let's leave this behind

Nu är det dags. Årets sista middag ska snart lagas. Imorgon är det dags att börja om, trots att jag inte känner mig så hemskt motiverad. Hur som helst, så spelar det ingen roll. Nu är det dags att ta sig i kragen. Hitta tillbaka. Börja om på nytt. Jag hoppas att du lyckas med allt du vill ta dig för under det nya året. Själv har jag Gud så jag är inte orolig. Adjö.

this year i have, extended version

Januari.
I januari fyllde Sandra sjutton år och min lillasyster elva. Det var en massa snö och många dagar tillbringades nere vid älven. Vi grillade en massa korv och hela klassen bråkade med vår naturkunskapslärare. Jag blev kär i Jonas och träffade Danny på Duvan Cup. Jag var med på en hel idrottslektion.

Februari.
I februari åkte jag och min cellgrupp till fjällen. Vi hade med oss skotrar och en massa mat som vi åt undertiden vi förfrös oss. Mattias och Jonte kom och hälsade på från Småland. Adrian fyllde nitton år.

Mars.
I mars minns jag inte riktigt vad jag gjorde. Jag antar att det var någon gång runt den här tidpunkten som jag blev bjuden på balen. Jag åkte på sportlovsläger i Ammarnäs.

April.
I april var vi i fjällen under påsk tillsammans med bror och brorsdöttrar. Det var klarblå himmel och väldigt vackra solnedgångar. Jag tror att det var någon gång runt den här tiden som jag träffade Nico och hade på mig linser för första gången.

Maj.
Första maj firades som vanligt i Vilhelmina. Där pratade vi mycket om bön och jag fick ett löfte av Gud. Senare i Maj åkte vi ner till Ullånger och tittade på Wibergs nya hus och gick på bröllop och semestrade vid kusten.

Juni.
I juni gick jag på bal i vacker klänning och fantastisk frisyr. Det blev sommarlov och Jonas flyttade till Umeå. På Lappis fick jag ännu ett löfte från Gud och på midsommar var vi i fjällen med blomsterkransar av förgätmigej.

Juli.
I juli var vi nere hos mormor och morfar i Dalsland. Blixten slog ner och vi träffade en fiskmås på båten i Hunnebostrand. Alla kusiner kom och hälsade på och jag sjöng tillsammans med morfar på Stenungsögården. Sedan åkte vi ner till Erlandstorp och åt körsbär innan vi tog en semestertur förbi Gränna och Vadstena. Det var också i juli jag upptäckte den fantastiska knutfrisyren som skulle komma att dominera en stor del av min höst.

Augusti.
I augusti köpte jag ett par neonrosa lackpumps och målade mitt rum vitt. Jag jobbade inom äldreomsorgen och var ensam hemma i några veckor. Maria och Sofia kom och hälsade på och M stannade i flera dagar. Vi åt chokladfondue och åkte båt.

September.
I september sökte jag till körslaget och plockade blåbär. För andra året i rad åkte Julia med på församlingslägret som denna gången var i Hemavan. Fjällen var höstigt vackra och vi fick leriga skor. I september tog det slut mellan mig och Jonas, jag var med på den första ”Säker Tjej” träffen och köpte en ny mobil. Danny åkte tillbaka till Texas.

Oktober.
I oktober var jag på bröllop och hela släkten var samlad. Vi åkte ner till Dalsland och firade morfar som fyllde 70 år. Jag åkte och hälsade på Sandra och Nico och försökte tänka på annat. Jag och Jessica firade våra sjuttonårsdagar med maskerad där vi fick besök av både Fantomen och Rosa pantern. Jonatan fyllde arton år och vi firade honom med en lyckad överraskningsfest.

November.
I november fotade jag nästan ingenting. Jag tillbringade en massa tid med gitarren och skidisar.

