to say goodbye

Att ta farväl är det värsta jag vet. Även om det är ett varm och kärleksfullt farväl med förhoppningar om att ses igen. Ett farväl är alltid ett farväl. Jag tänker ofta på detta, speciellt de senaste dagarna har det legat och skavt inom mig. Jag är medveten om att jag under min livstid kommer att tvingas utstå många svåra avsked. Det får mitt hjärta att värka. Mest över de farväl som är för evigt. Jag vill inte. Jag bär så många av er i mitt hjärta, och med åren kommer det att bli ännu fler. Vetskapen om att jag någon gång kan komma att behöva säga ett sista ord till er får mig att gråta. En tår för var och en av er som väljer att gå en annan väg. Jag önskar att evighetsfarväl inte existerade. Men jag vet att jag tjänar på att vara realistisk. Vissa av er kommer jag att gå bredvid tills vägen tar slut medan andra kommer att gå sina egna vägar. Det är för er, vi som går skilda vägar, mitt hjärta värker och mina tårar faller. För att slippa säga det där sista ordet tänder jag ett ljus. Ett ljus för varje hjärta.

with hurting feets

Dagen har tillbringats i Lycksele där det var En dag på Stan. Inte så mycket att hurra över måste jag säga. Men det var trevligt. Jag har invigt mina rosa pumps och fått höra både ris och ros om dem. Inte nog med det så har jag fått skavsår. Men det var det värt. Fanny har träffat Jonas för första gången och halleluja, han blev godkänd. Nu kan jag äntligen andas ut. Hon tyckte att han var snäll och hon pratade med honom hela tiden. Han borde känna sig smickrad. Lycka är också att jag har träffat en massa mysiga människor idag. Bland annat Jennifer, Sara och Alex. Vilka var väldigt längesedan. Trevligt. Ikväll blir det logmöte och grillning. Något jag ser fran emot. Adjö.

attention please

Äntligen har jag hittat det förbaskade felet, vilket nu är åtgärdat. Så det går äntligen att kommentera mina inlägg, något ni är väldigt välkommna att göra.

lyric of today

"I held so many people in my suitcase heart"

Slow Pony Home - The Weepies

it takes some act

Jag har höst. I hjärtat och i sinnet. Vilket innebär att jag inte var ute på hela förmiddagen trots att vädret var vacket. Att jag lyssnar på underbar musik om och om igen. Att jag ser film och läser böcker och funderar tills det inte går att fundera mer. Att jag känner en längtan efter filtar och varm choklad. Det är höst. Idag har jag gjort allt det. Utom den varma chokladen. Så idag har varit en höstig dag. Jag har även pysslat lite. Låtit kreativiteten flöda och gjort mig några nya söta örhängen med hjälp av plastpärlor, gamla omaka örhängen och en limpistol. Jag gillar resultatet lika mycket som jag gillar hur det får mig att känna. Kreativ och skapande.

best before right now

Jag kan inte skriva nu. Händerna är kalla och hjärnan känns som deg. Som en grå, äcklig degklump utan funktion. Därför säger jag bara filmkväll. Tjugofyra timmar och förtiofem minuter. Godmorgon eller godnatt. Det blir nog lite både och.

you'd better watch out

Ni anar inte hur bra dag det här är. En massa Sandra och Lukas och en massa shoppingfynd. Det är helt klart bra. Det blev en oversize skjorta från 2hand. Hårinpackning och lite andra hårgrejer och ansiktsmasker. Plus två par pumps från 2hand och en massa galgar. Sådan gillar vi. När man kan fynda. Det är dock fantastiskt att vi tog oss till och från stan, hela och rena. Utan att dö. Har ni testat cykla två på en cykel med hund, kamera och en massa kassar. Don't. Det är vingligt och inget man ska testa på hemma. I all fall inte om du inte har balans. Hur som helst är det inget jag rekomenderar. Bilder kommer så fort Sandras dator inte kruppar. Vilket den gör hela tiden. Så ni får troligtvis vänta till imorn kväll. Adjö.

morning darlings

Godmorgon världen. Nu sitter jag i Sandras kök och väntar på frukost. Nybakta scones och te. Sandra är allt rätt bra att ha kan jag tala om. Idag blir det att göra stan. Hon ska nämligen klippa sig och sen blir det bank besök och lite annat tjafs. Ägg ska vi också köpa. Så att Sandra kan göra omelett. Nu är jag hungrig. Gudars skymning, jag klev upp klockan fem minuter över sju. Farväl.

qoute of today

"Från dag till dag verkar ingenting förändras

men efter ett tag är allt ändå annorlunda."

- Bill Watterson

i want that to

Vet ni vad jag önskar. Jag önskar mig en massa vackra människor. Jag önskar mig en vacker omgivning och ett kreativt sinne. Jag önskar mig kreativitet. Jag önskar mig musik och bilder, och en intressant personlighet. Som lyser och är egen. Det är vad jag önskar.

Och vet ni vad. Jag har funderat på det här med att härmas. Saken är den att hela världen härmas. Men kallar det för att hämta inspiration. Härmapor är i allihopa. Men det gör ingenting, tycker jag. Man får härmas. Man får ta saker som man tycker är bra och sätta ihop till något eget. Som egentligen, när man tänker efter är alla andras också.

take a bit of everything

Jahaja. Åhå! Jaså. Är det så? Än så länge har dagen gått ut på att rensa blåbär, skitgöra. Äta kladdkaka, mums. Ringa och vara irriterad på en bajskorv, uppbyggande. Forstättningsvis kommer dagen att gå ut på att planera möte, nödvändigt. Förbereda inför morgondagen, nödvändigt ont. Måla naglarna, mest nödvändigt av allt. Jag tror att jag gillar den här dagen. Men jag är inte riktigt säker än. Vi får se hur saker och ting utvecklas. Jag somnade lycklig igår. Det gillar vi. Det var helt och hållet på grund av min Jonas. Honom tycker vi om. Men på tal om igår och Jonas! Jag börjar bli lite orolig. Jonas läser inte min blogg, och han är min pojkvän. Sandra Wiberg läser inte min blogg, och hon är min äckling. Adrian läser inte min blogg, och han är min f.d. bästaste vän. De borde skämmas. Eller gråta eftersom de inte har ett uns aning om vad de egentligen missar. Om inte ens de läser min blogg, hur svenan ska jag få andra att göra det? Det är något oroväckande. Tack och lov att jag har min älskade moder. Hon är mig evigt trogen.

best of today

Helt klart dagens bästa. Plus att det fungerar, istället för att

bli sjukt irriterad över att sidan inte fungerar börjar man skratta.

Eller i alla fall så gör jag det.

word for word

Tänk så många papper världen har att erbjuda. Alla dessa tomma rader och pennor som väntar på att få mötas. Tänk på alla världens ord och alla tusentals saker de kan bilda. Alla hjärtan de kan brista, all glädje de kan ge och all sorg de kan skapa. Några ord på ett papper. Skriva på en av världens tomma rader med en av världens alla pennor. Det är något visst med ord. Det är något fängslande med vad de kan göra, vad ord som sätts samman till en helhet kan betyda. Vad alla dessa miljontals ord har att säga. Tänk att ett litet ord kan säga så mycket. Tänk att några små ord tillsammans kan säga så mycket mer.

Jag har funderat. Varför skriver man bäst under regninga dagar. Eller under ensamma, sena kvällar. Varför är det när man känner sig som mest av något som orden kommer lättast. Som mest lycklig, som mest ensam, som mest filosofisk, eller bara som mest. Det är sådana frågor som de här, som jag aldrig kommer att få svar på. Det är frågor som de här jag inte vill ha svar på. Det finns vissa saker som bara är. Som existerar endast för att bli begrundade, rannsakade och till sist lämnade åt sitt öde eftersom ingen någonsin kommer underfund med svaren.

knowledge of today

Dagens insikt är att de finns dem vars behov av att höra av sig inte är så stort. Sedan finns det dem som har ett onaturligt stort behov av att höra av.

some blue berries

Plocka blåbär. Plocka blåbär. Plocka plocka blåbär. Duktig jag.

Lyckliga jag som fick träffa en bebisorm.

Jag säger bara en sak. Helt sjukt så mjaaau jag är i gummistövlar och hilka.

Notera den vackra blå nyansen hos mina läppar.

world is going mad

Det är helt makalöst. Idag har jag haft femtioen bloggläsare (hittills), vilket är rekord för min del. Trots att det är en bit kvar till trettio tusen. Saken är den att jag inte förstår hur det kan komma sig. Visst har jag ett underhållande liv. Men knappast så underhållande att en massa främlingar vill läsa vad jag har ätit till lunch. Eller okej, jag brukar i regel inte skriva om mina vardagsmatvanor i bloggen. Men ni begriper vad jag menar. Alla ni okända måste ha en skruv lös. Eller något i den stilen. Ta inte illa upp, men sanningen behöver komma fram. Nu ska jag äta kladdkaka. Adjö.

missing the thinking part

Jag har ägnat de senaste förtiofem minuterna åt att sortera alla mina blogginlägg efter olika etiketter. Jag hade en bloggperiod som var väldigt filosofisk. Jag saknar den. Jag saknar alla underbara beskrivande formuleringar. Alla känslor och alla tankar. Jag saknar att använda okända ord som fabulöst. Jag saknar att sitta och tänka igenom varje inlägg. Jag tror att det var just det som var det underbara med min blogg. Jag tror att jag kanske håller på att tappa det. Tänk om jag tappar det som är orsaken till att jag vill blogga. Vad ska jag ta mig till. Detta tvingar mig att rannsaka mig själv. Att leta efter det där som fanns. Det där något som gav mig lycka av att läsa mina egna texter. Det där något som jag kanske, i värsta fall, har tappat.

living in twilight

Den här dagen är grå.

En sådan dag när man inte gör någonting,

och ändå får tiden att gå.

En utfyllnadsdag som ger balans

- i vardagen.

