oh, is that so?

Åh, jag vet inte det. Möjligtvis är det något liknande. Men man vet aldrig. Frostskador, eller köldskador. Välj själv. Är vad jag har nu. I händerna. Eller på händerna? Jag vet inte. Men det spelar ingen roll.

Jag vet inte riktigt vad jag gör idag. Jag har ingen tidsuppfattning och råkade ta kanelte istället för vanilj. Men ärligt talat, jag lever ju. Det spelar ingen roll. Rollen spelas av någon annan. Jag vet inte vem. Det är lite skrämmande, ovetskapen. Om allt. Känns det som. Jag undrar vad Doniphan, från Allt, skulle ha sagt om han var här. Något djupt, antar jag. Jag ska hem och fråga Martina, från Allt, sedan. Senare. Adjö.

Owl of today

Uggla

Djuren ugglor livnär sig på rov och tar ofta sitt byte med överrumpling. De flesta är aktiva i gryning, skymning och på natten. Vissa har örontofsar.

Magnus Uggla

Människan uggla föddes den 18 juni år 1994. Han är en svensk sångare, låtskrivare, revyartist och skådespelare. Magnus Ugglas första band hette JUSO.

"ana ugglor i mossen"

Uttrycket betyder att ana oråd. Det kommer från det danska uttrycket "der er ulve i mosen" som handlar om vargar. Men eftersom danskan är ett av världens fulaste språk är det inte så konstigt att vi svenskar trodde att de snackade om ugglor.

att uggla (verbet)

v. -de sitta uppe sent el. sitta ensam och tyst

still going on

Jag vet fortfarande inte vad som hände. Istället för ett blogguppehåll blev det tre inlägg under en dag. Men det gör ingenting, har jag ju sagt. Jag blev glad, jag hittade precis Emmas blogg. Hon hade skrivit dagens ord. Det tycker vi om. Det var längesedan jag skrev en "dagens". Det tycker vi inte om.

Åh, jag vet inte det. Tänk chica jetset-bohemer i sprakande maxiklänningar och tunikor, i 70-talets Marrakech.

Åh, jag vill skriva mera. Men det blir så mycket då. Nästan för mycket, och om det till och med kan bli för mycket av det goda. Då kan ni tro att det kan bli för mycket av mina tankar. Uppenbarligen för mycket av mig. Känner jag. Om jag var någon annan skulle jag inte kunna umgås med mig dygnet runt. Men eftersom situationen är som den är, möjligtvis ohållbar, så har jag inte så mycket att välja på.

Varför är det aldrig någon som använder styckeindelning. Det gör mig ledsen. Jag borde använda styckeindelning. Det är vackert och ger luft. Luft är bra, utan luft kan vi inte leva. Förstår du. Jag ska börja stycka mina texter. Jag tror att jag älskar det här inlägget. Adjö.

so little makes so much

Jag vet inte vad som hände med mitt blogguppehåll. Men det spelar ingen roll. Jag mår bra av att skriva och eftersom alla säger att jag ska "ta hand om mig" så är det nog skriva jag ska göra. Jag blir så glad av kommentarer, och jaa det blir fler höstbilder. Så fort min kamera har hittat hem. Eller så fort jag lånar systers. Jag har kurerat mig idag. Jag vet inte hur bra jag har lyckats. Det tjänar liksom ingenting till att veta en massa saker. Fota var det. Jag ska ut och fota. Adjö.

The world spins madly on - The Weepies

Woke up and wished that I was dead

With an aching in my head

I lay motionless in bed

I thought of you and where you'd gone

And let the world spin madly on

Everything that I said I'd do

Like make the world brand new

And take the time for you

I just got lost and slept right through the dawn

And the world spins madly on

I let the day go by

I always say goodbye

I watch the stars from my window sill

The whole world is moving and I'm standing still

Woke up and wished that I was dead

With an aching in my head

I lay motionless in bed

The night is here and the day is gone

And the world spins madly on

I thought of you and where you'd gone

And the world spins madly on.

