill veta lite mer om vad vi höll på med så har Dagen skrivit en artikel som ni hittar här.

halvsjuk sovmorgon

Hostan väckte mig klockan åtta. Jag klagar inte, bara lite. Den kunde ha väckt mig tidigare än så. Det brukar den göra. Jag stannade i alla fall i sängen, och åt frukost och filosoferade. Men nu är det dags att skärpa mig. Det är barnövernattning ikväll. Så jag ska ner på stan och handla lite och sen hem och packa. Bilderna är från förra lördagen. Eller om det var veckan innan. En lördag är det i alla fall. Adjö.

ibland är det mycket

Jag hinner inte blogga. Det är mycket kul som händer nu. Kids Night, Kalassöndag, Stockholm, födelsedag, hem till Lycksele och YOUTH i Uppsala är vad mina två kommande veckor innehåller. Plus allt vanligt. Så vi hörs om två veckor. Adjö.

dagens bästa låt

vad vore livet utan avocado?
vad vore livet utan hundar?
vad vore livet utan Jesus?
vad vore livet utan keso?

ingenting, ingenting, ingenting, ingenting

vad vore livet utan kiwi?
vad vore livet utan böcker?
vad vore livet utan André?
vad vore livet utan chai te?

ingenting, ingenting, ingenting, ingenting

Vad vore livet (barnsång) - omgjord av Elina

teknik är bara bra när den fungerar

Min dator har gått sönder och jag ringde Asus Support idag för att kolla om dom kan laga den åt mig. Det verkar som att dom kan det. Men jag blev lite konfunderad över hela lagningsprocessen. Innan dom kommer och hämtar datorn måste man först ringa till Asus, sen få en kod, sen gå in på en hemsida och fylla i ett formulär, sen vänta på ett mail med massa uppgifter, sen ringa igen och boka upphämtning av datorn. Märkte ni nåt knepigt? Jo. Om datorn är trasig, hur sjutton ska jag kunna ta emot ett mail eller fylla i ett formulär på en hemsida? Som tur är har jag fått låna Andrés dator tills vidare. Han är snäll han. Men hade jag inte fått göra det så vette sjutton hur det hade gått. Omständigt värre. Adjö.

idag vill jag new york

Åh. Idag är en sån dag då jag saknar New York. Jag saknar alla människor. Jag saknar Johanna. Jag saknar staden. Jag saknar Teen Challenge. Jag saknar Crumbs Bake Shop. Jag saknar Two Bro's Pizza. Jag saknar att prata engelska. Jag saknar byggnaderna. Jag saknar känslan av New York. Ge mig pengar och två veckor så tar jag med mig Johanna och åker dit. Det skulle jag inte tacka nej till. Adjö.

när ingenting är allting

Om ni bara visste hur bra jag har det! Jag har ingenting att göra och det är så otroligt skönt. Efter jobbet har jag inte gjort något av värde. Tog en promenad, kom hem, gjorde supergoda mackor, läste lite, städade lägenheten och läste ännu mer. Jag har inte ägnat mig åt såhär avslappnad sträckläsning på mer än ett år och hjälp vad jag har saknat det! Just för tillfället plöjer jag Marian Keyes nya bok "Hemligheten på Mercy Close". Den kvinnan alltså. Jag bara älskar hennes böcker. Det är som otroligt djupa och allvarliga romantiska komedier fulla av ironi och allvar. Hur nu det går ihop. Har bara läst halva av den här än. Men den är bra. Adjö.

dagens bästa låt

the falling leaves drift by my window
the autum leaves of red and gold
i see your lips, the summer kisses
the sunburned hands i used to hold

since you went away, the days grow long
and soon i'll here old winters song
but i miss you most of all my darling
when autum leaves start to fall


since you went away, the days grow long
and soon i'll here old winters song
but i miss you most of all my darling
when autum leaves start to fall

yes i miss you most of all my darling
when autum leaves start to fall

Autum Leaves - Eric Clapton (klicka här för spotifylänk)

finfika i ensamheten

När jag är ledig, och tillbringar min lediga tid i lägenheten, är en av mina favoritsysselsättningar att göra riktigt god mat eller gott fika. Ofta blir det blåbärssmoothie, avokado, kokta ägg, kesomackor och te till frukost eller kvällsfika. Det är min vardagslyx. Något jag gärna lägger tid på. Vissa har tur, som får ha det så bra som jag. På bilden är det kiwi, avokado med pressad lime, juice och frökusar med keso och körsbärstomater. Det är en klassiker. Adjö.