En grå dag. En skymningsdag.

i love them little flowers

Jag har sovit elva timmar inatt. Inse hur mycket det är. Men utvilad är vad jag är. Sandra is back on the track vilket käns super. Jag kommer att behöva henne på onsdag när jag kommer att vara ett nervvrak. Hon har lovat att göda mig under dagen och vara mitt moraliska stöd. Underbara vänner är vad jag har. Det är inte precis världens bästa väder idag. Jag sitter här och funderar på ifall jag ska he mig ut och plocka blåbär. Det kändes duktigt. Det tragiska är att det är hur tråkigt som helst att plocka bär. Samtidigt som jag kan se mig själv ute i skogen i gummistövlar och hilka med bärplockaren i högsta hugg. Det gillar vi. Jag hittade en bild sedan midsommar. I fjällen. Jag älskar kransen av förgätmigej. Det är den vackraste blomman jag vet. Så liten, så enkel. Ändå så otroligt vacker med sitt blåa och gula och med det underbaraste namn som tänkas kan. Förgät mig ej.

a day to do stuff

När jag skulle ta ut de av mina kläder som varit inhyrda i mamas gaberob hittade

jag denna västen. Som jag tycker var skitsnygg. Så den blev "lånad".

Dagens pyssel i form av några små prylburkar med söta lock.

Idag har jag gjort saker precis hela dagen! Jag började med att ta sovmorgon men efter det åkte radion på och jag började hiva ut alla kläder ur garderoben. Har nämligen gjort om den lite, bytt ut hyllorna mot en klädstång. Nu ska jag bara införskaffa lite mer galgar så blir det superbra. Jag är sjukt nöjd. Efter att garderoben blev det alla lådors tur. Så jag tömde ALLA lådor jag har i mitt rum och sorterade ut skräp och sånt som ska sparas i förrådet och sånt som används och ska ligga kvar. Jag kan tala om att mitt rum har sett ut som ett bombnedslag hela dagen. Jag har även lagt ner de flesta av mina böcker i bananlådor och burit ut dem i boa (dialektvarning = boden). Jag har ju läst alla flera gånger så det kändes bra att göra plats för lite nytt. Även om favoriterna står kvar. Jag skulle aldrig drömma om att bära ut Harry Potter eller Twilight eller Sagan om ringen! De är heliga. Så de står där de alltid har stått, på översta hyllan. Jag lämnade också kvar några av de nyaste pocketböckerna. Det blev hejdundrans mycket skräp men lyckligtvis mycket mer plats och mycket mindre ångestframkallande att öppna mina byrålådor. Halleluja på det. Förutom allt detta har jag också hunnit med lite pyssel och att titta på några låtar inför onsdag. Har dock inte bestämt mig än. Sist men inte minst städade jag rummet när allt annat var gjort. Duktiga duktiga jag. Farväl.

she's a good girl

Godmorgon världen. Sandra kommer hem idag!!! Wiiie. Vet ni hur mycket lycka det är i de orden? Det vet jag. Jag ska ringa henne om ungefär femton minuter när hon har klivit av flygplanet. Jag har känt henne i snart ett år. Men det är svårt det där. För man måste gräva lite om man ska känna henne. Troligtvis dröjer det mycket mer än ett år innan ordet "känner" verkligen är sant. Men jag älskar henne. Trots att hon ibland kan vara sjukt irriterade. Tänk er bara att ni är sjukt nyfikna på något och så vet ni att en person vet. Ni frågar personen, och ni vet den allt handlar om säger att personen får berätta för dig, men personen bara säger "det är hennes liv, du får fråga henne". Känner ni frustrationen? Det gör jag. Men samtidigt är det väl bra kan man tycka. Man ska inte vara en sådan som skvallrar. Men gaah! När man har frågat den allt handlar om och den har SAGT att personen ska berätta. OCH PERSONEN BERÄTTAR INTE. Det är Sandra i ett himla nötskal. Puss på henne.

Idag ska jag möblera om i min garderob och fixa lite annat pyssel i rummet. Det känns mysigt. Jag måste även välja ut vilka låtar jag ska sjunga på onsdag. Och vilka låtar det ska sjungas på lördag. Kära nån säger jag bara. Det är tänkt att veckan som kommer ska bli en lugn vecka. Men samtidigt känns det som om jag har sjukt mycket jag måste göra. Tillexempel så måste jag träffa Jonas. Annars kommer jag att dö av sakenhet. För om jag inte träffar honom i veckan kommer det att dröja mer än två veckor innan vi ses nästa gång. Eftersom skolan börjar och jag är upptagen första helgen och så. Crap. Så får det inte bli. Nu ska jag gå ner och käka frukost. Adjö.

very importent phonecall

Jag är hemma på lunch för tillfället. Ska tillbaka till jobbet om en liten stund. Ni skulle bara veeta vad jag nyss gjorde. Det ska bli riktigt kul och det skadar aldrig att försöka. Sista jobbdagen idag och Charlies Änglar på TV ikväll. En egen chokladgömma och Sandra kommer hem imorgon. Kan det bli bättre än så? Jaa, det kan det faktiskt. Tro det eller ej. Nästa onsdag klockan sjutton noll noll ska jag gå på uttagning till körslaget. Sedan får vi se vad det för med sig. Wish me luck.

sing for life

Jag älskar att sjunga. Så är det bara. Jag skulle älska att få sjunga för riktigt stora folkmassor. Kanske synas i TV. Jag skulle älska att kunna försörja mig på min sång. Jag säger inte att jag kan. Men jag önskar. Om jag nu kunde. Skulle jag vilja göra det nu? Det vet jag inte. Jag tror faktiskt inte det. Mest eftersom jag vet att "om jag nu kunde" inte är aktuellt. Jag kan inte. Bla bla bla man ska tänka positivt. Nej. Det viktiga är att man är realistisk. Har jag förmågan? Har jag viljan? Har jag tid? Har jag ork? Jag 99% säker på att jag inte har förmågan. Inte nu. Jag behöver utvecklas mer. Visst finns potential. Inte till att bli världsstjärna. Men potential för att kunna ge något. Jag har viljan att sjunga. Viljan att göra något jag älskar. Tiden går att ta sig och ork, det är bara att härda. Men då är vi där igen. Förmågan. Den finns inte riktigt. Därför försvinner lite av viljan. Rädslan att misslyckas finns också där. Kan jag ta ett misslyckande? Jag tror inte det. Inte nu. Så därför. Fortsätter jag att sjunga. Mycket mer än förut. För att bli bättre. Men just precis nu nöjer jag mig utan stora folkmassor. Någon gång kommer jag att chocka er med förmåga och vilja. Adjö.

what's in it for you

Jag blir så sur. Adrian Söderström kan he sig nån stans. Jag var nämligen och köpte Ben&Jerry's igår men hittade inte min favoritsmak. Så jag köpte Cookie Dough som visserligen är god. Men inte tillnärmelsevis lika god som New York Super Fudge Chunk. Hur som helst. Jag fick nyss ett telefonsamtal av Adrian. Han stod på ICA och var bara tvungen att ringa och berätta för mig att jag inte hade tittat ordentligt. Det fanns visst en burk Super Fudge kvar. Han är en riktig korv. Men det är ingenting att haka upp sig över. Kolla in bilden. Norrland säger jag bara. I helgen ska jag ut och paddla kanot. Det gillas och förhoppningsvis blir det fler vackra Norrländska bilder då. Lite drygt en vecka kvar av sommarlovet och sista jobbdagen imorgon. Både sött och surt minsann. Tillsist hoppas jag på lite nytillskott till rummet när mamapapa kommer hem från Umeå. I möbelform. Tjingeling.

Förresten! Jag måste bara säga att jag käkade kräftor för första gången igår. Det är definitivt godare än räkor men samtidigt inte så hemskt mycket att hurra över.

new things to see

Ny dag och nya äventyr. Snart ska vi åka ner på stan en sväng, troligtvis käka lunch på nåt ställe. Vädret är hyfsat. Det regnar i alla fall inte. Jag åker fyrabussen hem idag. Har förresten blivit frågad om jag vill följa med och paddla kanot i helgen. Jag sa ja. Så helgen kommer troligtvis att tillbringas på vatten. Endast två jobbdagar kvar. Imorgon och fredag. Det känns rätt skönt. Speciellt eftersom skolan börjar snart. Sista veckan får bli en sån här vecka att vila upp sig och göra allt man har missat att göra på. Det gillar vi. Det blir nog filmkväll, Umeåbesök, sovmorgonar och diverse umgänge av olika slag. Det gillar vi. Farväl.

nighty nighty everyone

Det var skönt att få krypa ner under täcket kan jag tala om. Dagen har varit bra och jag är glad. Lunch på Knut'n. Bad på Lyckan. Umgänge på Furuvik. Hos Zack närmare bestämt. Helt klart värd att nämnas är även yngsta fröken Söderström. Henne tycker vi om. Nu ska jag sova. Godnatt världen.

rain with a little sun

Nu sitter jag hemma hos Söderströms och skriver. Sov i Lycksele inatt. Mysigt mysigt. Det blir att sova där inatt också. Vi gillare. Noomi och Linnea är för tillfället i rummet, likaså Jonas. Nu har jag inte tid att skriva mer. Vi får höras imorgon. Hejdå.

a blink and gone

Idag har jag jobbat och duschat. Inget mer. Vilket är absolut sanning. Eller okej, jag har lyssnat lite på radio också. Jag vet som inte vad jag ska skriva idag. Hade ingen motivation. Ovanligt nog. Jonas kommer och hämtar mig i eftermiddag någon gång. Det blir till att sova i stan. Mysigt mysigt. Jag tycker att det är väldigt tomt utan mina Sandror. En är på Gotland och den andra i Cypern. Jag ska nog slå en pling till hon på Gotland. Nu har jag brist på ord. Adjö.

