you're not giving up on me

Jag har redan förvarnat er, det blir inte mygget bloggande framöver. Om cirkus en halvtimma bär det av till Husbonliden och Lappis. Där kommer jag vara fram tills torsdag eller fredag då we're heading against mormor och morfar. Under Lappisveckan kanske jag kommer kunna skriva ett inlägg eller så, men det är tveksamt. Ni får tjå er tills jag kommer ner till södern. Där kan jag blogga. Idag är det ännu varmare än det var igår. Jag har satt på mig linser fär att kunna ha solglasögonen, OCH jag har klänning! Det ni. Jag är tusen miljoner taggad på Lappis och alla underbara underbara människor som kommer dig. Jag bara älskar. Dagen kommer att tillbringas i vattnet och i stora tältet för att hjälpa Jonatan lite. Sen ikväll drar allt igång på riktigt. Känner ni inte hur kul det kommer bli!? Wiiiie.

sunlight on a wet towel

Jag förklarar härmed mitt hundrade inlägg påbörjat! Jaa, detta är faktiskt mitt hundrade inlägg. Så hur ska det firas? Med glass tror jag, eller melon. Det kändes nyttigare. Det är tusen grader varmt ute och inte ett moln på himlen. Det har sett ut såhär hela dagen vilken jag mest har ägnat åt att ligga och flyta på en uppblåsbar krokodil. I älven. Det var underbart härligt. Men mer om det senare. Jonas sov här inatt, jag har saknat honom. Mycket. Så jag blev jätteglad när han kom och mindre glad idag när han åkte. Men det är ju inte så länge kvar tills vi ses nästa gång, som tur är. Brorsdöttrarna kom idag så här är det full rulle. Vilket faktiskt är kul, det skulle bli så långtråkigt annars eftersom syster är borta och Sandra jobbar. Men you know what?! Snart är det Lappis!! Något som faktiskt förtjänar två utropstecken, och egentligen caps. Men det är så fult så därför struntar jag i det. Hur som helst, Lappis. Jag känner att jag börjar bli sjuuukt taggad. Har målat husvagnen idag, och ska städa ur den någon gång innan fredag kväll. Det är då allt drar igång. Hoppas vi får lika fint väder då som vi har haft i veckan. Just det, jag skrev ju att jag skulle skriva mer om krokodilen och solningen och det. Så here we go. Jag har alltså legat och solat på en grön, flytande, uppblåsbar krokodil och försökt undvika allt vatten Stella har försökt kasta på mig. Det var mot förmodan riktigt skönt i vattnet. Sen har jag gått en liten kortpromenad med Jonas och kastat lite macka och till sist drack jag saft på stranden. Det gillar, inte sant? Jag ska umgås med min Wibbe ikväll när hon har slutat jobba, och det kommer bli tusen kul. Nu ska jag gå och dricka vatten innan jag svimmar av uttorkning och vätskebrist och värmeslag. Morsning korsning!

PS. Jag kom på att jag måste förbereda er på att det nog inte blir så mycket bloggande framöver eftersom det snart är Lappis och sen bär det av ner till södern. Plus att jag får dåligt samvete av att sitta vid datorn när det är såhär fint väder ute. Det är ju sommar!

a movement by energy

Idag är det alltså onsdag och sommarlov. Vi är påväg till stugan, men har gjort ett snabbstopp hos bror. Det är där jag befinner mig nu. Vår dator är trasig, därav bloggpausen, så jag passar på att låna brors när jag är här. Har gått kurs i två dagar vilket var fruktansvärt drygt, men värt pengarna. Hoppas på bättre väder, framförallt värme. Jag håller nämligen på att frysa ihjäl. Vi åker hem igen på söndag och då hoppas jag att vår dator ska vara lagad. Hur som helst så ska jag ta och vila ut mig några dagar nu, men jag finns på mobilen om det är något. Släng gärna iväg ett sms eller slå en pling även om det inte är någpt, kanske bara för att prata iväg lite tid. Sådant uppskattar, för det mesta. Nu ska jag gå och vara social ett tag, eller kanske drömma mig iväg till någon annan stans. Någon stans där Jonas är och där det är varmt. Ha en superhärlig midsommar så ses vi! Morsning korsning.