December.
I december fick jag en ny kamera och Sandra kom och hälsade på. Jag höll i en ungdomssamlingens tjejkväll. Jag och Alexander bokade biljetter till en Eric Clapton konsert. Fanny var min lucia och i början av jullovet isolerade jag mig hemma. Akka kom hem från Umeå under jul så julafton tillbringades hos dem och hemmavid. Under mellandagarna kom moster upp med hela sin familj, bror och brorsdöttrar kom och hälsade på precis som gamla idbäcksbor. Nyår tillbringas med familj och jag klippte lugg.

Allmänt.
Våren var hur bra som helst medan hösten har varit lite jobbigare. Jag har tillbringat väldigt mycket tid i Lycksele, under våren hos Jonas och under hösten hos Sandra och skidisar. Under året har jag lärt känna många nya, fantastiska människor. Ingen nämnd, ingen glömd. Jag har skrattat tusen mycket och gråtit en skvätt eller två. Jag har haft bästa vänner, slutat ha bästa vänner och fått tusen bra vänner vänner. Jag har tagit upp gamla kontakter och tappat några. Jag har fått en gitarr och sjungit mycket och hittat massa ny musik. I början av våren hade jag min första sånglektion.

Ny musik
The Weepies, John Mayer, Miss Li, Lars Winnerbäck, Grayson Capps, Melissa Horn, The Format, Aberfeldy, Belle and Sebastian

you will never be forgotten

Dagens dilemma är huruvida jag ska göra en årsresumé här på bloggen, eller inte? Och om jag i så fall ska skriva eller om jag ska lägga in bilder? Jag vet inte riktigt. Har inte bestämt mig än. Det har varit ett så händelserikt år med saker jag absolut vill komma ihåg. Men också med sådant jag helst skulle vilja glömma. Jag ska fundera ett tag och sen ser vi vad som händer. Adjö.

song of today

when I lost faith, you believed in me

when I stumbled, you where right there

for every act of love you've done, I owe you one

whenever the road is too long

whenever the wind is too strong

wherever this journey may lead to

I will be there for you

I will be there - Jessica Andrews

longing for endless summer

Jag sitter och tittar på en massa sommarbilder och drömmer mig bort till en värld utan bomullssnö och kyla. Fastnade vid en av bilderna från balen, jag ser hemskt kär ut. Det var grejer det. Jag längtar tills jag får använda klänningen igen, och vara sådär fin i håret och allmänt glad och somrig. Det ni.

song of today

what if you were left with a stone cold heart?

and you were all alone and just falling apart?

would you rise again? would you rise again?

what if hope was lost for a hundred days?

and you feel that life was just slipping away?

would you rise again? would you rise again?

What if - Cookies 'n' beans

quote of today

"Två själar hade mötts och visat varandra kärlek och respekt. Själen har inget kön, själen ser inte till världslig makt. En människas själv svarar bara på medmänsklighet och kärlek."

utdrag ur "Bortom stjärnan" av Elisabet Nemert

call that a wake up

Nu är det bäst att ni håller i er. Jag ska nämligen berätta något sensationellt. Det är såhär, att jag har haft mobilen avstängd hela dagen, har det fortfarande, och planerar inte att sätta på den under dagen. Så obeskrivligt skönt. Jag tror att det var tusen år sedan sist detta hände.

(ursäkta ordvitsen i rubriken)

congratulations my love

photo by Juan-Carlos Hernández

song of today

and blame postmodern things I can't relate

like summer camp and costal states

like alcohol and coffee beans

dance floors and magazines

I think it's safe to say I've only got myself to blame

but boys in swooping haircuts are bringing me down

taking pictures of themselves

I never finish phrases, I misspell

open arms are prison cells

when I said "I hate what I've become"

I lied, I hate who I was

so when you start to wonder

about the pain in my throat

then you ever, no ever, ever speak

for someone you don't know

Dog Problems - The Format

it snows cotton

Julafton var tusen mysig, lite farmor och farfar och sen bara hemmavarande. Riktigt skönt. Julklapparna innehöll fem olika böcker, kamerastativ, pengar, badskum, gitarrställ och massa annat smått och gott. Jag är nöjd i alla fall.