no title

Jag har ingenting att skriva om. För första gången i mitt liv förstår jag innebörden av att inte tänka på något. Förut sågs det som en omöjlighet. Nu är det ett krav för att överleva. Känns det som. Hur som haver, jag tar nog ett blogguppehåll på obestämd tid. Tror jag i alla fall. Ni märker väl. Adjö.

the art of not playing together

Lite bloggande de senaste dagarna. Jag vet. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, utan att egentligen mena det lika hemskt mycket. Jag har som bara inte kommit mig för att blogga, har inte haft tillgång till dator hela tiden och allt möjligt sånt där. Jag tänkte bara säga hej. Vi hörs väl imorgon. Jag har haft en musikalisk dag idag. Eller jaa, den har i alla fall innehållit musik. Adjö

i wanna dance with somebody

Vet ni vad. Utan frågetecken. Att det finns ett sjukt kul sätt att vika en tjugolapp. Så oj, Selma Lagerlöf är glad och oj, Selma Lagerlöf är ledsen. TACK DANIEL. Du gjorde min dag.

when there's nothing to do but waiting

Vet ni vad jag ägnar min tid åt? Jo, nästan all min tid, har jag kommit fram till, ägnar jag åt att vänta. Vänta på bussen, vänta på att väckarklockan ska ringa, vänta på att lektioner ska börja, vänta på mat, vänta på att tiden ska gå, vänta på olika TV program, vänta på solen, vänta på att få sova, vänta på människor, vänta på att få inspiration, vänta på att skolan ska ta slut, vänta på att få svar på frågor, vänta på Jonas, vänta på olika händelser och evenemang, vänta på bättre tider, vänta på allt. I princip. Jag har inte reflekterat över det förut. Men det är helt sjukt så mycket tid jag ägnar åt att vänta. Det är lite läskigt faktiskt. Usch och fy. Men jag kanske inte är så realistisk. Kanske måste jag se saker ur lite andra perspektiv, det brukar vara på det viset. Så förhoppningsvis behöver jag kanske inte gräva ner mig bara för att jag ägnar tid åt att vänta. Nejmen. Jag blir imponerad. Jag tänker positivt. Det ni, det är inte alltid det händer. Adjö.

when the angels cry

Idag har det regnat. Jättemycket. En riktig höstdag. Jag har köpt ett minneskort till mobilen och läst i synonymordlistor. Enligt Stora synonymordboken, version äldre, finns det nittiofem olika synonymer till ordet "fin". Mina favoritsynonymer till ordet "melankoli" är grubblerier, tröstlöshet och vemod. Jag tycker om synonymer. Tack för kommentaren stockholmspojke. Nu har du väl avklarat din månadsliga läsning. Jag tycker om min radio. Den är har något antikt över sig. Adjö.

pictures of time

Innan jag ger mig av tänkte jag bara ge lite smakprov på hösten. Jag tycker om dem. Hoppas att de kan glädja någon. Adjö.

with everyting new

Idag har jag införskaffat mig en ny mobil. Det var väldigt på tiden om ni vill veta min mening. Den här nya kan jag i alla fall ringa med. Jag tänker inte blogga mycket idag, skulle bara berätta om mobilen. Jag har en sådan fruktansvärd huvudvärk. Vi får se om jag hör av mig senare, om det går över. Adjö.

home again

Nu är jag hemkommen och äten. Ingen hunger i detta hus. Jag känner mig allmänt utmattad och nästan lite död efter helgen, som har varit väldigt trevlig. Jag vill ha en hund och snart ska jag duscha. Jag lossar så förtvivlat mycket hår. Jag förstår inte vad det beror på. Det är väldigt frustrerande. Jag är ledsen men jag orkar inte skriva mer. Jag ska försöka komma mig för att tömma kameran på bilder, då ska ni få några smakprov från helgens färggladheter. Adjö.

finally and yes here we are

Nu är vi komna till Hemavan. Nu blir det fika. Oj, det kom en boll flygande från ingenstans. Helgen kanske kommer att innehålla tusen korta inlägg. Jag är avundsjuk på Erik och Corona. Adjö.