like every time before

Jag har haft en "lektion" idag. Sov till halv tio. Klockan halv ett var jag inne på Fotoclick och framkallade lite bilder som jag sedan köpte ramar till på Åhléns. Då jag var klar med det var klockan undefär tio minuter över ett och jag behövde inte vara på skolan förän halv tre. Därför gick jag och satte mig på biblioteket och läste bok, i lugn och ro. Tills estetarna kom och började ha högläsning ur KP, något som jag bara orkade med i ca tjugo minuter innan jag flydde till musikskolan för att möta Jonas. Sen chillade jag tills lektionen började, det var samhälle. När den hade börjat chillade jag tills jag fick veta att jag har MVG i samhälle A. Efter det åkte jag hem och chillade. Sedan dess har jag bara chillat. haha, chillat. Inga lektioner imorgon vilket känns otroligt skönt. Tagga HEAT på fredag och student och skolavslutning och folk! Japp, det gör jag i alla fall. Jag är trött, jag har inte ork att skriva något tankfullt och filosofiskt. Jag har bara lust att berätta vad jag har ätit idag. Jag har ätit tårta! Pappa köpte tårta till mig för att fira att jag har haft min sista idrottslektion. Ni anar inte hur bra det är! Tusen bra! Jag ska vara glad en stund nu. Mors.

the world spins madly on

Tisdag. Jag skrev ingenting igår, det är lite ovanligt. Istället gjorde jag andra saker, som att dricka energidryck, äta godis, åka motorcykel, skratta, se film, skratta och bara vara glad. Igår gjorde jag allt det där, istället för att skriva. Idag skriver jag. Dock behöver inte skrivandet utesluta de andra sakerna. Idag skrattar och och äter godis och är glad och skriver. Det tycker vi om, eller i alla fall jag. Ikväll är det avslutning med cellis. Det känns sjukt tråkigt. Jag kommer gråta. Cellis, ni anar inte vad ni har betytt för mig! Jag älskar er allihopa. Jag hoppas och tror att vi alltid kommer att finnas för varandra, kanske till och med ha speciella band med varandra. Under ett års tid har ni förgyllt mina tisdagkvällar. Mitt liv. Jag vet inte hur det ska gå i sommar, eller nästa år. Men det ordnar sig säkert. Jag hoppas att ni vet att jag alltid kommer att älska er. Ni betyder tusen, och som ni vet så är "tusen" ett kraftuttryck av icke skådat slag. Nu ska jag gå och leta reda på Jonas, han springer omkring och fixar massa saker som inte kan fixa sig själva, och ta en kram. Adjöken.

sometimes you fade to gray

Jag har en riktig söndag idag. Med det menar jag att jag går runt med känslan av att orken är slut och borta och icke-existerande. För det är den. The look of today är pyjamaströja, mjukisbyxor, rosa/luddiga tofflor och rosa/luddig morgonrock. Frisyren är nyvaken och smink a big NO-NO! Jag parkerade mig i sackosäcken i förmiddags efter att jag hade hjälpt pappa lite och där jag jag suttit tills nu. Har sett Runaway Bride och en till film, som var hyfsad men som jag inte kommer ihåg namnet på. Jag känner bara vilken slödag det här är, och har varit sedan jag vaknade. Jag undrar varför det blir såhär vissa dagar. Jag är inte emo, långt ifrån. Jag är snarare utmattat glad och kär. Utmattad. Precis det rätta ordet att beskriva mig idag. Ut mattad. Urkramad all den sista energin. Den här söndagen används till att bygga upp ett nytt energilager inför den kommande veckan som kommer att vara galen. Jag måste dock påpeka att utmattningen ger biverkningar som kort stubin, irriterat tonfall vid tilltal, zero tålamod och ett godis/matbegär. Plus att min tankeverksamhet ligger vid fryspunkten. Det går inte fort idag måste jag säga. Det blir en tidig kväll. Dagar som denna är jag nästan glad att jag bor där jag bor. Hit är det aldrig någon som kommer och jag kan gå omkring här hemma och sega som en slusk utan dåligt samvete. Tack och lov att det finns musik. Farväl.