sand between my toes

Vem behöver pedikyr när det finns sandstränder och rosa nagellack? Inte jag i alla fall. Dagen har tillbringats på stranden. Det har varit riktigt härligt och solen har varit varm. Vi har faktiskt en fin strand här i byn. Det var synd att jag glömde kameran hemma, så det blev inga bilder. Men det är alltid folk där sådana här dagar. Riktigt härligt. Nu är Fanny här så jag ska dra mig. Farväl.

just beeing impressed

Jag måste bara tillägga en liten snabb sak innan jag går ut. Jag har precis läst Josefines blogg. Hon är en väldigt omtyckt tjej som är klasskompis till mig. I alla fall så blir jag bara så imponerad. Hjälp ändå om man var så pysslig. Hon hittar ju på alla möjliga söta saker att göra. Tillexempel syr hon om kjolar till väskor, testar en massa recept och hon har i största allmänhet en massa fina idéer om vad man kan använda rätt vardagliga saker till. Förutom det de egentligen är menade för. Jag känner mig som världens slöaste korv. Tänk om man var så produktiv.

something for someone

God förmiddag. Idag skiner solen så jag ska snart gå ut. Först ska jag bara berätta lite om igår. Det var ju Notvarpet med revy och dans och hela köret. Det är vääldigt sällan man ser så mycket folk i Rusksele. Men trevligt var det. Revygänget gjorde som vanligt en sjukt bra show och vädret var vackert. Senare på kvällen var det dans och paarty all night long. Det spelades dansband, som det såklart dansades till, och folk var allmänt glada och trevliga. Kanske för att majoriteten hade fått i sig alkohol i någon form. Men det spelar inte så stor roll. Vi hade kul och vi hann med mycket dans och mycket skratt. Vissa danser kan ju påpekas var ofrivilliga. Men det är inte alltid man har så mycket val. Den största fördelen med att dansa med någon som är lite vinglig, eller mycket vinglig, är att det inte märks att man inte kan dansa. För jag kan inte dansa. Men hur som helst så var det riktigt roligt. Adjöken.

a greek god

Gudars skymning och hjälpans Amalia säger jag bara. Jag har precis gjort bort mig. Men i guess att detär sånt som händer. Hur som helst. Jag dör. HAHA. Ni skulle bara veta.

sand in my shoes

Här är de. Mina nya skor. Jag älskar dem. Det var mest det jag ville säga. Ska gå ner och käka frukost och sen ut och lägga mig på altanen och sola. I eftermiddag blir det notvarpet och träffa en massa folk. Trevlig värre säger vi. Morsning korsning.

i'm in love

Idag har jag och mama varit en sväng i stan och shoppat. Eller okej, shoppat är att överdriva när det handlar om Lycksele. Men jag hittade ändå litegrand. Det blev en skjorta, en tunika, ett par strumpbyxor, en bok och halleluja. Mina skor. Jag vet inte om ni minns, men i våras blev jag kär i ett par neonrosa lackpumps. Jag köpte dem inte då utan det blev mina högklackade gladiatorsandaler istället. Så snacka om lycka när jag idag gick in på skoaffären enbart för att fördriva tid och fick se dem! På halva priset!! Dubbla utropstecken!! Jag slog till direkt och här är jag nu. Stolt ägare till ett par neonrosa lackpumps som har all min kärlek. Jonas får klara sig själv tills det värsta har gått över. (skämt). Jag har ingen bild än, ni får vänta tills imorgon. Eller kanske till och med söndag i och med att det är massa tjafs på byn imorgon. Jag är i alla fall glad. Värt att nämna är att vi har avlagt visit på andra sidan älven ikväll. Mycket trevligt. Godnatt världen.

and here we go

Jaha. Framför mig har jag en händelserik helg. Underbart. Det blir till att träffa en massa mysiga människor och göra en massa kul. Eller inte. Det blir till att sitta här hemma och skriva blogginlägg och hoppas på att vädret är fint. Så fruktansvärt roligt. Känn ironin. Jag tycker att det är onödigt att alla ska flytta. Det känns väldigt tomt här utan min Wibbae. Inte heller blir det Umeå. Eller Lycksele. Maria och Sofia är nämligen på läger och Psyko är i Umeå, eller Cypern. Jag minns inte riktigt. Gud ändå. Feel the pessimism. Vilket ger mig endast en sak att göra; läsa lilla pessimistboken. Vänta så ska jag hämta den så ska ni få höra lite visdomsord.

"Det trevliga med att vara pessimist är

att man antingen har rätt eller blir glatt överraskad"

Livet är inte en slutstation, det är en resa.

Med kö till incheckningsdisken, dålig service och dyra biljetter."

Amen.

shame on me

Jag glömde! Jonas är hemma nu. Skäms på mig. Man kan ju inte glömma sånt. Men hur som helst så är det lycka.

finally some peace

Nu är det klart! Målandet alltså. Eller det var ju egentligen klart igår. Men nu är all maskeringstejp borta plus att jag har ställt in de flesta av mina möbler. Visserligen bryr jag mig inte om alla småsaker eftersom det nog kommer bli lite nytt. Så jag är glad. Men något jag stör mig på är min bajsäckliga säng. Den går inte att sätta ihop! Jag blir så irriterad. Det är fyra skruvar som ska skruvas i. Men två av dem vill inte. Så jag gav upp. Papa får fixa när han kommer hem och tills dess blir det att slagga på madrass. Vilket egentligen inte gör något. Jag orkade inte ta nån bild av rummet. Kameran har slut på batteri och jag kände inte för att börja ladda. Nej. Så ni får leva med några smultron istället. Mumma säger jag. Förresten så har jag helg nu och efter jobbet idag låg jag på stranden i några timmar. Sen badade jag ett tag med Fanny. Kuligt värre. Nu vill jag veta vad som händer i helgen. Adjö.

white trash beautiful

Jag vet att jag har äckliga fötter. Speciellt nu när de är fulla av färg. Nymålade. Mitt rum är färdigt nu och det gör mig lycklig. Jag ska bara måla två gaberobsdörrar, sen är det absolut superklart. Förutom att alla möbler och sånt ska in. Men det är det ingen panik med. Jag är alldeles färgig. Hela jag är full med vita prickar. Plus att jag är svettäcklig. Man blir det när man målar förstår ni. Så jag ska snart ta och hoppa in i duschen. Så fort jag har målat det sista. Men jag måste vänta ett tag med det. Min nacke måste få vila. Den är aj. Och dum som jag är vilar jag den framför datorn där den egentligen inte får nån vila alls. Kära nån. Farväl.

painting by chagall

Gudars skymning säger jag bara. Ni har ingen aning om hur slut jag är just nu. Hela kroppen känns alldeles tom. Jag har hållit på att måla från halv fyra ungefär. Tills nu. Jag är död. Men väggarna är vita. Första lagret i alla fall. Det blir ett lager till imorgon. Så jag kommer att vara lika död då. Hjälpans Amalia. Som min Maria brukar säga. Eller okej, Daniels och min Maria. Jag kan dela. Tragiskt nog måste jag nog dela med fler än Daniel så bra som hon är. Men det är smällar man får ta. Hur som helst. Målandet. Det går framåt. Men nu ska jag inte måla något mer idag. Tack och lov. Resten av kvällen ska jag ägna åt att skriva krönika, spela gitarr och baka mummakakor. Eller jordnötskakor som är mumma. Adjöken.

back in business

Jahaja, nu var det måndag igen. Idag har jag jobbat, plockat bort saker, ätit jordgubbar och myst med två vackra Golden Retrievers. Jobbat har jag gjort för att jag får pengar för det. Plockat bort saker har jag gjort ur mitt rum för att vi ska kunna måla där. Det berättade jag nog om igår. Ätit jordgubbar har jag gjort för att jag blev bjuden på det, eller familjen. Myst med goldisarna har jag gjort för att de är så mysiga. Det är inte mina vovvar. Tyvärr. Det är jordgubbsbjudarnas. Hur som helst. Det ekar nästan i mitt rum nu. Lita läskigt faktiskt, om jag får säga det själv. Plus att det är tomt, och snart är det vääldigt tomt. Huvva. Men det blir nog bra i slutändan. Jag funderar på att gå ner och fixa disken. Det verkar inte gå så bra med det för övriga familjen. Onödigt. Skulle jag vilja säga. Hejdå.

dark is better and more

Jag måste bara säga. Mörk choklad är orgasmvarning. Underbart. Jaa, jag tog två bitar. Förlåt mama.

i woke up and wished that i was dead.

with an aching in my head.

i lay motionless in bed.

i thougt of you and where you'd gone.

and the world spins madly on.

half the fun is to play

Jaa kära vänner. Kolla in bilden säger jag bara. Jag rockar fett på gitarr. Idag har jag vart på möte i Lycksele. Ett sjukt bra möte. Ett av de bästa jag har varit på i sommar. Anna-Sara och Sandra snackade om att låta sitt hjärta bubbla över och om att vi ska ut ur kyrkan. Alltså, kyrkan är bra. Men det är inte där vi kan kan ge kärlek till de som bäst behöver det. Nej. det är utanför kyrkan vi kan ge kärlek. Det är utanför kyrkan våra gärningar betyder mest. Jag älskar gemenskapen i församligen men vi får inte folk att komma till kyrkan genom att sitta och vänta på att de ska knacka på. Det var det hela mötet handlade om. Underbart, säger jag. Detta är ett ämne som aldrig kan pratas om för mycket. Punkt. I övrigt var vi en sväng hos farmor och farfar och när jag kom hem har jag mätt väggarna i mitt rum. De ska nämligen målas i veckan. Vita. Det gillar vi. Sist men inte minst har jag diskat och nu sitter jag här. Ska kolla efter ett par nya skor. Adjöken.