Idag har vi varit ute och åkt madrass i bomullssnö. Nu är det bra musik i öronen och väntan på släkt. Adjö.

i am a movie star

kind of wierd, i think

Jag har precis upptäckt en sak. Alla bloggar jag läser tar "jullov" nu. Det tycker jag är lite konstigt, om jag ska vara ärligt. Jag kan förstå att man tar ett bokstavligt lov om man jobbar med bloggen. Men sånna som jag, som bara skriver för att det är roligt. De förstår jag inte riktigt hur de kan ta lov. Faktiskt. Bloggande är ju inte roligt om det blir ett tvång. Och om det inte är något tvång borde man väl inte känna sig tvingad att tala om att man tar bloggpaus. Om man nu inte absolut vill. Jag vet inte, det var bara en liten åskådning. Hur som helst så tar jag inte jullov från något annat än skola och möjligtvis lite mobiltelefon. Adjö.

workin' half past seven to halv past four

Nu är det färdigjobbat för min del, för den här gången. Ni kan tro att det är roligt, tanter och farbröder är väldigt underskattade. Imorgon är det jul och idag är jag däckad som en död säl. Jag har inte så mycket intressant att skriva, så det är väl lika bra att jag inte skriver alls. Och hörru August, du får allt sjå dig med julbilder tills det är jul. Alltså imorgon, eller juldagen. Beroende på morgondagens stressighetshalt. Adjö.

just because it is doesn't mean it should be

Igår såg jag en dokumentär om en studentförening i Iran som kämpar för demokrati. Jag måste säga att jag blev riktigt chockad, jag hade ingen aning om att Iran fungerar som det gör. Jag visste inte att man fortfarande stenar människor och hugger av deras händer som straff. Jag visste inte att regimen kontrollerar allt. Nu kan man väl inte säga att jag vet så mycket egentligen, min enda källa är ju gårdagens dokumentär. Men filmerna på människorna som stenades, som fick kroppsdelar avhuggna, de gör mig så frustrerad. Vi i väst påstår oss kämpa för mänskliga rättigheter. Vi sägs jobba utifrån principen; alla människors lika värde. Gäller inte det iranier, eller ska vi begränsa oss till lilla Sverige?

Jag menar, vi borde ju kunna göra något. Om jag inte har helt fel så har västvärlden väldigt stora handelsförbindelser med Iran. Använd dem för att sätta krav. Hur kan vi handla med ett land som praktiserar motsatsen av vårt lands värderingar?

Nu är det väl inte så enkelt som det låter. Det förstår jag med. Jag vet att jag inte kan säga så mycket eftersom det enda jag själv gör är att skriva halvirriterade blogginlägg. Blogginlägg som minsann inte skonar människor från tortyr. Det är inte precis så att det här inlägget kommer att ge Irans befolkning yttrandefrihet, frihet att leva egna liv. Men jag kan trots det inte låta bli. Jag önskar jag kunde göra mer. Förhoppningsvis kan detta inlägget utvecklas till något mer handgripligt, inom inte allt för snar framtid. Jag ville bara lufta mig. Tack.

the stars has turn to gold

tell me what to write when everything has been written. tell me who to give my tears to when everyone has been cried for. tell me what's left.

themesong of today

Sen en tid tillbaka har jag varit tom

och försökt hitta spår som leder rätt

Ja det finns så mycket måsten

att vara bra på det man kan

och mitt i allt så ska man vara sann

Jag ändrat i mitt rum, köpt nya möbler

och samlat damm på min gitarr

För allting jag skriver blir ändå för kort

Och allt som är bra med mig

har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär

och insett att jag måste börja om

Ja jag har kämpat för en plats

som passar både här och där

Men snart ska jag hitta den jag är

Sen en tid tillbaka - Melissa Horn

quotes of today

"Fy Fläsk"

"Det var ju av ren godhet"

- Anonym

girls of today

Fanny och lugg. Det är grejer det.