love all the beautiful dresses

Nu är jag tillbaka! Levandes till och med. Jag måste säga att balen var långt över förväntan! Men jag ska ta det från början. Igår morse klev jag upp med pirrande mage för att duscha och sedan åka in till stan. Jag och Jessica blev fixade hemma hos henne av Jennifer och Alex. De började med sminkning, sen blev det matpaus och sedan hårfixning. Jag måste bara säga stort tack till Jenn och Alex, utan er hade det aldrig fungerat! Tusen tack för hjälpen! Jag blev jättenöjd. Snacka om chock när man tittade sig i spegeln. Under tiden som Jennifer fixade mitt hår höll jag på att dö av nervositet och hade stora problem med att sitta stilla. Men det ordnade sig. När klänning och skor och hela köret var klart bar det av hem till Jonas för plåtning. Carro fick några riktigt fina bilder faktiskt. Men jag kan säga att mungiporna krampade och skrek "fejk-leende" lite senare på kvällen. Hur som helst, klockan halv fem stod vi och frös på gammplatsen innan Transformers-bilen kom. Den var allvarligt talat hur cool som helst! En Mercedes, cab, silverfärgad. Tror jag ^^ anyway. Den var hyfsat nervöst att sitta i bilen påväg till hotellet. Men väl framme gick det bra. Ut ur bilen, upp på podiet, en smärre klivning på klänningen som dock inte orsakade större konsekvenser, snurra några varv och sen ner igen och le mot alla kameror. Väl inne var det lugnt och kvällen fortskred utan komplikationer. Maten var jättegod, och bordssällskapet underhållande och vackra. Alla var vackra. Det var rätt fascinerade att se alla så uppklädda. Vi hade turen att få en toastmaster som visste vad han höll på med, många EP till han säger jag bara! Efter all mat blev det vals till estetband. Vilket faktiskt gick bättre än jag trodde! Haha, uppmärksamma att jag skrev "bättre än jag trodde" och inte att det gick bra. Men kul var det. Efter valsen utsågs balens kung och drottning och balens par, som blev Emanuel och Emelie. De var verkligen hur söta som helst! Sen satt jag och Jonas och lyssnade en stund på estetbandet och tittade på improvisationsdans innan vi åkte hem och bytte om. Ut med alla tusentals hårnålar, av med klänning, försöka fixa en relativt snygg frisyr trots all hårspray. Sedan var det bara att fort som ögat skynda sig ut till Adde som helt plötsligt kom och hämtade oss för att få med oss till nattklubben. Så dit bar det av och väl framme blev det lots of najs människor och en hel massa daaaans! Yey! Hem vid två och godnatt. Jag måste bara säga tack alla för en underbar kväll! Och tack Jonas, som var snyggast och bäst, utan dig hade det inte varit hälften så roligt. 

Tragiskt nog var det bara att kliva upp imorse för att åka till gammplatsen och musikskolans dag, plus nationaldagsfirande. Det var trött imorse men det gick över under dagen som har bestått av en himla massa bra musik och mysiga människor. Det gick riktigt bra att sjunga idag faktiskt, bättre än jag trodde att det skulle gå. Nu ska jag se film med syster. Min Jonas är helt klart bäst. Adjö världen. 

is this the way

Jag skriver dagens inlägg idag, närmare bestämt klockan sexton noll noll. Vilket är ganska tidigt för att vara ett verdagsinlägg från mig. Men ibland måste man bryta mönstren. I vilket fall som helst så har jag haft en väldigt lugn dag. Jag hade sovmorgon imorse och åkte sen till skolan och gjorde ett prov och sen direkt hem igen. Väl hemma klippte jag lite gräs; med betoning på lite, städade rummet, såg film och lekte lite med Fanny. Hon är helt klart underbar. Jag älskar uttrycket "Gunga tusen hundra högt!" Guess who said it? Nää jag menar det! Det kunde varit vem som helst av Fanny eller mig, men denna gången var det Fanny. Vi är rätt lika ibland, haha. Jag ligger på samma nivå som en fyraåring! Eller diskussionen om ifall vi skulle leka kurragömma:

Fanny: Lek kurragömma med mig!

Elina: Nej inte nu.

Fanny: JO

Elina: NEJ

Fanny: JO

Elina: JO

Fanny: NEJ!