my baby is sleepy

Vi har haft middagsgäster idag. Riktigt mysigt. Nu sitter de, mamapapa och lite andra folk och konverserar på altanen. Jag har också konverserat de senaste två och en halv timmarna. Nu kände jag för att gå in. Norrländska mygg är inga höjdare precis. Imorgon ska jag sjunga i Filadelfia i Lycksele. Mötet börjar klockan elva och alla som vill är välkomna. Det är bara roligt ju fler som är där. Kvällen kommer att fortsätta i form av lite filmtittande med syster och hennes övernattande vän. Sedan gitarr och sist men inte minst; sömn. Det är viktigt att sova. Jag behöver det, och då är jag allvarlig. Jag är i sjukt stort behov av rätt antal timmars sömn. Får jag inte sova ordentligt blir mina negativa sidor övertydliga. Kort stubin, tårar, aggrisioner osv. Jonas åkte i torsdags. Det var mer än ett dygn sedan jag ens pratade med honom, skickade ett sms till honom. Det har inte hänt på snart sju månader. Kära nån. Jag kommer att ha abstinens med stora bokstäver innan veckan är slut. Jag saknar honom. Han är ju min Jonas. Jag behöver ju min Jonas. Fast det kan jag inte skriva om. Jag har alldeles för lättöppnade tårkanaler för att det ska gå bra. Kära nån. Jag saknar honom. Nu ska jag dra mig åt något annat håll. Men först ska jag lägga in en bild i det här inlägget så ni får se hur söta vi är. Jag och min Jonas. Farväl.

singing in the rain

Har ni någon gång försökt klippa gräs som är blött av en veckas regnande och som har fått växa fritt minst lika länge? Med andra ord; har ni klippt gräs som är sjukt tjockt, nästan så att gräsklipparen inte orkar? Om ni inte har gjort det så ska ni få ett tips. Gör inte det. Man dör. Eller så är jag otränad. Vilket mycket väl kan vara orsaken till att svetten rinner. Men jag inbillar mig att det är mest gräsets fel. På tal om regnande så ska ni få några tips på vad man kan göra när det regnar. Jag har en hel massa förslag nu eftersom det, som sagt, har regnat i en vecka.

- hugg tag i ett paraply, ta på dig stövlar och ta en skogspromenad.

- baka en kaka och bjud en massa vänner

- vira in dig i en filt läs tusen bra böcker

- skriv brev till människor du tycker om. Det finns få saker som går upp emot att få ett handskrivet brev.

- ta ett långt varmt bad och fixa ett hemmaspa

- sortera alla böcker i din bokhylla, eventuellt all musik i din dator

- se en massa film och ät chips

- spring ut i regnet och dansa

- gör en kopp varm choklad och sätt dig och titta ut genom fönstret. Är du en tänkare, så tänk.

- ta en massa flummiga kort med din digitalkamera

- klä ut dig

something is going to stop

Jag har varit ute och dansat i regnet. För ni kan tro att det regnde. Tusen miljoner, minst. Jag såg ut som ett emo som deltagit i en wet t-shirt contest när jag kom in. Kolla bilden så ser ni ju. Jag har suttit och läst IKON idag, och ätit kladdkaka. Men det hör inte hit. Det som hör hit är att IKON handlade om att vara radikal. Eller, om vad det innebär att vara radikal. Det var riktigt intressant läsning faktiskt. Jag gillar IKON. De tar upp viktiga ämnen, det ska dom ha cred för. Jag spelar gitarr väldigt mycket nu för tiden. Vilket var ett väldigt snabbt ämnesbyte. Men det gör jag. Det är riktigt kul, för jag känner liksom att jag utvecklas. Jag blev jätteglad igår när papa sa att det märktes att jag hade övat. Jag är inte en sån person som orkar göra något om jag inte redan är bra på det eller om jag inte kan bli bra på det. Jag behöver inte nödvändigtvis vara bäst. Men jag håller inte på med saker jag är dålig på. Något som faktiskt har varit ett smärre handikapp genom livet. Är det någon mer som fungerar som jag?

better in time

Jag har ändrat loggan. Igen. Är mycket nöjd med resultatet. Än så länge. Jag ska ägna lite mer tid åt bloggpyssel imorgon. Ikväll fick gitarren all tid. Närmare bestämt en timma och femton minuter. Mina fingrar ömmar men jag har blivit lite bättre på att ta barréackord. Eller hur det stavas. Men fortfarande, det krävs träning. Nu bränner det i nacken av hängande över gitarrer, jobb och datorsittande. Jag ska sova. Vi hörs imorgon kära vänner. Godnatt världen.

friday with daylight nightmares

Kill me. Someone? Jag blir galen i huset. I huvudet. Gaah! Giv mig styrka. Jag har precis klickat mig genom alla bloggar fram till min egen. Jag hatar den. Jag hatar den här bloggen. Uteseendemässigt. Innehållsmässigt. It's crap. Rent ut sagt. Jag skriver om vad jag gör på dagarna. Av den anledningen borde jag dö. Man skriver inte om vad man gör på dagarna!! Förstå det. Inse. Punkt. Andas. Jag måste ändra min blogglayout. Out.

maybe something different

Idag har jag fotat, och jobbat, och städat. Men det är fotandet jag tycker är roligt så det är det jag tänker skriva lite om. För någon timma sedan när jag var ute och rensade rabatterna plockade jag lite smultron och trädde på ett strå. Riktigt somrigt måste jag säga. Sedan fick jag ett ryck och sprang in och hämtade kameran. Lite av resultatet syns i början av inlägget. Jag älskar att fota, mest när bilderna blir bra. Som man har tänkt sig. Det blev dem idag. Idag kommer förresten min familj hem. Typ när som helst. Förresten nummer två är att Jonas är utomlands. Jag minns inte om jag skrev det igår? Det gjorde jag kanske. Aja, hur som helst så är det lite jobbigt att inte kunna prata med honom. Men det får gå. Precis som jag ska göra nu, gå alltså. Men innan jag gör det vill jag bara säga att ni jätteärna får komma på möte i Filadelfia i Lycksele på söndag klockan elva. Jag ska nämligen sjunga då, och snacka lite. Hoppas vi ses där. Hejdå.

one week left to go

Nu sitter jag här igen, med min Maria bredvid mig. Vi ska snart gå ner och tjocka oss framför TVn. Precis som vi har gjort alla andra dagar den här veckan. Jag har förresten jobbat idag, bara för att det var fint väder! Men jag ska inte klaga. Alls. Jag har ett riktigt kul jobb faktiskt. I övrigt har jag inte gjort typ någonting idag. Förutom att sola och säga hejdå till min Jonas. Han åkte till Portugal för några timmar sedan. Det känns liite smådrygt. Eller, han får det säker jättekul. Hoppas jag. Men jag kommer att sakna honom, speciellt eftersom han kommer att ha avstängt mobilen. Det är lite jobbigt att inte ens kunna slänga iväg ett sms. Men det ordnar sig, det är bara en vecka. Jag överlever. Det kunde ha vart värre. Jag måste bara berätta en snabbis om vad vi gjorde igår! Det var hur kul som helst. Jag, Jonatan, Maria och Daniel var ute och åkte båt plus gummiring. Ni vet, en sån där som man sitter i och drar efter båten. Lita på att Maria och jag skrek när det var vår tur. Alla bilder är förresten från igårkväll. Gudars skymning och Hjälpas Amalia. Farväl.

happiness with a twist

Jag borde egentligen inte sitta här och skriva nu. Maria och Daniel är nämligen påväg att möta mig, och jag måste packa ihop lite grejer innan jag sticker. Men vadå, ni måste ju får lite perspektiv på vad som har hänt sedan igår. Så vi börjar där. Igår alltså. Då steg vi upp sent och gick sedan ut på en skogspromenad med paraplyerna i högsta hugg. På eftermiddagen stack Knatte hem och jag och Maria började förbereda inför kvällen. Vi bakade äppelpaj, gjorde chokladpudding och en massa, massa mer. Resten av kvällen, eller natten, ägnades åt att äta, se film, äta, och prata. Vi bjöd förresten dit Jonatan också och det var hur mysigt som helst. Men jag kan ju tala om att vi var hyfsat mätta. Haha. Chokladdoppade jordgubbar är inte helt fel. Jonatan åkte hem och vi gick och la oss efter att vi hade fått se solen, och när vi steg upp idag var den till vår stora lycka fortfarande framme. Dagen har ägnats åt att sola, sola och städa. Plus lite annat. Nu måste jag verkligen sticka. Adjöken.

guitar gangsters and cadillac blood

Jag blir lycklig i hjärtat ikväll. Ni anar inte vad jag har gjort. Eller vi, för att vara exakt. efter att jag kom hem från jobbet fick jag nämligen besök. Så nu är trion komplett; Knatte, Fnatte och Tjatte. vet ni hur härligt det är med skratt i huset? Jag måste nästan berätta lite av vad vi har gjort ikväll. Eller jag ska i alla fall ge några antydningar. Detaljerna utelämnas, men det är det bara ni som kommer att lida av. Vi har sett en massa film, gråtit och skrattat om vartannat. Vi har ätit, och ätit, och ätit lite mer. Så jag kan säga att vi flöt rätt bra när det blev tid för ett nattligt dopp. Det finns ingenting som går upp emot ett nattdopp en småkylig sommarnatt. Ännu bättre är det när man bor ute i bushen så att man inte behöver bekymra sig över att bli betraktad. När jag ändå är igång måste jag bara fråga hur många av er som har hoppat studsmatta i bara handduk en sommarnatt i juli? Om du inte har gjort det så har du något att se fram emot att prova på. Det är en upplevelse kan jag tala om. Helt underbart. Jag älskar mina tjejer, vi är bäst. And the party just started! Vad sägs om det? Nu ska jag lämna datorn åt sitt öde och gå ner och ta en jordgubbe. Adjöken.

