Ge mig en liten kram. Bara en liten. Så blir jag glad. Jag tänkte att jag skulle visa min fina skrivbok. Den är grön med små prickar på, och en liten fågel. Den är handskrivningsversionen av Elinas liv, skriv och åskådningar. Den är mig väldigt kär. Ni förstår, man vill inte skriva allt man åskådar på bloggen så att alla kan läsa. Vissa saker gör sig mycket bättre i en liten grön fågelskrivbok med små prickar på. Tycker jag minsann.
Åhå. Det här är en sådan där dag när solen egentligen inte borde skina. Helst av allt vill jag gräva ner mig under täcket med Harry Potter-böcker och godis. Men det går bara inte. Jag får finnar av godis och sängen är bäddad och solen skiner ute. Men jag är trött. Lite trött är jag allt. Kan jag känna. Jag övervägde att duscha men då kunde jag känna att nej. Jag vill inte bli blöt idag. Jag ska gå ut. Kände jag. Sedan måste jag ringa ett samtal, som kommer att gå bra, och sluta skjuta på den där äckliga geografin, som inte kommer att gå bra. Evigheternas evighet. Jag önskar att det börjar regna. Solen är så obarmhärtigt solig. Adjö.
Min mamma tycker att jag ska göra något idag. Jag håller nästan med. Bajsförkylning som gör att jag inte kan jobba. Att hosta på pensionärer är ingen hit. SÅ. Jag undrar vad jag ska göra. Gå ut eller något liknande. Fast först. Klä på mig. Adjö.
Natten har varit fruktansvärt febrig och sjuk. Men det gör ingenting eftersom jag är omgiven av en massa släkt. Det är underbart och det absolut bästa jag vet. Men jag saknar er faktiskt, där uppe. Det känns lite ovant och lite konstigt att inte träffas varje varje varje dag. Det blir ett intressant och välbehövligt lov. Jag älskar och skrattar mig lycklig och glad åt att äntligen ha tillgång till en dator med ljud. Spotify är en fantastisk uppfinning och jag har världens bästa spellista. Underbart. Större delen av dagen har tillbringats nere på samhället och halloweensmink är inhandlat med förhoppningar om att halloweenfesten blir av.
Vet ni vad. Jag känner att jag är på ett väldigt underligt humör just nu. Jag skulle skriva bilddagboken.se i adressfältet, men fingrarna liksom ville inte. Det blev bajskorv. Så mogen är jag, vissa dagar. Jag har tränat karatesparkar idag. Det ni. Det var grejer det. Evigheternas evighet vad farligt det var. Ont i benen fick man. Ovig är man. Men liten och lagom.
Tillåt mig att le ett ynka litet leende åt den underbara bilden som föreställer hela min släkt på pappas sida. Den togs i helgen på bröllopet. Underbart. Jag har en väldigt trött, stressig och snurrig dag idag. Den har innehållit massor med musik, både bra och dålig, stämd och ostämd. Jag har till och med hunnit utsättas för ett frieri. Helt galet. Men det är komiskt. De kanske har en annan kultur i Turkiet, han förstod inte riktigt när jag svarade att jag känner mig aningen för ung för giftemål och att jag inte vill gifta mig med någon jag aldrig träffat. Herregud ändå. Hur avvisar man någon som inte förstår vare sig engelska eller svenska. Ikväll är det engelskaplugg och sova som står på schemat. Jag känner att jag behöver varva ner lite. Jag ber om ursäkt för den senaste tidens dåliga uppdatering och tråkiga inlägg. Adjö.
Bröllopet igår var vackert. En massa släkt på samma plats, inte dåligt det inte. Utan riktigt riktigt trevligt. Idag blir det också en massa släkt på samma plats. Nämligen i Abborträsklidens byastuga där det ska hållas trettioårsfirande. Jag är nyduschad och färdigjobbad och sitter och läser i min nya, alldeles fullkomligt fantastiska, synonymordlista. Bilderna är från igår. Och jag skriver, och oroar mig för livet och allt det innehåller. Adjö.
Godmorgon världen. Jag har åkt på snorig-och-utan-röst-sjukan, även kallad förkylning. Jag känner bara hur huvudet är alldeles luddigt, och det var välbehövligt att komma hem och sova en hel natt i sin egen säng efter en väldigt hektisk vecka. Rolig och underbar, men hektisk. Klockan två i dag är det bröllop som gäller, jag älskar bröllop. Det finns få saker som är vackrare, så det ska bli hur kul som helst. Speciellt om jag piggnar till lite. Gårdagen var jätterolig, vaknade upp hos Sandra, var på skolan, käkade mat hos Alexander och spelade gitarr/såg Idol hos Petter. Riktigt trevligt hade jag. I helgen väntar hemmavarande, bröllop och trettioårsfirande. Jag ska försöka att vila upp mig och få lite skolarbete undanstökat. Till exempel geografi och samhälls. Nu ska jag äta frukost. Adjö.
Den mänskliga rädslan. Jag förstår inte riktigt. Vi är rädda för att sticka ut, samtidigt som vi är rädda för att inte synas. Vi är rädda för mörker och sådant vi inte vet något om, sådant som är okänt. Vi letar desperat efter svar på allt trots att de svar vi ibland får skrämmer oss mer än ovetskapen. Det skrämmer oss att ha många valmöjligheter, tänk om jag väljer fel? Det skrämmer oss att inte få välja, ingen annan vet vad som är bäst för mig. Vi är rädda för ensamhet. Vi är rädda för spindlar och höjder. Vi kan till och med vara rädda för varandra, och för våra egna tankar och känslor. Går det någonsin en hel dag utan att vi är rädda för något?