Jag vet, jag var lite busig där. Ikväll kommer Jonas. Han säger att vi ska öva på att dansa vals. Problemet är bara att jag inte dansar. Eller det egentliga problemet är att han kommer att få mig att dansa och jag dansar bara inte! Herregud ändå. Hur skall detta gå? Balen är imorgon, jag är inte så nervös just för tillfället men det kommer nog skulle jag tro. Så ikväll blir det att börja packa och förbereda sig mentalt. Håll tummarna för mig! Jag meddelar troligtvis på lördag eller söndag hur det gick. Tvivlar på att jag hinner blogga imorgon, vi får se vad som händer. Jag kan inte lova något. Men ha en finfin fredag älskade vänner! Farväl knubbsäl.

you are still mine

Nyrakade ben. Det är vad jag ska filosofera över idag. Ni killar vet inte vad ni går miste om! Det finns få saker på jorden som går upp mot nyrakade ben. Det är i alla fall min åsikt. Ni vet, mjukheten gör att man blir alldeles glad. Nästan lika glad som en kram från någon man tycker om. Fast kramar är bättre. Men det är ben jag ska snacka om. Så let's go on. Jag somnar lättare och sover bättre med nyrakade ben. Eller okej, jag inbillar mig att jag gör det. Det känns lugnande på något vis. En avslappnande känsla. Som vi tycker om, eller vad säger ni? Dagens filosoferingar förklaras här med avslutade. Det går riktigt bra för mig i skolan, betygen har hittils landat där jag har velat. Dock kan det ta en tvär vändning under morgondagens matteprov. Men jag hoppas att det går bra. Har bara en lektion imorgon och det är provet. Dessutom är jag ledig på fredag, orsak: balfixning. Jag vet inte riktigt. Samtidigt som det finns saker jag vet, utan att tveka det minsta. Jag bara vet. Jag älskar att jag vet. Nu gör muskelknutarna som besitter min nacke uppror vilket resulterar i en nästan outhärdlig smärta. Med andra ord ska jag gå från datorn nu, nacken pallar inte mer. Adjöken fröken.

i was dreamin' of the past

Du har rätt. Det värsta är att inte veta. Men nu ska vi inte prata om sådant. Vi ska prata om otroligt dryga körkortskurser. Det var tur att Martina var där. Jag förstår inte riktigt vitsen. Bortsett från att jag har lärt mig hur jag ska göra när jag ledsnar på papa; let's kör mot rött! Det är nämligen han som straffas, troligtvis genom att bli avtagen körkortet. Tydligen är det han som handledare som har ansvar för det jag gör, haha stackarn! Jag skulle inte vilja byta med honom kan jag säga! Jag lyssnar hur som helst på bra musik. Lite mixed idag, innehållade bla. Cher, The Weepies, Tyler Hilton och Jack's Mannequin. Jag börjar få balnerver och det blir inte bättre av att alla hela tiden påminner mig. "Balen är ju på fredag" Nää, som om jag inte vet det? "Wii, är du inte nervös inför balen?" Jag kommer att dö men nejdå, inte nervös alls. "Har du bestämt hur du ska ha håret?" Nej, jag har inte den blekaste aning. Suck. Jag känner att jag måste gå och lägga mig. Godnatt världen.

i promise it's not a lie

Idag har det faktiskt varit en härlig dag. Dock saknades AC i bilen när solen stekte som mest. Vi åkte från Sandö vid tio i förmiddags och körde därifrån till Bönhamn där vi stannade och njöt en stund av havet. Sedan åkte vi till Ullånger för att hämta Elisa. Från Ullånger körde vi till en rastplats där vi stannade och fikade i solen för att sedan åka vidare till Umeå där det blev pizza. Hemma i Rusksele var vi klockan sex ikväll. Jag har börjat lyssna på dansband! Arvingarna!! Det är helt sjukt och det är Nicos fel!! Det är faktiskt tänkt att brandmän ska vara manliga och inte lyssna på gay-musik. I alla fall, var är världen påväg egentligen? Jag är börjar bli sjukt nervös och jag känner att jag borde gå och lägga mig snart. Jag måste verkligen försöka sova i veckan. Jag tänker faktiskt inte skriva något filosofiskt ikväll. Fast just det, jag skulle skriva om brunka, ambassadören, touch down och solrosen. Vilka jag lärde mig om imorse. Nu har jag bloggat om det, utan att gå in på massa onödiga och overflödiga detaljer. Man måste faktiskt tänka på folkets bästa när man bloggar. Hur som helst. Inget filosofiskt. Men kolla in inlägget här nedanför, det är texten till en låt med Arvingarna. Adjöken

Som i en dröm

Som i en dröm har jag fångat en ängel och 

allting förändrade sig och 

när en dröm blir sann då har kärleken segrat och 

allt känns naturligt när jag är hos dig. 