goodmorning beautiful

Nu ska jag gå och lägga mig. På en madrass på mitt golv. För den luktar gott. Jag har sett film idag. Det är typ det jag har gjort. Det har varit en riktig söndag, men jag har haft en underbar helg. När jag tänker tillbaka på den får jag tårar av sakenhet och lycka i hjärtat och pirr i magen av gladhet. Över att jag har begåvats med så underbara människor i min omgivning. Jag har förresten skrivit idag. Det blev tio sidor långt. Tio sidor med förflutet. Hur låter det? Jag har döpt den, eller det, till Presens. Ett bra namn tycker jag. Just precis för någon sekund sedan skickade jag det till en människa som det berör. Jag vet inte riktigt vilka fler som ska få läsa det, eller när och hur det i så fall ska ske. Jag önskar mig en Billie the Vision & The Dancers CD. Det vill jag ha. Anyhow, vars var vi? Just ja, vilka ska få läsa. Jag vet inte. Ett tag funderade jag på att lägga ut det på bloggen, bilddagboken eller apberget eller något sådant. Men det tar liksom djupet ur orden. Så jag vet inte riktigt. Om ungefär en sekund ska jag gå och hämta tandborsten, borsta tänderna och krypa ner under täcket. Jag vill inte sova i min säng inatt, jag sparar den tills någon annan dag. Just precis nu, vill jag sova på en madrass på mitt golv. Har jag någon gång sagt att jag älskar dig? Om inte, så älskar jag dig ändå. Godnatt världen.

one part is missing

Nu är jag halv igen. Jag förstår det inte riktigt. Vilket skrämmer mig. Jag känner mig halv. Som om en del av mig är borta. Guud, jag behöver snacka med nån. Jag håller på att blir galen. Jag är övertygad. Ensam. Ni vet, det känns som om något saknas. Hur kan det vara så?! Jag förstår det inte! Jag kan inte slappna av, jag bara saknar. För det är något som är borta. Vad gr man när något är borta? Jag har ingen aning. Jag bara saknar. Men jag älskar stunderna när jag inte är halv. Då allt bara känns... som det ska kännas. Då jag inte saknar, eller inte vet. Då jag bara är. Bara är lycklig. Jag älskar de stunderna. Nu är jag halv igen. Det får mig att gråta.

something is good enough

Jag är trött. Jag är trött. Jag är trött. Men hej! Jaa, precis. Jag menar ju det. Helgen har till sörst del tillbringats i Lycksele. På Brännbergsvägen 29C. Hos Sandra. Det har varit riktigt trevligt, måste jag säga. Igårkväll vare stan som gällde. Träffade en massa folk. Så det var helt klart najs. Jag är sådär hyfsat tom i huvudet idag. Kom hem sent. Dagen kommer att tillbringas framför TVn. Eller här. Eller med en bok. Jag lär väl varva för att inte dö av tristess. Guuud, tristess. Så himla underbart det låter! Eller vad säger ni. Bara ligga ner och ha ingenting att göra och typ. Sova. Men jag vet inte. Jag vet bara att jag ska berätta en hemlighet. Lite i smyg. Jag är sugen på cola. Vilket är helt och hållet Sandras fel. Har ni någon aning om hur sjukt mycket cola jag har druckit i helgen? Trodde väl det, hur som helst är det mycket. Jag saknar Sandra, och Lukas. Jag måste dit och hälsa på snart igen. Tack för i helgen alla underbara. Jag längtar lite smått tills skolan börjar så att jag får träffa er. Nu ska jag gå ner och se om vi har nån mat. Annars lär väl Jonas svälta ihjäl. Adjö.

it must have been

Just precis nu sitter jag i Sandras kök och lyssnar på musik, hårtorken och Jonas som lgar mat. Jag är lycklig. Det blir till att käka här. Precis som förut idag. Hon har matat mig som en tok. Men det gillar vi lite, i smyg. Detta blir ett väldigt kort inlägg. För jag har bättre saker för mig. Som att pussas och ät glass. Jag har glass. Ben & Jerry's. Hejrå.

just trying to survive

Jag har en väldigt, väldigt dålig dag idag. Ingenting vi ska tala om dock. Eller jo, det ska vi förresten. Jag är trött, jag har ont och jag gråter hela tiden. Något som är fruktansvärt irriterande. Dessutom har jag ingen ork. Och då menar jag verkligen ingen. Benen bara skakar och kroppen känns som gelé. Jag ska snart lägga mig och sova. Förhoppningsvis för att vakna pigg, snygg och utvilad imorgon bitti. Lagomt tidigt. Vilket aldrig kommer hända. I know. En sån tur kan jag ju bara inte ha. Som tur är hade vi chokladpudding. Eller okej, jag gjorde chokladpudding, och såg en film. Det var välbehövligt. Chokladpudding, tjejfilm, rosa ludd. Det är så det ska vara en sån här dag. Nu har jag två alternativ: Gå ner och se på "Doktorn kan komma" och äta resten av chokladpuddingen, eller lägga mig i sängen och läsa en bok. Jag har inte riktigt bestämt mig än, eftersom det inte är aktuellt än på en stund. Jag ska skriva färdigt först, och kolla in lite andra bloggar än min egen. Jag har förresten helg nu, vilket känns sjukt skönt och välbehövligt. Inte för att jag har ett speciellt ansträngande jobb. Men det tar ändå på. Det känns ändå. Imorgon blir det en sväng in till Lycksele och kolla vad motorveckan har att erbjuda. Jag har inte överdrivet höga förväntningar kan jag tala om. Nu vill jag bara sova. Det stör mig otroligt att klockan inte ens har passerat fyra. Godnatt.

it feels like home

Jag måste säga att jag saknar mina tjejer, på bilden. Det var sjukt längesedan vi pratade eller sågs. Det är hemskt. På sätt och vis längtar jag tills skolan börjar. Imorgon är sista jobbdagen för denna veckan, det känns skönt faktiskt. Idag har jag varit riktigt duktigt. Värsta hemmafru-aktig. Ni ska få höra. Imorse klev jag upp och gick till jobbet, när jag var påväg hem från jobbet stannade jag på affären och handlade. Väl hemma hämtade jag posten och började sedan vattna alla blommor och rabatter. Både ute och inne. Eftersom det var riktigt fint väder och gräset hade växt blev nästa moment gräsklippning. Eftersom jag inte är en sån som ljuger måste jag säga att när gräset var klart satte jag mig i solen en stund. Men hur som helst, efter middagen, som jag lagade, diskade jag och sedan började jag dammsuga och plocka undan här hemma. Som pricken över i satte jag ut nya värmeljus och gjorde ett fint ljusarangemang med snäckor och stenar. Lita på att jag har ett mysigt hem nu. Jag vet inte skälv vad som har hänt med mig, frö nu tänkte jag gå ner och baka en sväng. Lite matbröd, och kanske en kladdkaka. Efter det ska jag försöka skärpa mig. Adjö.

happily ever after ending

Dagen lider mot sitt slut. Detta blir bara ett kort inlägg. Jag ska sätta mig och mysa framför TVn och hoppas på att snart bli räddad. Morgondagen ser ungefär likadan ut som idag. Dock lite mer städning och husshållsysslor här hemma. Jag ska försöka att baka lite matbröd också. Om vädret tillåter. Hoppas att världen får en fin kväll. Farväl.

i have to do something

Det regnar idag och jag har ingenting att göra. Jag tror att jag ska baka. Men hur som helst. Jag har kommit på att jag måste bryta mina bloggrutiner! Jag måste sluta att inte lägga in bilder, att inte skriva i punktform och att inte skriva mer än ett inlägg om dagen. Jag tror verkligen att jag ska sluta med allt det. Fråga mig inte varför. Det är väl nån fix-idé jag har fått. Jag brukar få sådana, bara för att demonstrera. Jag skulle vilja ha någon att mysa med. Eller alternativt en sjukt bra bok, godis och te. Musik. Jag vill ha musik. Jag hatar att ljudkortet på datorn är kaputt!! Det innebär inget Billies, Grayson Capps eller The Weepies. What am I suppose to do? Huh? Det vet du inte va. Jag hade en kortisdag idag. Vi gillar kortisdagar. Jag hör av mig efter maten och det möjligtvisa baket. Hejdå.

walkin' on high heels

Kära nån. Jag tror att jag blir galen. För det första är jag helt slut på efter att ha jobbat hela dagen och för det andra vill jag ha ett par skor. Men jag hittar inga! Eller okej, jag hittade ett par. Men min ekonomi funkar bara inte om jag köper pumps för 700kr. Det går bara inte. Tyvärr. Jag måste till en stad. Typ Umeå, och kolla in DNA. Jag har inte hittat deras hemsida, ifall den ens finns. Någon som vet? Aja, jag får väl klara mig ett tag till hur som helst. Som jag sa har jag jobbat hela dagen, vilket jag är glad för. Det får tiden att gå. Resten av veckan, dvs tisdag - torsdag, jobbar jag från klockan nio till klockan ett. Det känns skönt. Då har man fördrivit en lagomt stor bit av dagen. Jag känner att jag är på köpahumör. Jag skulle vilja köpa en svinbra bok och GLASS. Jag känner riktigt hur mycket jag vill ha glass. Chokladglass. Mmm... haha, detta blir ett otroligt ointressant inlägg. Men jag orkar inte tänka, eller skriva för den delen. Det vill sig bara inte. Så ni får nog ha det så bästast tills vi hörs igen imorgon. Adjöken.