höstfint i övik

Jag gillar hösten. I alla fall när det inte regnar eller blåser. I onsdags var det världens bästa väder här i Övik. Så jag tog med mig kameran på en promenad. När man inte har en hund att rasta får man rasta sin Nikon. Adjö.

mängder av behov jag inte behöver

Ibland blir jag knäpp på världen, och på mig själv inte minst. Har ni tänkt på hur otroligt mycket av allt vi köper som vi faktiskt inte behöver? Alltså. Livet går typ ut på att skapa behov som egentligen inte finns och sedan göra allt i vår makt för att fylla de onödiga begären. Mig skrämmer det lite. Jag skrämmer mig själv. Det går så lätt att köpa och det går inte alls lika lätt att faktiskt tänka. Och då menar jag tänka, på riktigt. Jag blir mörkrädd och önskar att livet handlade lite mindre om mig och mitt och lite mer om oss och vi och varandra och vad vi mår bra av.

Ibland tänker jag att jag ska köpa ett litet hus ute i skogen med bara utedass och kallvatten ur en vattenslang och leva helt ouppkopplad i billiga second hand-kläder och bland loppisfynd. Ta sparken in till byn mitt i vintern och cykeln på sommaren och berätta om Jesus för alla runtomkring mig så att vi tillslut blir ett litet Jesus-kollektiv som bor i min lilla stuga. Samtidigt så vet jag att det inte kommer att bli så. Antagligen kommer jag också att köpa en iphone en dag. Men grejen är att jag inte vill att hela min tillvaro ska hänga upp sig på en enda liten telefon, eller något annat heller för den delen. Vi får hjälpas åt att påminna varandra om vad som egentligen är viktigt i livet. Tack. Adjö.

förbaskade öron

Jag har fått öroninflammation. Igen. För typ hundrasjuttioelfte gången på tre år. Sedan jag spräckte trumhinnan på flyget till Malmö mår mitt öra inte bra. Jag blir så trött. Och alla ni med tinitus. Jag förstår verkligen ert lidande. Ni gör det så OTROLIGT bra som orkar. Adjö.

jag gör det gärna igen

Igår efter jobbet kom Sandra hem till mig. Sen gick vi och mötte upp Lina på stan. Vi åk thaimat, såg Hamilton två på bio och gick hem till mig och åt chokladpudding med hallon och pratade. Hur mysigt som helst. Kvalitetstid på hög nivå. Jag gör det gärna igen. När som helst. Adjö.

ja jag vet, min befriare lever!

"Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: 
'Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.
Saliga är ni som hungrar, ni skall bli mättade.
Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta" - Luk 6:20-21

Jag älskar min Jesus. Han är verkligen befriaren. Åh vad jag önskar att alla ville ge honom en chans. Jag tror att alla människor har ett Gudsformat hål i sitt hjärta som inte går att fylla med nåt annat än Honom. Och att Gud har miljarder av hål i sitt hjärta efter alla som inte känner honom än. Han har ett Elinaformat hål som bara kan fyllas med just MIG, han har ett Rebeckaformat hål som bara kan fyllas med Rebecka, ett hål för Mohammed, ett för Emma, ett för Lars, ett för Siv och ett för alla andra också. Om du bara visste hur mycket Gud saknar dig och längtar efter dig. Om du bara visste. Adjö.

vad gör jag egentligen

Jag tänkte berätta lite om en av de bästa sakerna med mitt jobb. Igår kväll är ett superbra exempel. Varannan tisdagkväll har vi något som heter Jesus Generation på min kyrka. Det är för ungdomar mellan tolv och fjorton år, och igår hade vi uppstart. Det kom nitton ungdomar och vi hade ornat med tårttävling. Först är det tävlingar om redskap och ingridienser, den som vinner får välja först. Efter det är det tårtbakning och tävling om vem som gör godast och snyggast tårta. Kvällen avslutades med andakt. Fattar ni vilken otrolig välsignelse och vilket privilegium det är att få hänga med så fina ungdomar? Det är bäst. Vi hade superkul, och det bästa va allt är att jag också får dela Gud med dem under andakten och förhoppningsvis ge dem nåt att stå på under veckan som kommer och kanske under hela livet. Gud är god. Adjö. 

jag saknar mina fina

Försök leva utan djur. Det går. Men det är inte roligt. Inte på så vis att man ligger hemma och gråter hela dagarna och inte orkar gå ut. Men det är något som saknas. Lite päls och lite mys och lite villkorslös kärlek och en svans. Eller två. Mina fina kompisar på bilden är hemma hos min mamma och pappa. Där har dom det bra. Men dom fattas mig i mitt liv. Sommaren är slut. Adjö.