Du ligger här bredvid mig när som natt blir dag 

och allt jag kan höra, det är dina andetag. 

Du ger mig tro, du ger mig hopp. 

Du väcker känslorna inom mig och

du får mig att leva och älska igen. 

Du fick min själ, du fick mig kropp, 

men det jag mest av allt vi ge dig 

det finns i mitt hjärta och det är kärleken, 

är kärleken. 

Som i en dröm har du fyllt mina sinnen 

och älskat mig för den jag är. 

Som i en dröm finns du vid min sida, 

jag känner mig trygg varje gång du är här. 

För mig är du det vackraste som finns på våran jord. 

Dom tankar jag bär säger mer än 1000 ord. 

Du ger mig tro, du ger mig hopp. 

Du väcker känslorna inom mig och 

du får mig att leva och älska igen. 

Du fick min själ, du fick mig kropp, 

men det jag mest av allt vi ge dig 

det finns i mitt hjärta och det är kärleken, 

är kärleken. 

Du ligger här bredvid mig när som natt blir dag 

och allt jag kan höra, det är dina andetag. 

Du ger mig tro, du ger mig hopp. 

Du väcker känslorna inom mig och 

du får mig att leva och älska igen. 

Du fick min själ, du fick mig kropp, 

men det jag mest av allt vi ge dig 

det finns i mitt hjärta och det är kärleken, 

är kärleken.

love is all around

Nu sitter jag här och lyssnar på kärlekssånger. Det är kärlek i luften och låten gör det bara värre. Hela dagen har cirkulerat runt kärlek och bröllopet var verkligen hur fint som helst! Vigseln var helt underbar och Elisabeths klänning finns det inte ord för. Jag är verkligen jätteglad att jag fick vara med. det har varit en härlig dag med massor av nya människor, mycket skratt och tårar av glädje från alla håll och kanter. Jag älskar den genomgående känslan av kärlek och lycka som finns på bröllop. Den hänger så tjock i luften att den nästan går att ta på. Jag älskar att se hur glada alla nära och kära blir över att dem de älskar har hittat sin andra pusselbit. Jag älskar att brudparet måste pussas varje gång alla gäster börjar plinga i glaset. Jag älskar kärleken. Jag älskar kärlek. Jag älskar att känna kärlek. Det är underbart. Nu måste jag ta och sova. Annars kommer jag vara helt död imorgon. Det finns så mycket jag önskar. Det är en väldigt stor lättnad att det bara är Gud som vet, som verkligen vet allt. Jag är glad att jag kan känna kärlek. För som sagt; jag älskar kärlek. Jag älskar. Tack för en underbar dag. Lennart och Elisabeth Wiberg, jag hoppas att ni får ett underbart liv tillsammans. Jag älskar att det är så totalt ologiskt att idag har 1+1=1. Godnatt världen.

and all we use to be

JAG HATAR ATT INTE VETA! Jag hatar Caps Lock. Jag hatar att INTE VETA. Jag hatar hatar hatar att jag inte får som jag vill! Jag hatar. Men som tur är så är det inte bara utan hela. Jag ska ändå vara glad. Se positivt. Vad ska jag göra? Man får inte vara såhär emo och desperat på internet. Det vet jag för jag är inte dum. Men you know what? DET SKITER JAG I.

i don't wanna fall asleep

Sitter i C-mitt och lyssnar på en konversation om sanningshalten hos Peter Answers. Härliga klasskompisar jag har. Jag vet inte. En dag som denna är det inte mycket jag vet. Bara att det känns som att tiden står stilla och att jag önskar att det verkligen var så. Jag önskar att tiden stod stilla. Jag taggar bröllop och Wibbe i helgen. Jag behöver min Bibbis idag. Allvarligt talat. Allvarligt talat så är det bara min spellista i hela världen som kan förstå hur det är. Michael Bolton - How am I suppose to live without you. James Blunt - Goodbye my Lover. Aerosmith - Don't wanna miss a thing. Farväl världen.

