det är glädje att vara kristen

Min fina klasskompis Emma filmade lite från vår resa till Vintrosa i söndags förmiddag. Såhär mycket party är det att vara kristen! Tack Jesus för fantastiska vänner! Adjö.

när man känner sig liten

Som de flesta av er vet går jag en ettårig bibelskola där det ingår en tre månader lång praktik som jag har gjort i New York. Mina övriga klasskompisar har varit utspridda på alla möjliga platser i världen och i Sverige och nu i dagarna redovisar vi våra praktiker för varandra. Något som verkligen är helt fantastiskt.

Idag redovisade bland andra Ida och Esther som har varit på ett barnhem i Johannesburg i Sydafrika. Det var en fantastiskt redovisning om ett fantastiskt arbete. Door of Hope är ett kristet barnhem där man tar emot barn som ingen vill ha. Allt de berättade och bilderna de visade berörde mig så otroligt mycket och det gör mig så fruktansvärt ont hur barn, som alltid är oskyldiga, alltid är dem som hamnar i kläm. Hur de längtar efter kärlek, något som jag tar för givet. Barn som blir lämnade i soptunnor, i påsar vid vägkanten eller på sjukhuset som nyfödda. Det får mig att känna mig så liten. Jag vill hjälpa till, men känner att jag inte räcker till.

Nu är det såhär att Door of Hope nästan helt finansieras av donationer, vilket ger mig en uppgift. Jag kan inte åka till Sydafrika och jobba och jag kan inte adoptera massa barn. Men jag kan ge. Om jag har tusen kronor jag kan ge hundra till de här barnen och det här arbetet. Så det ska jag göra, och det kan du också göra. Gå in på deras hemsida www.doorofhope.co.za och klicka dig fram till "how can i help" och välj sedan "donations". Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Tack Jesus för alla människor som ger sina liv åt dina minsta, som överallt i världen arbetar med att ge barn en framtid. Adjö.

hysteriska sammanbrott

Jag har aldrig varit såhär nära ett hysteriskt sammanbrott! Vill bara lägga mig på marken och skrika och gråta. Jag somnade halv fyra inatt eftersom det kliar hysteriskt på hela magen, ryggen, låren och armarna. Helt otroligt sanslöst fruktansvärt. Jag brände magen i solen i förrgår, men i övrigt finns ingen förklaring. Bara att det är en plåga. Jag får attacker! Adjö.

eurovision i gräset

Party i gräset med Eurovision Song Contest och klassen. Hur fint som helst. Om man bortser från myggen. Sen ser man lite sliten ut efter en heldag med sol och bad. Men det hör väl till. Adjö.

vilket väder vi har!

Vilket sanslöst väder vi har idag! Och så otroligt vackert Sverige är. Speciellt när man har fina vänner att hänga med. Men nu ska jag sova. Mest för att jag är trött men också för att jag vill att det ska bli imorgon så vi kan få ha en till sån här bra dag. Solskyddsfaktor är bra. Adjö.

världens vackraste götabro

Jag gillar Götabro, och alla människorna här. Jag älskar svensk vår. Det är fantastiskt. Grönt och fint och äppelträden blommar. Igår grillade vi. Det var mysigt. Adjö.

oj vad jättefint

Det känns fint att vara förlovad. Speciellt när man har en sån fin person att vara förlovad med. Adjö.

borta bra men hemma bäst

Igår landade jag på svensk mark igen efter tre månader i New York. Mamma och mormor mötte mig på flygplatsen och tog med mig hem till moster på middag innan de skickade iväg mig till Stockholm och till André. Hela resan gick extremt jättebra, trots lite sömn och tidsskillnad, och det är otroligt skönt att vara i hemmalandet igen.

Dagen idag har tillbringats i Stockholm med André. Vi har fikat svenskt knäckebröd, sett lite av Kungsträdgården, Gamla Stan och Djurgårdsslätten. Sen gick vi en sväng till Skansen och där, mina vänner, togs det livsbeslut. Fantastisk dag. Adjö.

som brödundret men nästan!

Idag har jag och Johanna haft en fantastisk sista dag i New York. Den började med grönsakssoppa till tidig lunch och efter det bar det av in till Manhattan och Times Square där vi köpte biljetter till en musikal. I väntan på att klockan skulle bli två och showen skulle dra igång gick vi en sväng till The Body Shop för att sedan ta en sista fika på Svenska Kyrkan. Vi irrade runt en stund vid 6th avenue innan vi gick för att se Mary Poppins. En helt sanslöst fantastisk musikal som dessutom hade extremt trevlig personal. När det var slut gick vi och åt middag på KFC och råkade sedan hamna på fel tunnelbanetåg, sista dagen till ära, och irrade runt en stund i New Yorks undre värld innan vi till slut hamnade rätt och kom hem till Brooklyn, Clinton Hill, Fort Greene.