song of today

Oh, that wasn't ment to say at all

from where I'm sitting, rain

falling against the lonely tenement

has set my mind to wander

into the windows of my lovers

they never know unless I write

"this is no declaration, I just

thought I'd let you know goodbye"

said the hero in the story

"it is mightier then swords, I could

kill you sure but I could only

make you cry with these words"

Get me away from here I'm dying - Belle and Sebastian

i wanna be all by my seeeeelf

Vilken kväll det var igår. När jag kom hem satt jag och såg Desperate Housewifes med nudlar som enda sällskap. Resten av kvällen satt jag i en trötthetsdimma och tittade på Bonde söker fru och Jul med Ernst. Vi gillar Ernst, han är så äckligt kreativ och hurtig. Kvällen avslutades med glögg, clementin och en bra bok vid namn Tusen strålande solar på mitt fina nya skrivbord. Jag tycker om sådana kvällar och boken är underbar. Adjö.

in a winterworld

photo by littleblackorchid

hela världen glittrar månsken

andetag blåser moln av värme

ögonfransar vita av frost och

tystnad som tillåter ljud av

tjocka skor och mjukt snöknarr

det är då hon bygger sig ett bo

i värmen i hans halsgrop med

händerna i mjuka pojklockar

beauty of today

Fina saker med den här dagen är:

- att jag har fått massor av kramar

- att jag har hittat en ny underbar blogg vid namn Le Love

- att jag har fått höra att min lugg är fin

- att det är lov

- att jag har upptäckt ny bra musik, Belle and Sebastian

- att jag har återupptäckt photoshop

- att jag är väldigt filosofisk

how to become a hero, part 4

Nelson Mandela föddes år 1918 i Sydafrika och var den första i sin familj att gå skola. Han har under sitt liv tilldelats över 400 utmärkelser för sitt arbete för det afrikanska folkets rättigheter, mot apartheid och har suttit många år i fängelse till följd av sitt arbete. Han var den första sydafrikanska president som blivit demokratiskt vald med rösträtt för hela befolkningen. Till skillnad mot många andra ikoner för civil olydnad var Nelson Mandela ledare för ANC:s militära del, något som han säger var i försvar mot apartheids våld. Under en rättegång höll Mandela ett tal som han avslutade med orden ”Under min livstid har jag hängett mig åt denna kamp för det afrikanska folket. Jag har kämpat emot vit dominans, och jag har kämpat mot svart dominans. Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.”

thank you my dear

O du anonyma kommentator. Jag vill bara uppmärksamma att det inte är jag som formulerar mig dåligt utan du som kanske ska överväga att skaffa läsglasögon. Jag skrev faktiskt "Nu ska vi inte dra alla över en kam, och jag kanske tog i lite." Jag är fullt medveten om att alla smala tjejer inte har ångest och anorexia. Men tack för synpunkterna. Jag kanske inte ska skriva under stor irritation ifall det skapar missförstånd.

makes me fall in love

Jag har skaffat flickr. Jag ska tala om varför. En av bloggarna jag läser länkade till en pojkes flickr. En pojke som tar fantastiska bilder. Sådana som man bara blir glad och lycklig av. Pojkar med slarvigt hår, vackra käkben och fantasi. Sådana tycker vi om. Han heter Logan Jack.

mom, i want a guy from italy

O du anonyma kommentator, du okända själ som kommenterade inlägget om min man enbart med orden "jag vet var han finns". I mitt hjärta finns en längtan efter ytterligare förklaring. Jag hänvisar dig åter till kommentarsfältet, med önskan att du lämnar namn och telefonnummer. Tack på förhand.

how to become a hero, part 3

Vi börjar med Martin Luther King Jr som levde mellan år 1929-1968 i USA. Under hela sitt liv kämpade han för mörkhyades rättigheter i Amerika och blev tillslut mördad. Han var baptistpastor, precis som sin far och farfar, och ordförande i medborgarrättsrörelsen Southern Christian Leadership Conference. Många av hans tal mot rasism är väldigt kända. Det största är kanske ”I have a dream” som hölls i Washington år 1963. Talet löd, översatt till svenska, såhär:”Jag har en dröm, att en vacker dag skall nationen resa sig och förstå... att alla människor är skapade lika... Jag har en dröm om att en dag skall mina fyra små barn leva i en nation där de inte skall bli bedömda av deras hudfärg, utan enligt innehåll av deras karaktär.”