i don't wanna loose

Jag har lekt lite med spotify och hittat ett underbart band. The Weepies. De passar mig perfekt idag, helt underbara är vad de är. Mattenationella i morse gick så fullkomligt värdelöst dåligt att jag inte ens vill, eller vågar, tänka på det. Jag är fullt upptagen med att förtränga. Jag vet inte riktigt varför. Jag var bara inte närvarande, inte där. Det är en bättre dag idag. Vilket helt och hållet beror på alla underbara människor i min omgivning och tröstätande. Men jag är skör. Jag är inte riktigt hållbar. Jag känner mig som en glasfjäder som när som helst kan brista och gå sönder i tusen bitar. Något som vi förhoppningsvis slipper. Jag ska på bröllop i helgen, ska bo på Sandö med min Wibbe. Därför blir det nog inte så mycket bloggande. Men vi skola icket sörja! I'll be back. Hur som helst, bröllopet. Det känns bra, jag älskar bröllop. Det är så mycket kärlek att det är omöjligt att inte bli berörd. Bröllop är vackra. Jag är fortfarande trött, och jag förstår inte varför?! Hur är det möjligt att vara trött när man sover som en stock i åtta timmar? Jag vet inte. Världen är allt bra konstig. Det finns dock okonstiga saker, tillexempel jordgubbar, som vi gillar. Tack Gud för jordgubbar och kärlek. Halleluja och Amen. 

just to hear you breathing

Den här dagen utvecklades från att vara enbart trött till att vara trött och hemsk och allt negativt som går att hitta. Till och med vädret är på min sida. Det hjälpte inte ens att duscha. Inte ens litervis vatten kan skölja bort känslor, hur kan då tårar göra det? Det är något som jag frågar mig. Eftersom tårarna verkar tro att de har makten att ta bort övermänskligt jobbiga känslor. Det är därför de fortsätter rinna. Men det fungerar inte. Jag hatar alla klockor som visar en ny tid varje gång man tittar på dem. Jag hatar att de är bevis på att tiden går. Jag önskar att jag kunde leva i en drömvärld. I en drömvärld där allt är nu. Jag önskar att jag kunde stanna tiden, och göra nu till alltid. Jag tycker om som det är nu. Jag vill inte ändra på något. Jag trivs. Den här dagen är värdelös. Kvällen kommer att ägnas åt att vara EMO. Jag önskar att jag inte kommer kunna somna. Jag är inte normal. Jag vet det. Vilken normal tonåring vill inte ha sommarlov? Jag borde skickas till psyket. Jag lyssnar på Aerosmith - I don't wanna miss a thing. Snart kommer jag att byta till James Blunt - Goodbye my Lover. Om jag känner för det så blir det kanske lite Michael Bolton - How am I suppose to live without you som grädden på moset. Låt- och artistval säger allt om min sinnesstämning. Jag kanske bakar kladdkaka också för att fullborda det hela, med hjälp av tröstätning. Tack Gud för tröstätandets gåva. Halleluja och Amen. Låt mig vara. (snälla snälla snälla LÅT MIG INTE VARA!!!)

you'll regret all the hugs and kisses

I hope not. Kära nån. Jag kände hur all energi rann ur mig så fort jag kom hem och varvade ner. Jag känner hur slut jag blev och är. Huvudet känns segt och jag skulle nog somna på en gång om jag gick och la mig. Är det värt det? Nej. Jag ska cykla iväg och låna lite film som syster och jag ska sätta oss och titta på. Jag tycker om det. Att göra ingenting alltså. Det får mig att må bra. I alla fall sådana dagar som den här. Imorgon ska jag troligtvis gå på vett & etikettskurs. Fruuutansvärt onödigt måste jag säga. Jag har väl mer vett än de flesta? Jaja, jag vet. Det är fult att ljuga. Jag har förresten börjat hitta min stil. Utseendemässigt alltså. Det är roligt faktiskt, om man nu får vara ytlig. Jag gillar att kunna tänka "Den där tröjan är jag". Med andra ord, den där tröjan är Elinig. Vilket bara måste påpekas är ett oerhört praktiskt och bra ord, Elinigt. Vet du hur saker är när de är Eliniga? Ärligt talat så vet inte jag heller det. Man vet inte förrän man ser det. Jag älskar att dissekera ord. Men det har jag redan sagt. Jag är ganska annorlunda, men ändå så lik alla andra. Jag tycker inte riktigt om det. Hur vet man vad som är jag och vad som är alla andra? Det brukar jag fundera på. När jag kommer fram till något lovar jag att tala om det. Men än så länge så har jag inte kommit fram till något relevant inom just den frågan. Det stör mig lite, om sanningen ska fram. Jag vill verkligen inte födas som ett orginal och dö som en kopia. Eller födas som ett orginal har jag väl redan gjort och det är det inget fel på, det är det där sista. Om att dö som en kopia, det gillar jag inte. Hejdå världen.