give me something new

Det är söndag idag. Ångest-söndag. Tråk-söndag. Kyrk-söndag. Vad vet jag? Har gjort absolut ingenting hela dagen. Nu börjar jag känna söndagskänslan. Ni vet, den som brukar komma under terminerna när insikten om att det är måndag imorgon slår en med full kraft. Jag känner mig rätt irriterad på världen. Vad det nu ska vara bra för. Idag är inte den rätta dagen att bråka med mig. Var inte jobbig med mig. Låt mig vara. Jag önskar att jag hade lite glass. Men det har jag inte så det får gå ändå. Om ungfär fem minuter kommer jag att stänga dörren om mitt rum. Tända några ljus och ta fram en bok och mitt skrivblock. Jag kommer att sätta på en cd med Eva Cassidy och om cirka en timma kommer jag att göra varm choklad. Jag räknar med att jag kommer att gråta några tårar emellanåt. Så att allt är som det brukar vara. Jag räknar också med att jag kommer att beklaga mig och vältra mig i självömkan. Jag räknar med det. För att jag vet hur jag fungerar. Vet ni? Didn't think so. Om ni visste, skulle ni då låta mig sitta och vara down utan att försöka muntra upp mig med de exakt rätta metoderna? Det tror jag inte att ni skulle. Därför räknar jag också med att ni inte vet hur jag fungerar. Eller att ni möjligtvis vet, men inte har tillgång till de rätta metoderna. Det är det inte alla som har. Vilket jag är tacksam för. Jag behöver få sitta ibland. Behöver få gråta några tårar. Behöver få känna sentimentaliteten, ensamheten och kreativiteten. Det är så jag. Jag behöver få känna något som är jag. Jag behöver få veta ibland. Eller vara frustrerad över att inte veta. Det är vad jag behöver. Jag blir galen snart. Ärligt talat, jag börjar till och med känna mig irriterad. Arg. Det brukar bli så ibland. Skit också. Adjö.

a little bit fresher

Jag kände att jag behövde lite förnyelse och jag blev riktigt nöjd. Hoppas att ni kommer trivas. I will. Idag har jag tillbringat dagen med en massa människor. Har varit full fart precis hela tiden och innan hemresen var jag praktiskt taget däckad. Holmen gungar i Sorsele är vad som har orsakat all uppståndelse. Middag hos bror och aktiv faster-tjänst hela dagen. Det har varit mysigt värre. Men jag skulle allt vilja ta ett allvarligt snack med ägaren till en viss karusell. Den såg minst sagt fallfärdig ut och jag skulle aldrig utsätta mig för att åka den. Men det kanske bara är paranoia. Vet inte säkert än. Jag tror att jag ska försöka göra en hyfsat tidig kväll ikväll. Inte för att jag la mig så sent igår, men ni vet, ibland dröjer det innan man somnar. Det luktar popcorn i hela huset och eftersom jag gillar popcorn tror jag att jag ska tigga till mig lite. Men just ja! På tal om popcorn. Jag blev ju bjuden på bio igår, Harry Potter och Halvblodsprinsen. Vilket ni säker förstod. Den var riktigt bra tycker jag. En av de bästa HP-filmerna faktiskt. Men eftersom jag har läst böckerna kan jag inte låta bli att påpeka att de är tusen gånger bättre. Jag menar det verkligen. Väl inne i filmsnacket måste jag också säga att Daniel Radcliffes skådespelarprestation var riktigt riktigt bra i denna filmen. Han har verkligen utveckats och det ska han ha cred för. Helt klart. Andra bra saker i filmen var humorn och minspelet hos flera slådespelare. Jag gillar också Malfoys del i den här delen av storyn, jaa jag tycker synd om honom, och Tom Felton gör rollen väldigt bra. Allt som allt grät jag tre gånger och filmen får fyra av fem toasters. Eftersom jag älskar bio och är ett HP-freak skulle jag gärna se den igen. Vi får se hur saker och ting utvecklar sig. Morsning.

i can't stand it

Nu ska jag äta. Ganska precis nu. Wibergs kommer hit, vilket ska bli mysigt värre. Första arbetsdagen avklarad med endast en smärre incident. Ett fall, något obehagligt men det gick bra. I övrigt har allt gått smärtfritt och det har nästan varigt roligt att få testa något nytt. Sandra ska klippa mig ikväll, jag funderar på att klippa mig kort. Men jag vet inte, we'll see. Om jag gör det så lovar jag att jag ska lägga in en bild. Trots att det är väldigt sällan som jag lägger in bilder. Jag tycker inte riktigt om det. Det passar inte in, utseendemässigt. Det ser fel ut, i mina ögon. Men det är väl bara en fix-idé jag har fått. Eller vad säger ni? Både om min blivande frisyr och mina icke-bild-på-bloggen-tankar. Jag har ont i nacken. Vet ej varför. Nu kom det folk. Jag ksk gör ett stort undartag idag och skriver två inlägg. Adjöken.

whatever turns you on

Hejsan hoppsan lillebror! Nu är jag här igen, saknat mig? New it. Hur som helst, imorgon börjar jag jobba. Det ska bli lite småkul faktiskt. Den känslan kom med posten idag. De senaste dagarna har jag tillbringat väldigt mycket tid i bilen åkandes fram och tillbaka mellan olika platser. Jag har hunnit besöka Gränna, Jönköping, Vadstena, Stenungssund, Ärlandstorp, Fjugesta och så vidare. Jag tänker inte dra en massa info om vad vi har gjort på alla ställen, det blir alldeles för mycket. Är du intresserad så kan du kolla in min bilddagbok där jag har lite bilder. Hur som helst så har familjen Sjulsson lekt turister på riktigt. Det har varit riktigt trevligt och jag tänker absolut inte klaga. Men jag måste få lov att säga att det är oerhört skönt att vara hemma. Jaa, fruktansvärt skönt till och med. Bilen har efter alla dessa dagar blivit något skrämmande och monstruöst i mina ögon. Rumpan och nacken värker efter tusen timmar, det kan jag lova! Vi kom hem inatt och jag däckade. Som en död sill. Det var underbart att få sova i sin egen säng. Studsmattan åkte upp idag så om jag forstätter såhär kommer jag ha benmuskler innan sommaren är slut. Huvva. Jag och muskler fungerar inte riktigt i samma mening. Jag vet egentligen inte hur det har blivit så. Eller okej, det gör jag visst. Jag HATAR allt som har med motion och träning att göra. Det känns liksom så meningslöst. Jag har aldrig någon motivation. Plus att det är tråååkigt. Jag har inte riktigt hittat någon träningsform som passar mig. Eller jo! Vänta lite nu, rätt ska vara rätt. Jag tränar fingrarna när jag skriver sms, blogginlägg och dylikt. Jag tränar stämbanden (muskler?) när jag sjunger. Men hur som helst. Studsmatta. Det är kul. Jag vill till Umeå i helgen. Nu ska jag inte skriva mer meningslösheter. Ingen människa orkar ju läsa ett tusen år långt blogginlägg med massa meningslösheter. Ciao.

something i must tell you

Precis som förra året vid den här tiden bär det av till Stenungsön om några timmar. Jag och morfar, mest morfar, ska sjunga på Stenungsögården. Det är riktigt mycigt där så det blir nog bra. Träffa lite släkt får man också göra. Det är bara lite synd att jag inte hinner vara med på förfesten till "brutalt fylleslag" i Grebbestad. Hade kunnat vara rätt kul faktiskt. Men utan alkohol för min del. Jag ska väl försöka ta mig upp för backen snart anyway. Det får duga med att vara med på förberedelserna för förfesten till "brutalt fylleslag". Sen ska man väl säga hejdå och kramas litegrand. Efter Stenungsön styr vi kosan mot Malmbäck i Småland där vi ska hälsa på några Ruskselebor. Synd bara att Anton dissar mig för Julia, dålig stil tycker jag. De närmaste dagarna lär det inte blir så mycket bloggande, om ens något alls. Eftersom jag inte har någon bärbar dator. Ni får hålla er lugna tills jag är tillbaka i Norrland. Jag börjar jobba på torsdag. Jag känner riktigt hur jag inte vill tänka på det. But hey, man ska leva i nuet! Gosh, jag ska gå nu. Måste hinna surfa runt lite innan jag stänger ner här. Farväl.

the absent of your kiss

Regn, regn och åter regn. Detta ihållande skyfall från himlen. Det skapar en vemodig touch. Som en visa i moll. Att bara sitta och lyssna på musik med regnet som ackompanjemang. Det är allt bra mysigt. Plus att man blir så djup och filosofisk. Då det har slutat regna vill systra mi cylka ner på konsum och köpa glass. Jag vill också, men är samtidigt rädd för att skapa ett beroende som i slutändan skulle ta hårt på min redan tunna plånbok. Därför ska jag försöka sitta här och lyssna på min underbara musik och klicka runt så länge som möjligt. Innan begäret tar överhandet. Begäret efter Ben&Jerry's, New York Super Fudge Chunk. Inte bra, inte bra. Jag älskar den glassen. Den innehåller så mycket känslor. Den är en bra ersättare till tårarna de dagar man känner för att gråta. Idag är det chockerande nog inte en sådan dag. Inte än så länge. Inatt när jag kom hem var jag säker på att idag skulle bli en sådan dag. Men icket. Idag blev bara en dag där jag känner att det är skönt att göra ingenting. Men den krypande känslan finns där så jag skulle inte bli förvånad om jag fick ett plötsligt infall. Ett "nu orkar jag inte mera"-infall. Jag brukar kunna få sånna ibland. Hur som helst, jag ska klicka vidare. Adjö.

that's not how you write a lovesong

Jag har hittat ett nytt band. God bless Spotify. Det heter Aberfeldy och ligger i genren Indy-pop. Vilken jag älskar. Indy-folk-pop och blues och country. Det är vad som gäller. Det är vad som gillas. Jag har ätit lunch med alla mina kusiner. Jaa, alla mina kusiner är faktiskt här, på mammas sida alltså, så det är full fart. Det är nästan komiskt att se alla för vi kan vara vääldigt lika. Nu ska jag fika och snart sluta detta osammanhängande blogginlägg. Jag vet inte riktigt om jag har något att blogga om. Men jag tror att nästa inlägg ska handla om pojkar utan liv. Jag vädjar åt alla mina läsare att inte ta något personligt. Vem är jag att säga vilka som har eller inte har något liv? Jag ska bara ge min åsikt, så kanske vi kan skratta lite tillsammans. Visserligen bakom olika skärmar och på olika platser, men åt samma sak. Det kändes mysigt. Jag gillar att mysa. Jag tror jag ska mysa lite med en kusin eller syster snart. Det var så längesedan sist. Hejdå.