Vet ni vad. Jag har gjort intervjun idag. Det var fantastiskt roligt och Herr Westerlund är en underbar människa som bor på en underbart vacker plats. Det är få människor här i världen med hjärtan av guld, jag har haft turen att tillbringa fyra timmar tillsammans med en av dem. Jag ska dock inte avslöja allt för mycket utan hänvisar till den kommande boken, intervjusamlingen som jag redan innan den är gjort kan rekommendera starkt. 
Idag har det regnat. Jättemycket. En riktig höstdag. Jag har köpt ett minneskort till mobilen och läst i synonymordlistor. Enligt Stora synonymordboken, version äldre, finns det nittiofem olika synonymer till ordet "fin". Mina favoritsynonymer till ordet "melankoli" är grubblerier, tröstlöshet och vemod. Jag tycker om synonymer. Tack för kommentaren stockholmspojke. Nu har du väl avklarat din månadsliga läsning. Jag tycker om min radio. Den är har något antikt över sig. Adjö.
Innan jag ger mig av tänkte jag bara ge lite smakprov på hösten. Jag tycker om dem. Hoppas att de kan glädja någon. Adjö.
Idag har jag införskaffat mig en ny mobil. Det var väldigt på tiden om ni vill veta min mening. Den här nya kan jag i alla fall ringa med. Jag tänker inte blogga mycket idag, skulle bara berätta om mobilen. Jag har en sådan fruktansvärd huvudvärk. Vi får se om jag hör av mig senare, om det går över. Adjö.
Jahaja. Jag måste börja med att säga att jag och Alexander ägde helt sjukt bra igårkväll! Så himla bra vi var. Jag blir glad, ni vet när man gör sånna där riktiga stekar-kommentarer. Kära nån säger jag bara. Om en liten stund åker jag iväg på läger med min församling. Det ska bli trevligt, men dock inte så mycket bloggande. Vi ska till Hemavan och jag vet inte riktigt hur de har det med internet där uppe i obygden. Hur som haver, ha en bra helg. Och än en gång, fett med bra vi var igår Alex. Lilla Sandrapluttis blev ägd. Puss på dig hjärtat mitt. Jag ringer. Adjö.
Oh du käre. Jag saknar mormar. Jag kände det. Varför är jag hemma, kanske ni nu tänker? Jo, sjukligheter och läxligheter gjorde att Tjejgruppen ställdes in ikväll. Tragiskt, kan man tycka. Jo absoult säger jag, men samtidigt skönt. Jag tycker om hemmavarande. Jag känner för att skriva. Helst en tusen miljoner vackra dikter. Men det saknas motivation. Nåväl, inte skall man klaga. Det finns dem som säger att skriva poesi är tio procent inspiration och nittio procent att... jag minns inte vad det hette. Men nittio procent handlar om att typ bara skriva. Jag håller inte riktigt med. Inte idag i alla fall. Men det kanske är av ren lathet. Bevare mig väl. 
Det här är en av mina favoritsaker i mitt rum. Jag fick den av min moster för ungefär hundra år sedan och med åren har den bara blivit mig mer kär. Eller okej, den kanske var mig som kärast när jag precis hade fått den. Då älskade jag allt som var guldigt och blommigt och flickigt. Sen kom det några år då jag lådsades att jag hade växt upp och blivit mer mogen. Då jag sa mig själv att jag faktiskt har växt ifrån guldigt och blommigt och flickigt. Men icket. Nu har jag kommit tillbaka till verkligheten och allt säger mig att jag fortfarande älskar allt sånt. Faktiskt. 
Godmorgon världen. Skorna på bilden är mina nya skor som jag lovade att ni skulle få se. Ursäkta fördröjningen. Idag är jag pigg och någotsånär taggad. Det är idag auditionen till Körslaget går av stapeln. Spännande spännande. Det ska bli kul. Helgen har varit välbehövlig. Har varit hemma och tagit itu med en massa saker, tillexempel alla böcker jag håller på att läsa. Sådant tycker vi om. Det känns som om jag inte har tid att läsa under veckorna. Tragiskt. Nu ska jag gå ner och äta frukost och klä på mig och lite sånt. Ni vet, sånt som är nödvändigt för att man ska kunna visa sig bland folk. Jag överväger starkt att göra tuppkam och färga håret rött. Det är ju trots allt ingen mindre än Roger Pontare jag ska sjunga för, och det gäller ju att anpassa sig. Adjö.
Nu är jag som klippt och skuren. För det mesta. Alltså; jag har klippt mig idag. Jag gick dit trots all nervositet och ångest och guess what!? Jag gick därifrån riktigt nöjd. Snacka om positiv överraskning. Håret är nu toppat och urklippt och allmänt fräscht. Men jag har fortfarande kvar nästan samma längd och uppklippningen blev inte för kort och inte luggen heller. Nej, jag är nöjd. Det trodde vi inte. En bra dag detta. Ikväll ska jag se Idol och äta Ben&Jerry's. Adjö.
Duktiga jag har ägnat kvällen åt att sy några söta rosetter. Jag är riktigt nöjd, men beklagar den dåliga bildkvalitén. De är perfekta att fästa tillexempel på ett diadem eller ett hårspänne. Ibland blir resultaten faktiskt riktigt lyckade trots att jag bara lådsas vara kreativ.