heading for disasters

Jahaja. Jag måste börja med att säga att jag och Alexander ägde helt sjukt bra igårkväll! Så himla bra vi var. Jag blir glad, ni vet när man gör sånna där riktiga stekar-kommentarer. Kära nån säger jag bara. Om en liten stund åker jag iväg på läger med min församling. Det ska bli trevligt, men dock inte så mycket bloggande. Vi ska till Hemavan och jag vet inte riktigt hur de har det med internet där uppe i obygden. Hur som haver, ha en bra helg. Och än en gång, fett med bra vi var igår Alex. Lilla Sandrapluttis blev ägd. Puss på dig hjärtat mitt. Jag ringer. Adjö.

lyric of today

"I can't really say why everybody wishes they were somewhere else
But in the end the only steps that matter are the ones you take all by yourself"
- Can't go back now - The Weepies

PS. Jag och Sandra är godkända av Ove.

what do i know?

Oh du käre. Jag saknar mormar. Jag kände det. Varför är jag hemma, kanske ni nu tänker? Jo, sjukligheter och läxligheter gjorde att Tjejgruppen ställdes in ikväll. Tragiskt, kan man tycka. Jo absoult säger jag, men samtidigt skönt. Jag tycker om hemmavarande. Jag känner för att skriva. Helst en tusen miljoner vackra dikter. Men det saknas motivation. Nåväl, inte skall man klaga. Det finns dem som säger att skriva poesi är tio procent inspiration och nittio procent att... jag minns inte vad det hette. Men nittio procent handlar om att typ bara skriva. Jag håller inte riktigt med. Inte idag i alla fall. Men det kanske är av ren lathet. Bevare mig väl.

Bilden är på solspeglingen av mitt fönster. Det är så mysigt i mitt rum för jag får som ett extra fönster under eftermiddag och kväll. Det är något jag tycker om. Det är så vackert. Kvällen kommer att avnjutas i form av idol, gitarrspel och geografi. Fast sudda avnjutningen på geografiskiten. Hugaligen säger jag bara. Adjö.

i have a little box

Det här är en av mina favoritsaker i mitt rum. Jag fick den av min moster för ungefär hundra år sedan och med åren har den bara blivit mig mer kär. Eller okej, den kanske var mig som kärast när jag precis hade fått den. Då älskade jag allt som var guldigt och blommigt och flickigt. Sen kom det några år då jag lådsades att jag hade växt upp och blivit mer mogen. Då jag sa mig själv att jag faktiskt har växt ifrån guldigt och blommigt och flickigt. Men icket. Nu har jag kommit tillbaka till verkligheten och allt säger mig att jag fortfarande älskar allt sånt. Faktiskt.

Dagen har tillbringats i skolan där jag har haft lektioner och intressanta samtal med Emma, den kloka. Det har också blivigt några turer till Brännbergsvägen 29C för att hjälpa en stackars sjukling. På eftermiddagen hanns det faktiskt med en liten fotopromenad. Det blev några fina bilder, jag lovar att jag ska visa dem någon gång. Idol, plugg och förberedelser är vad kvällen har att erbjuda. Adjö.

Sonnet 18

Shall I compare thee to a summer's day?

Thou art more lovely and more temperate:

Rough winds do shake the darling buds of May,

And summer's lease hath all too short a date:

Sometime too hot the eye of heaven shines,

And often is his gold complexion dimm'd:

And every fair from fair sometime declines,

By chance, or nature's changing course, untrimm'd.

But thy eternal summer shall not fade

Nor lose possession of that fair thou owest;

Nor shall death brag thou wanderest in his shade,

When in eternal lines to time thou growest:

So long as man can breathe, or eyes can see,

So long lives this, and this givs life to thee.

holes in the ground

Tänk så många olika sorters hål det finns i världen. Just för tillfället har jag ett hål som innebär att jag inte har några lektioner förrän kvart över tolv. Det gillas. Jag ska passa på att skriva ut lite notblad och lite sånt. Har ju ingen skrivare hemma. Tragiskt nog. Detta blir ett kort inlägg, ni får tjå er tills jag kommer hem. Adjö.