and with you and with everybody else

Jag har faktisk haft en effektiv dag idag. Eller okej, det är fult att ljuga. Jag har fått saker gjorda på ett fruktansvärt avslappnande och slött sätt. Precis som jag vill ha det. Oh my. Jag vet fortfarande inte riktigt. Samtidigt som det finns saker som är glasklara. Som en fjällsjö. Men förkylningen är bättre. Faktiskt! Det är underbart. Näsan snorar nästan inte alls. Jag lyssnar fortfarande på Billie men ska snart gå och sova. Jag har en rastlös saknande känsla. Det blir så efter någon dag. Till råga på allt lider jag brist på bra olästa böcker. Som passar min sinnesstämning. Jag tror jag ska efterlysa några. På eBay. Eller blocket. Eller var man nu efterlyser sådana saker. Jag vill ha imorgon. Träffa människor. Jag känner ingen riktig söndagsångest. Har jag tur så flydde den fältet imorse när jag vaknade på den effektiva sidan. Har jag otur så kommer den när jag lägger mig. Det är något speciellt med att lägga sig. Vissa kvällar är det underbart skönt. Täcket gör att man känner sig trygg, utom räckhåll för all världens faror. Andra gånger gör täcket att man känner sig instängd, ensammast i världen. Mörkret slickar sig runt kroppen som en tvångströja och allt man vill göra är att somna och inte veta. Inte vara vid medvetande. Leva på någon annan plats. I en drömvärld. Dröm sött.

will you stick to me?

I will stick to you. Jag vet inte riktigt imorgon. Jag vill hinna med en stund i solen, om vädret tillåter. Men det finns två måsten - historiauppsats och städning. Jag har inte bestämt när jag ska göra vad eftersom jag inte kan förutspå vädret. Mitt huvud är segt och förkylningen inte ett dugg bättre. Jag har läst ut boken idag. Den var underbar och jag älskar sättet den är skriven på. Omväxlande och rent, utsvängt och lyckligt. Ärligt och emellanåt otroligt osammanhängande, på ett underbart sätt. Jag vet inte riktigt. Jag vet inte mycket eftersom huvudet är segt och det har regnat hela dagen. För att vara en uppsats måste jag säga att historiauppsatsen är riktigt svår. Eller så är det bara av den anledningen att jag är seg i huvudet, att luften är tung och att det regnar. Plus att jag inte har pengar på mobilen. Värdsliga ting. Det är tragiskt hur vi låter det matriella bli en sådan naturlig del av vår vardag. Jag tycker inte om tanken på det, ändå sitter jag här och skriver. Jag vet, tala om dubbelmoral. Så jag ska inte, tala om det alltså. Jag är inte mycket för dubbelmoral. Men vem är det? Jag tror inte att jag har träffat någon. Aldrig någonsin faktiskt. Jag hoppas att citronte med kamomill hjälper mot förkylningen och att trycket innanför pannbenet lättar av lite sömn. Jag tror att jag ska inleda en fotografisk livsperiod. Om man nu kan ge det den benämningen. Med andra ord så tror jag att jag ska ta någon eller några veckor där jag ska leka med min kamera. Där bilderna och fotograferandet ska vara glädje och där jag ska inbilla mig själv att jag vill bli fotograf och leva med kameran vid min sida. Med den, för den och med den endast. Något som aldrig kommer ske. Tack och lov. Men det kan ju vara skönt att drömma ibland, eller hur? Om man nu kan kalla det drömmar. Jag tvivlar på det. Godnatt världen.