Sedan vi kom hem har vi bara packat och grejat. Vi var ungefär helt hundra procent säkra på att vi skulle måste lämna kvar massa saker eftersom vi hade en del övervikt när vi vägde vårt bagage för någon dag sedan. Men Gud är god för idag när vi vägde allt visade det sig att vi till och med har nåt kilo till godo! Hur nu det kan ha gått till. Det känns lite som ett under, eller en knasig våg. Men jag tror jag satsar mer på undret. Imorgon åker vi hem! Adjö.

sköldpaddor i central park

I lördags tillbringade vi dagen i Central Park med två av tjejerna i programmet. Det var strålande sol och vi satt på en filt och försökte bli bruna, letade efter slott och sköldpaddor och tittade på fina skyltar som satt fast på bänkar lite överallt i panken. En fantastisk dag! Adjö.

nu är det inte många dagar kvar

Idag är jag trött. Mest för att jag sover så knepigt. Ihålig madrass, platt kudde, resenerver och massvis med knasiga drömmar. Idag är det tisdag och imorgon är det onsdag och sen kommer torsdag och då åker vi hemåt. Planen är att landa i Sverige på fredag eftermiddag, i svensk tid. Det känns som en bra plan. Tycker jag. Adjö.

brooklyn botanic garden

Idag har vi haft extremt fint och varmt väder och jag och Johanna har varit på utflykt till Brooklyn Botanic Garden. Där fick man se superfina rosor, luka på syrener och titta på bonsaiträd. I eftermiddag har vi gjort riktigt god grönsakssoppa med vitlöksbröd. Det var extremt gott. Adjö.

fina fruktiga färger

Jag och Hannis äter frukt idag. Adjö.

alla andra kommer va färgade

Jag har suttit och läst lite bloggar. Mest sånna som tillhör mina fina klasskompisar som praktiserar i olika delar av världen. Det fick mig att inse att jag är vit. De flesta andra är i soliga länder, men inte jag. Eller visst skiner solen i New York idag. Men det är inte precis passande att ligga och steka på gatan. Så om en vecka när vi kommer tillbaka till Sverige så lär det vara jag och Johanna, och Englandsgänget, som fortfarande är vita. Adjö.

som jag sa, bara usa

Som jag har sagt förut. Det är bara i USA man blir bjuden på kristet godis. Adjö.

en liten stjärnglimt

Ikväll har vi varit med ett gäng tjejer som jobbar här på centret på en restaurang som heter Stardust Diner. Där får man, förutom god mat, se uppträdanden av servitriserna som är blivande Brodway-artister. Dom sjunger och dansar och är extremt duktiga. Riktigt häftig upplevelse! Här kommer ett smakprov. Adjö.

i evigheternas evighet

Jag brottas med en konstig känsla. Känslan av att det här är mitt liv och av att jag aldrig kommer att komma hem. Sverige känns som en saga. Overkligt och främmande och långt borta. Jobbig känsla. Jag vill gärna komma hem. Adjö.

god bless america

Idag har jag och Johanna varit på gudstjänst i Svenska Kyrkan i New York. Det var som att vara en timma i himlen. Ett fantastiskt avbrott från de något kaotiska, extremt högljudda och galna amerikanska frikyrkogudstjänsterna. Ingen som skrikpredikar, ingen som tvingar dig att vråla som en galning, ingen konstant klappar i händerna och inget oväntat som händer. Bara en lugn stund med en välkammad präst som pratar svenska och den blomstertid nu kommer. Helt underbart skönt. Ett andningshål. Adjö.

räknas filosofi som sysselsättning?

Jag gör absolut ingenting för tillfället. Förutom att lyssna på Harry Potter ljudbok och sitta på sängen och fundera över vad jag ska hitta på. Borde kanske göra nåt konstruktivt, som ger resultat. Tillexempel träna, eller läsa bibeln, eller läsa andra viktiga böcker, eller något annat. Men jag kommer mig liksom bara inte för. Känner mer för att sitta bort hela kvällen. Till ingenting. Adjö.

en liten bild

Den här jag jag gjort, och tagit. Duktig jag.

empire state building

Jag har glömt visa bilder från när jag var med Johanna och föräldrarna Marklund i Empire State Building. Utsikten var häftig, huset högt och människorna många. Adjö.