Jag tror att grundmotivationen hos King kommer från hans bakgrund. Han växte upp med predikningar om människans lika värde och rättigheter, oavsett utseende. Något som jag tror rotade sig djupt och blev något han när, inte om, saker blev jobbiga kunde ta fram och använda som drivkraft.

knowledge of today

Dagens upplysning är att kungen som pryder femhundringen är Karl XI.

about being yours

Någonstans under resans gång

utan att jag insåg det

blev du den plats där jag kan vila

blev du min värme, i vinternatt.

IS THIS YOU? CALL ME.

Min man ska...

- ha bruna eller gröna ögon

- vara snygg och vältränad

- ha mörkt eller rött lockigt hår

- vara lagomt toffel när det behövs

- vara bra på matte utan att tycka att det är roligt

- kunna laga mat

- vara musikalisk och kunna sjunga

- inte lyssna på HipHop eller R&B

- ha min humor och lätt till skratt

- tycka om godis (zoo, knattar och choklad)

- inte tycka om sura godisar

- ha körkort

- kunna bli arg och gå runt och vara långsur

- inte vara en sportfåne

- vara fundersam och öppen

- vara smart och ha ett bra ordförråd utan att vara besserwisser

- tycka om att prata och kunna lyssna

- vara längre än mig

- ha snygg klädstil (se kreativ och estetisk ut)

- tycka om att prata i telefon

- vara billig i drift

- vara kosmopolitisk

- tycka om djur

knowledge of today

Dagens insikt är att wiengummi är äckligt. Det smakar plast och konstgjort. Usch.

how to become a hero, part 2

"Strenght does not come from a physical capacity.

It comes from an indomitable will."
- Mahatma Gandhi

how to become a hero, part 1

Martin Luther King

Jag har en fundering. Om jag säger frihetskämpar, vad tänker du då? Jag tänker Martin Luther King, Gandih, Jesus, Nelson Mandela, Dalai Lama m.fl. Allihop människor som gett sitt liv och sitt hjärta i kampen för vad de anser är rätt. Men var har alla dessa människor hittat sin motivation? Är de supermänniskor eller likadana som dig och mig? Det är något jag har bestämt mig för att fördjupa mig i. Jag ska ta reda på mer om några av de här människorna och se om jag kan komma fram till vad de hade gemensamt. Idén är att det ska bli en liten följetong här på bloggen. Jag undersöker olika människor, avlägger rapporter och tillslut en sammanställning med det jag har kommit fram till. Hur låter det? Bra tycker jag.

i'm sorry but i am a bit bored. please give me something to long for and gorgeous hair and a lovely silky dress covered with tiny sparkles.

i wanna have a barbie

..................

När jag ändå håller på och irriterar mig. Marilyn Monroe är en av de vackraste kvinnor jag vet. Hon är fullkomligt underbar och vet ni vad det bästa är? Titta på hennes lår. Titta på hennes mage. Hon har faktiskt lite former. Hon ser faktiskt ut som kvinnor gör mest. Hon ser faktiskt normal ut. Till skillnad från dagens sjuka ätstörningsideal. Har majoriteten av världens kvinnor pinnlår och revben som sticker fram? Nej. Varför har vi inte ett ideal som faktiskt existerar? Ett ideal som faktiskt speglar idealkvinnan? Det är för mig en gåta. Jag menar, en vacker kvinna är för mig en kvinna med kurvor som mår bra och trivs med sig själv. Inte ett bantande skelett med ångest och anorexia. Nu ska vi inte dra alla över en kam, och jag kanske tog i lite. Men det spelar ingen roll. Av dagens idealkvinnor är majoriteten så magra att de måste springa sicksack i duschen för att bli blöta. Det är ouppnåeligt om man är en sådan som äter tre mål mat om dagen. Adjö.