tell me something else

Idag har jag jag varit i Uddevalla. På Torp. Shoppat. Yey. Jag hittade faktiskt något. Det var välbehövliga saker måste jag säga. Så jag blev glad. Eller okej, en överdrift. Men jag blev nöjd. Jag tror att jag behöver och ska sova snart. Jag känner att jag inte har någon ork, till något. Allra minst till att diskutera. Därav det faktum att jag helst av allt vill isolera mig under täcket, och gråta en skvätt. Utan att riktigt veta varför. För det mesta vet jag inte vaför. Jag bara gråter för att det känns som om det behövs. För att det känns lite lättare. För att det känns som om det är synd om mig och för att det känns som om någon bryr sig. Jag vet, jag är patetisk. Men vissa stunder i livet, under mina dåliga dagar, behövs det. Jag inbillar mig att det får mig att må bättre. Att gråta. Jag tror inte att man mår dåligt av det. För mig är det ett sätt att släppa ut alla känslor. För man har alltid känslor, bra eller dåliga. De finns alltid där. Under mina inbillningsdåliga dagar, när jag är trött, behöver jag gråta. Då kommer tårarna för allt och ingenting. Kramar fungerar också. Men det ska jag inte skriva om nu. Jag undrar hur människor som inte gråter klarar sig. Hur gör ni? Om det finns någon ickegråtande själ där ute som läser detta kan du väl höra av dig? Kommentera eller smsa eller ring eller något. Jag känner många som inte gråter, eller okej, några. Men jag har aldrig frågat hur de klarar sig. Jag måste nog ta och göra det. Jag tror att det är bra att jag har vänner som inte gråter så mycket. Vi kompenserar varandra bra. Godnatt världen.

what you could have done

Jag känner fortfarande ingen motivation. Jag vet inte riktigt var den har tagit vägen. Jag har ingen inspiration. Min kreativa sida har slocknat. Jag hoppas att det bara är tillfälligt. Jag funderar på temat på årets Lappis; Framtidshopp. Det var hur bra som helst, jag ska ladda hem några av mötena så jag kan lyssna mer. Bland annat ett, med Mikael Hallenius, där han pratar om att det är skillnad på att mänskligt hopp och Guds hopp. Mänskligt hopp kan vara "jag hoppas att det blir fint väder imorgon". Vi missbrukar verkligen ordet "hopp". Att ha hopp innebär att ha otvivelaktik tillit till något. Jag har alltid haft framtidshopp, alltid haft en massa drömmar om vad jag vill göra. Saker som har kännts så otroligt viktiga för mig, saker jag vill göra och platser jag vill upptäcka. Men efter den här underbara veckan på Lappis har jag insett en sak. Jag har insett att alla saker jag har drömt om att göra inte är så viktiga. Jag kan lika gärna göra något annat, så länge det är vad Gud har tänkt för mig. Jag behöver inte bli psykolog, visst skulle det vara jättekul. Men jag likafullt bli snickare, om det är vad Gud har tänkt. Jag känner inte längre någon längtan efter att få uppfylla allt det som var mina drömmar. Det jag längtar efter är att få gå med Gud och sätta allt hopp till honom. Att göra det han har tänkt. Det är vad jag längtar efter. Jag behöver dela detta med människor så att det är tillgängligt jämt. För jag vet att det kommer att komma dagar när allt detta inte alls är lika självklart för mig. Dagar när jag glömmer att fråga vad Gud vill och gör det jag själv har tänkt. Något jag inte vill. Därför skriver jag detta här. För att när jag har skrivit det här är det offentligt. Som ett slags avtal. Något jag har lovat, och man måste hålla vad man lovar. Inte sant? Hur som helst, varför jag bloggar är ingenting alla andra behöver bry sig om. Jag tvingar ingen att läsa min blogg. Jag skriver för att jag vill och jag tvingar ingen att läsa. Tvärt om, jag bryr mig inte ett skit om hur många läsare jag har. Jag vill helst inte veta. Adjö.

one way to get from A to B

Jag orkar egentligen inte blogga nu. Jag känner ingen motivation. Men jag måste bara tala om att Mora är en håla och att Billingsfors är världens bajshål. Nu är jag i Dalsland, i Ed närmare bestämt. Jag ska snart ta och göra något. Igår åkte jag bil i tusen år och Lappis har varit underbart. Inte som andra Lappis, det är något som har förändrats. Något bra, som inte riktigt går att sätta fingret på. Jag kan vila i hopp. Jag hör av mig senare när jag orkar. Farväl.

you're not giving up on me

Jag har redan förvarnat er, det blir inte mygget bloggande framöver. Om cirkus en halvtimma bär det av till Husbonliden och Lappis. Där kommer jag vara fram tills torsdag eller fredag då we're heading against mormor och morfar. Under Lappisveckan kanske jag kommer kunna skriva ett inlägg eller så, men det är tveksamt. Ni får tjå er tills jag kommer ner till södern. Där kan jag blogga. Idag är det ännu varmare än det var igår. Jag har satt på mig linser fär att kunna ha solglasögonen, OCH jag har klänning! Det ni. Jag är tusen miljoner taggad på Lappis och alla underbara underbara människor som kommer dig. Jag bara älskar. Dagen kommer att tillbringas i vattnet och i stora tältet för att hjälpa Jonatan lite. Sen ikväll drar allt igång på riktigt. Känner ni inte hur kul det kommer bli!? Wiiiie.

sunlight on a wet towel

Jag förklarar härmed mitt hundrade inlägg påbörjat! Jaa, detta är faktiskt mitt hundrade inlägg. Så hur ska det firas? Med glass tror jag, eller melon. Det kändes nyttigare. Det är tusen grader varmt ute och inte ett moln på himlen. Det har sett ut såhär hela dagen vilken jag mest har ägnat åt att ligga och flyta på en uppblåsbar krokodil. I älven. Det var underbart härligt. Men mer om det senare. Jonas sov här inatt, jag har saknat honom. Mycket. Så jag blev jätteglad när han kom och mindre glad idag när han åkte. Men det är ju inte så länge kvar tills vi ses nästa gång, som tur är. Brorsdöttrarna kom idag så här är det full rulle. Vilket faktiskt är kul, det skulle bli så långtråkigt annars eftersom syster är borta och Sandra jobbar. Men you know what?! Snart är det Lappis!! Något som faktiskt förtjänar två utropstecken, och egentligen caps. Men det är så fult så därför struntar jag i det. Hur som helst, Lappis. Jag känner att jag börjar bli sjuuukt taggad. Har målat husvagnen idag, och ska städa ur den någon gång innan fredag kväll. Det är då allt drar igång. Hoppas vi får lika fint väder då som vi har haft i veckan. Just det, jag skrev ju att jag skulle skriva mer om krokodilen och solningen och det. Så here we go. Jag har alltså legat och solat på en grön, flytande, uppblåsbar krokodil och försökt undvika allt vatten Stella har försökt kasta på mig. Det var mot förmodan riktigt skönt i vattnet. Sen har jag gått en liten kortpromenad med Jonas och kastat lite macka och till sist drack jag saft på stranden. Det gillar, inte sant? Jag ska umgås med min Wibbe ikväll när hon har slutat jobba, och det kommer bli tusen kul. Nu ska jag gå och dricka vatten innan jag svimmar av uttorkning och vätskebrist och värmeslag. Morsning korsning!

PS. Jag kom på att jag måste förbereda er på att det nog inte blir så mycket bloggande framöver eftersom det snart är Lappis och sen bär det av ner till södern. Plus att jag får dåligt samvete av att sitta vid datorn när det är såhär fint väder ute. Det är ju sommar!

a movement by energy

Idag är det alltså onsdag och sommarlov. Vi är påväg till stugan, men har gjort ett snabbstopp hos bror. Det är där jag befinner mig nu. Vår dator är trasig, därav bloggpausen, så jag passar på att låna brors när jag är här. Har gått kurs i två dagar vilket var fruktansvärt drygt, men värt pengarna. Hoppas på bättre väder, framförallt värme. Jag håller nämligen på att frysa ihjäl. Vi åker hem igen på söndag och då hoppas jag att vår dator ska vara lagad. Hur som helst så ska jag ta och vila ut mig några dagar nu, men jag finns på mobilen om det är något. Släng gärna iväg ett sms eller slå en pling även om det inte är någpt, kanske bara för att prata iväg lite tid. Sådant uppskattar, för det mesta. Nu ska jag gå och vara social ett tag, eller kanske drömma mig iväg till någon annan stans. Någon stans där Jonas är och där det är varmt. Ha en superhärlig midsommar så ses vi! Morsning korsning.

like every time before

Jag har haft en "lektion" idag. Sov till halv tio. Klockan halv ett var jag inne på Fotoclick och framkallade lite bilder som jag sedan köpte ramar till på Åhléns. Då jag var klar med det var klockan undefär tio minuter över ett och jag behövde inte vara på skolan förän halv tre. Därför gick jag och satte mig på biblioteket och läste bok, i lugn och ro. Tills estetarna kom och började ha högläsning ur KP, något som jag bara orkade med i ca tjugo minuter innan jag flydde till musikskolan för att möta Jonas. Sen chillade jag tills lektionen började, det var samhälle. När den hade börjat chillade jag tills jag fick veta att jag har MVG i samhälle A. Efter det åkte jag hem och chillade. Sedan dess har jag bara chillat. haha, chillat. Inga lektioner imorgon vilket känns otroligt skönt. Tagga HEAT på fredag och student och skolavslutning och folk! Japp, det gör jag i alla fall. Jag är trött, jag har inte ork att skriva något tankfullt och filosofiskt. Jag har bara lust att berätta vad jag har ätit idag. Jag har ätit tårta! Pappa köpte tårta till mig för att fira att jag har haft min sista idrottslektion. Ni anar inte hur bra det är! Tusen bra! Jag ska vara glad en stund nu. Mors.