this makes me wanna scream

Jag blir så arg. Jag förstår inte riktigt hur vissa saker fungerar. Tillexempel det här med skolor. Jag har ingenting emot själva skolidén. Förutsatt att den fungerar. Men när den inte gör det, då. Då är det fel. När skolan i stället för att bygga upp barn trycker ner dem och får dem att känna sig misslyckade. Då, då brinner det av. Jag blir så arg. Skolan är till för att lära ut och utveckla, lärarna är till för att hjälpa. De finns där för barnens skull. När skolan har blivit en lekplats och lärarna sådana som trycker ner. Då, då har det gått för långt. Skola ska vara roligt. Det ska vara en plats där man får lära sig nya saker och utvecklas som person. En plats full med glädje och nyfikenhet och vänner och vuxna som ser. När barn inte vill gå till skolan för att de känner sig misslyckade. När orden "jag kan inte" upprepas gång på gång. Då är det dags att börja fundera på vad som är fel. Så att det kan åtgärdas. För barnens skull, vår framtid. Tack. Adjö.

knowledge of today

Dagens insikter lyder såhär.

1. Menvärk gör ont

2. Om man gråter med mascara

får man spindelögonfransar

3. Glädjetårar är bättre än sorgetårar

4. Godis är gott

5. Historia är roligt

6. Människan styrs av rädslor

7. Man kan om man vill

8. Historia är roligt

9. One Tree Hill blir sämre

för varje sesong

10. Nudlar är min specialitet

11. Man ska ej vakna i en dröm

12. Det är roligt att fotografera

13. Man gör så mycket dumt

utan att tänka efter

14. Jag har inte skrivit på länge

i am proud of you

Detta inlägget tillägnas en av mina bästaste vänner i hela världen; Adrian Söderström. Jag sitter här och skriver medan tårarna rinner, tårar av glädje. Jag har precis fått veta att han har tagit sig in på läkarutbildningen och jag kunde inte ha varit mer stolt. Vi har gått igenom mycket tillsammans och det är klart att jag kommer att sakna honom. Men jag är övertygad om att han kommer att bli en fantastisk läkare så det spelar ingen roll. Han ska bli läkare! Inser ni? Det gör inte jag. Jag är så stolt och glad för din skull Adrian. Du är one of a kind och jag är så glad över att du är min vän. DU SKA BLI LÄKARE! Ge meducin till folk och hela köret. Duktig pojke,

this most painful moment

Jag har haft hål i tusen miljoner år. Två lektioner idag. Men det gör ingenting. All den lediga tiden spenderas åt smärta. Tusen miljoner miljoner tusen mensvärk med äckliga äckliga ondheter. Jag önskar att jag var man. Eller det gör jag inte. Vi kvinnor är så mycket intelligentare och tåligare. Ursäkta eventuella manliga läsare. Men jag tycker faktiskt att det är lite orättvist, feminist som jag är. Mer smärta åt männen! Fast det menar jag inte innerst inne. Så länge männen inte skrattar åt min smärta. Adjö.

a tiny little gift

Nu är julklappsinköpen färdiga och pepparkakorna bakade. Vilket betyder att julen är på ingående. Igår var tusen mysigt och bra och idag har jag gått på stan med Madelene. Pepparkaksbilderna kommer senare och jag har köpt två ulltröjor till mig själv, och en skjorta. På 2hand. Älskar det mycket säger jag bara. Imorgon är det lite lektioner och sov så gott. Adjö.

song of today

I was waiting for you

like two hours or something like that

but I got tired of standing there

looking like a fool

Baby since that very day

you haven't crossed my mind

like a thousand times per day

only like nine hundred and ninety-nine

Hard loved man - Miss Li

song of today

I must be another

poor bastard

with the disease

called selfishness

I'm a backstabber lady

but I don't know why

I throw these knifes

I'm a backstabber lady

even though this woman tries

to change her life

Backstabberlady - Miss Li

it is quite interesting

Det är intressant det här med tankar och att fungera. Det är så lätt att se hur det är. Hur saker och ting fungerar. Det är så lätt att tänka att just så är det. Precis så ligger det till. Men sen då? När man väl är där och tanken inte hörs för att man har öronen fulla av bomull och ögonfransarna har klibbat ihop av för mycket mascara. Vad gör man då? Då fungerar ju ingenting som det ska. Varken tankar eller fungeringar. Hur gör man då?

we are waiting

Glad andra advent. Det har det varit för mig. Det gick superbra att sjunga med kören och det var hur kul som helst! Igår hade jag en myskväll med Jessica tööting och en seg film. Vi hann även med att leka charader, det skulle ni ha sett. Jag säger bara... HIPPIEINGER! Nu ska jag fara och städa och sen blir det blodkorv. Adjö.

i think i am going to

Jag tycker verkligen inte om att vänta. Jag har inte riktigt det tålamod som krävs. Inte på långa vägar det tålamod som krävs. För att vara ärlig. Jag hoppas på att snart få sätta mig i en bil och bege mig mot stan. Det kändes roligare än att sitta här. Jag har inte gjort någonting speciellt idag och detta blir ett väldigt tråkigt inlägg. Känner jag. Kan ingen ringa? Eller logga in på msn? Eller skicka ett sms? Eller ett mail? Eller en tanke, åtminstone? Nähä. Inte det. Jaa då får jag väl fortsätta att skriva ett tråkigt blogginlägg.

Jag tänkte på en sak angående tålamod. Jag tror inte att det finns. Och om det gör det så är det då bara Gud som har det. Men då har han mycket också. Det var värst vad tråkig världen var idag. Inte ens mitt hår är lika trolligt som det brukar vara. Adjö.

ain't no hairspray here

Det är så underbart skönt med helg. Tjejkvällen igår var helt superkul och jag hoppas att det gav lika mycket till alla andra som till mig. Nu överväger jag att klä på mig och imorgon ska gospelkören sjunga i kyrkan. Jag har stort hår. Adjö.

although it has been said

Jag tänkte bara tala om att jag kom på en sanning igår. Men sen sade det plopp och den var glömd. Det är lite ledset. Jag har inte köpt alla julklappar än och nu ska jag sjunga och spela Oxie. Har ni spelat det? Om inte så tycker jag att ni ska testa. Eller vad säger jag, det kanske inte finns något ni. Men du i alla fall. Testa spela online frågesport på www.oxie.com. Det är faktiskt kul. Men beroendeframkallande. Adjö.

hey honey i love you

happy first december

Glad första december hörrni! Jag har ägnat de senaste två och en halv timmarna åt min historiauppsats om Stormaktstiden och jag måste säga att den har artat sig bra. Jag borde verkligen få MVG för mina egna tankar. Jag blir nästan imponerad av mig själv. Om en halvtimma är det House som gäller och sedan är det natt i mitt hus. Idag har jag lärt mig att man måste gömma godis bra om man har en mama och en syster. Och att postlådor med skruvöppning inte är gjorda för femton minusgrader. Och att fullmånen ser ut som en jättebaotastor lampa. Bara så att ni vet. Adjö.

the art of sharing equally

Detta är ett inlägg om konsten att dela lika mellan syskon. Det är så underbart. När man är två syskon som har fått en Aladdin chokladask att dela på. Man tar ett lager var och ger lillasyster den stora vita pralinen i mitten. För att vara snäll. Sen sover man borta en natt och längtar efter att nästa dag få komma hem till sina godsaker. Det blir nästa dag, man kommer hem, entrar sitt rum och letar rätt på chokladasken. Första tanken är "shit, tomten har vart här". Andra tanken "åt jag verkligen såhär mycket. förtränger jag min egen tjockishet". Tredje tanken "lilla lort till syster". Där fick jag för min givmildhet. Nästa gång behåller jag den stora vita pralinen själv. Någon som har ett bra tips på godisgömställe?