the world spins madly on

Tisdag. Jag skrev ingenting igår, det är lite ovanligt. Istället gjorde jag andra saker, som att dricka energidryck, äta godis, åka motorcykel, skratta, se film, skratta och bara vara glad. Igår gjorde jag allt det där, istället för att skriva. Idag skriver jag. Dock behöver inte skrivandet utesluta de andra sakerna. Idag skrattar och och äter godis och är glad och skriver. Det tycker vi om, eller i alla fall jag. Ikväll är det avslutning med cellis. Det känns sjukt tråkigt. Jag kommer gråta. Cellis, ni anar inte vad ni har betytt för mig! Jag älskar er allihopa. Jag hoppas och tror att vi alltid kommer att finnas för varandra, kanske till och med ha speciella band med varandra. Under ett års tid har ni förgyllt mina tisdagkvällar. Mitt liv. Jag vet inte hur det ska gå i sommar, eller nästa år. Men det ordnar sig säkert. Jag hoppas att ni vet att jag alltid kommer att älska er. Ni betyder tusen, och som ni vet så är "tusen" ett kraftuttryck av icke skådat slag. Nu ska jag gå och leta reda på Jonas, han springer omkring och fixar massa saker som inte kan fixa sig själva, och ta en kram. Adjöken.

sometimes you fade to gray

Jag har en riktig söndag idag. Med det menar jag att jag går runt med känslan av att orken är slut och borta och icke-existerande. För det är den. The look of today är pyjamaströja, mjukisbyxor, rosa/luddiga tofflor och rosa/luddig morgonrock. Frisyren är nyvaken och smink a big NO-NO! Jag parkerade mig i sackosäcken i förmiddags efter att jag hade hjälpt pappa lite och där jag jag suttit tills nu. Har sett Runaway Bride och en till film, som var hyfsad men som jag inte kommer ihåg namnet på. Jag känner bara vilken slödag det här är, och har varit sedan jag vaknade. Jag undrar varför det blir såhär vissa dagar. Jag är inte emo, långt ifrån. Jag är snarare utmattat glad och kär. Utmattad. Precis det rätta ordet att beskriva mig idag. Ut mattad. Urkramad all den sista energin. Den här söndagen används till att bygga upp ett nytt energilager inför den kommande veckan som kommer att vara galen. Jag måste dock påpeka att utmattningen ger biverkningar som kort stubin, irriterat tonfall vid tilltal, zero tålamod och ett godis/matbegär. Plus att min tankeverksamhet ligger vid fryspunkten. Det går inte fort idag måste jag säga. Det blir en tidig kväll. Dagar som denna är jag nästan glad att jag bor där jag bor. Hit är det aldrig någon som kommer och jag kan gå omkring här hemma och sega som en slusk utan dåligt samvete. Tack och lov att det finns musik. Farväl.

love all the beautiful dresses

Nu är jag tillbaka! Levandes till och med. Jag måste säga att balen var långt över förväntan! Men jag ska ta det från början. Igår morse klev jag upp med pirrande mage för att duscha och sedan åka in till stan. Jag och Jessica blev fixade hemma hos henne av Jennifer och Alex. De började med sminkning, sen blev det matpaus och sedan hårfixning. Jag måste bara säga stort tack till Jenn och Alex, utan er hade det aldrig fungerat! Tusen tack för hjälpen! Jag blev jättenöjd. Snacka om chock när man tittade sig i spegeln. Under tiden som Jennifer fixade mitt hår höll jag på att dö av nervositet och hade stora problem med att sitta stilla. Men det ordnade sig. När klänning och skor och hela köret var klart bar det av hem till Jonas för plåtning. Carro fick några riktigt fina bilder faktiskt. Men jag kan säga att mungiporna krampade och skrek "fejk-leende" lite senare på kvällen. Hur som helst, klockan halv fem stod vi och frös på gammplatsen innan Transformers-bilen kom. Den var allvarligt talat hur cool som helst! En Mercedes, cab, silverfärgad. Tror jag ^^ anyway. Den var hyfsat nervöst att sitta i bilen påväg till hotellet. Men väl framme gick det bra. Ut ur bilen, upp på podiet, en smärre klivning på klänningen som dock inte orsakade större konsekvenser, snurra några varv och sen ner igen och le mot alla kameror. Väl inne var det lugnt och kvällen fortskred utan komplikationer. Maten var jättegod, och bordssällskapet underhållande och vackra. Alla var vackra. Det var rätt fascinerade att se alla så uppklädda. Vi hade turen att få en toastmaster som visste vad han höll på med, många EP till han säger jag bara! Efter all mat blev det vals till estetband. Vilket faktiskt gick bättre än jag trodde! Haha, uppmärksamma att jag skrev "bättre än jag trodde" och inte att det gick bra. Men kul var det. Efter valsen utsågs balens kung och drottning och balens par, som blev Emanuel och Emelie. De var verkligen hur söta som helst! Sen satt jag och Jonas och lyssnade en stund på estetbandet och tittade på improvisationsdans innan vi åkte hem och bytte om. Ut med alla tusentals hårnålar, av med klänning, försöka fixa en relativt snygg frisyr trots all hårspray. Sedan var det bara att fort som ögat skynda sig ut till Adde som helt plötsligt kom och hämtade oss för att få med oss till nattklubben. Så dit bar det av och väl framme blev det lots of najs människor och en hel massa daaaans! Yey! Hem vid två och godnatt. Jag måste bara säga tack alla för en underbar kväll! Och tack Jonas, som var snyggast och bäst, utan dig hade det inte varit hälften så roligt. 

Tragiskt nog var det bara att kliva upp imorse för att åka till gammplatsen och musikskolans dag, plus nationaldagsfirande. Det var trött imorse men det gick över under dagen som har bestått av en himla massa bra musik och mysiga människor. Det gick riktigt bra att sjunga idag faktiskt, bättre än jag trodde att det skulle gå. Nu ska jag se film med syster. Min Jonas är helt klart bäst. Adjö världen. 

is this the way

Jag skriver dagens inlägg idag, närmare bestämt klockan sexton noll noll. Vilket är ganska tidigt för att vara ett verdagsinlägg från mig. Men ibland måste man bryta mönstren. I vilket fall som helst så har jag haft en väldigt lugn dag. Jag hade sovmorgon imorse och åkte sen till skolan och gjorde ett prov och sen direkt hem igen. Väl hemma klippte jag lite gräs; med betoning på lite, städade rummet, såg film och lekte lite med Fanny. Hon är helt klart underbar. Jag älskar uttrycket "Gunga tusen hundra högt!" Guess who said it? Nää jag menar det! Det kunde varit vem som helst av Fanny eller mig, men denna gången var det Fanny. Vi är rätt lika ibland, haha. Jag ligger på samma nivå som en fyraåring! Eller diskussionen om ifall vi skulle leka kurragömma:

Fanny: Lek kurragömma med mig!

Elina: Nej inte nu.

Fanny: JO

Elina: NEJ

Fanny: JO

Elina: JO

Fanny: NEJ!

Jag vet, jag var lite busig där. Ikväll kommer Jonas. Han säger att vi ska öva på att dansa vals. Problemet är bara att jag inte dansar. Eller det egentliga problemet är att han kommer att få mig att dansa och jag dansar bara inte! Herregud ändå. Hur skall detta gå? Balen är imorgon, jag är inte så nervös just för tillfället men det kommer nog skulle jag tro. Så ikväll blir det att börja packa och förbereda sig mentalt. Håll tummarna för mig! Jag meddelar troligtvis på lördag eller söndag hur det gick. Tvivlar på att jag hinner blogga imorgon, vi får se vad som händer. Jag kan inte lova något. Men ha en finfin fredag älskade vänner! Farväl knubbsäl.

you are still mine

Nyrakade ben. Det är vad jag ska filosofera över idag. Ni killar vet inte vad ni går miste om! Det finns få saker på jorden som går upp mot nyrakade ben. Det är i alla fall min åsikt. Ni vet, mjukheten gör att man blir alldeles glad. Nästan lika glad som en kram från någon man tycker om. Fast kramar är bättre. Men det är ben jag ska snacka om. Så let's go on. Jag somnar lättare och sover bättre med nyrakade ben. Eller okej, jag inbillar mig att jag gör det. Det känns lugnande på något vis. En avslappnande känsla. Som vi tycker om, eller vad säger ni? Dagens filosoferingar förklaras här med avslutade. Det går riktigt bra för mig i skolan, betygen har hittils landat där jag har velat. Dock kan det ta en tvär vändning under morgondagens matteprov. Men jag hoppas att det går bra. Har bara en lektion imorgon och det är provet. Dessutom är jag ledig på fredag, orsak: balfixning. Jag vet inte riktigt. Samtidigt som det finns saker jag vet, utan att tveka det minsta. Jag bara vet. Jag älskar att jag vet. Nu gör muskelknutarna som besitter min nacke uppror vilket resulterar i en nästan outhärdlig smärta. Med andra ord ska jag gå från datorn nu, nacken pallar inte mer. Adjöken fröken.

i was dreamin' of the past

Du har rätt. Det värsta är att inte veta. Men nu ska vi inte prata om sådant. Vi ska prata om otroligt dryga körkortskurser. Det var tur att Martina var där. Jag förstår inte riktigt vitsen. Bortsett från att jag har lärt mig hur jag ska göra när jag ledsnar på papa; let's kör mot rött! Det är nämligen han som straffas, troligtvis genom att bli avtagen körkortet. Tydligen är det han som handledare som har ansvar för det jag gör, haha stackarn! Jag skulle inte vilja byta med honom kan jag säga! Jag lyssnar hur som helst på bra musik. Lite mixed idag, innehållade bla. Cher, The Weepies, Tyler Hilton och Jack's Mannequin. Jag börjar få balnerver och det blir inte bättre av att alla hela tiden påminner mig. "Balen är ju på fredag" Nää, som om jag inte vet det? "Wii, är du inte nervös inför balen?" Jag kommer att dö men nejdå, inte nervös alls. "Har du bestämt hur du ska ha håret?" Nej, jag har inte den blekaste aning. Suck. Jag känner att jag måste gå och lägga mig. Godnatt världen.